Jag har massor kvar att skriva om och kommer att fortsätta göra så. Med 100 inlägg så har jag inte ens betat av en 10del av samlingen (och den växer dessutom precis hela tiden) så ni förstår nog att detta blir en långlivad, seg jävel.
Kändes lite för kliché att bara göra en speciell recension som hundrade inlägget så jag tänkte bara passa på att skriva lite nonsens och kolla hur långt ni orkar läsa.
Anledningen till varför jag håller denna sidan vid liv (trots att den uppenbarligen inte lockar rekordmånga besökare) är väldigt enkel. Jag älskar film. Fucking ÄLSKAR det. Jag ser en väldig massa film. Ibland lite för många. Vissa kallar det slöseri med tid men för mig är det en livsstil. Jag tar någonting med mig från varenda skitfilm jag stoppar in i DVD-spelaren och genomlider. Om det så bara är ett glatt minne eller till och med en känsla av "va fan tänkte dem?". Med det sagt så är det inte som så att jag ENBART kollar uppenbart dåliga rullar. Jag ser på många kvalitativa filmer också. Även fast jag vältrar mig i den syndiga b-filmens utopier så innebär inte det att jag inte uppskattar hederliga gamla a-filmer också.
Man kan se det lite som att jag försöker uträtta en samhällstjänst. Genom att tvinga mig igenom filmer som aldrig borde skådat dagens ljus så kanske jag räddar en eller annan själ från att behöva lägga de 90 minutrarna på att upptäcka samma sak. Men det finns också en sak i b-films träsket som jag verkligen avgudar. Och det är passionen. Passionen över att få göra film. En passion som känns väldigt avlägsen och ibland helt frånvarande i dagens hollywood-klimat. Storfilmer pumpas ut i mängder utan särskilt mycket tanke eller känsla bakom och det gör mig ledsen. Film är till för att underhålla, beröra, väcka tankar och idéer.
Nu svamlar jag bara...
Vad kan man se fram emot på Watch Me When I Blog då? Jo, det ska jag tala om för er. Ett Saw-recensions maraton är i görningen. Detta för att jag beslutade mig för att lägga ner mina fördomar om denna, som jag trodde, tortyrporr-exploateringen och ge serien en ärlig chans. Jag har sett igenom de tre första än så länge och jag måste erkänna att jag känner mig bra dum som dömt ut dessa på förhand.
Vidare så kommer det bli lite Clintan-tema (hans westerns då), lite Fulci (främst "Gates of Hell"-trilogin, men kanske lite annat med), lite schyssta cyber/cyborg-temade c-rullar från sent 80 tidigt 90 och även en hel del kung-fu doftande filmer så som "Street Fighter", "Boxer From Shantung" och lite annat.
Så stay tuned!
Som en bonus bjuder jag på en bild av min dotter poserandes framför filmsamlingen och hoppas lite för mig själv att mitt intresse kommer smitta av sig på henne också så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar