Såg igår 3st filmer hemma hos min gode vän Dan. Tänkte säga nåt litet om de tre olika rullarna.
Conan. Snyggt foto, snygga miljöer, Ron Perlman. Det var det enda positiva jag hade om den. Dialogen var värdelös, iaf de delar man kunde urskilja ut allt jävla mumlande. Våldet var snyggt men alldeles för sparsamt med tanke på hur tunn och obefintlig storyn var. Mer slakt hade uppskattats. Jag gillar inte alls Jason Momoa ellet va fan han heter, som spelar självaste Conan. Arnold må bryta och ha talang som en burksoppa, men han har åtminstone en närvaro i alla sina filmer. Han förlitar sig inte på ett slugt leende och inoljade bröstmuskler (äh, tyst med dig). Jag förstod inte en enda gång varför Conan gjorde som han gjorde eller vad som drev honom. Mer krut hade lagts på en "bakgrund" till honom men ändå kändes han som mer av en främling än vad Arnolds Conan var i originalet. Dessutom lyckades de få Rose McGowan att vara utomordentligt ful. En ytterst trist bedrift.
Nä, detta var inget jag blev till mig i trasorna av. Tråkigt och oengagerat. Se de gamla rullarna med Arnold istället.
Betyg: 2/5
Xtro II. Alla som sett den första Xtro förstår att det inte direkt är Oscars-vinnare vi snackar här. Men den första Xtro var om inte kvalitativ åtminstone intressant och underhållande. I den andra installationen får vi genomlida en plågsam Alien/Aliens kopia med en dyngpackad Jean-Michael Vincent (killen från Airwolf) i huvudrollen. Inget är bra. Allt är dåligt. Man kan åtminstone få sig ett par goda skratt men mycket mer än det tar man inte med sig från denna skräp-rulle. I en intervju som var inkluderad i extramaterialet så säger regissören själv att det är en skitrulle. Uppfriskande inställning. Tänk om bara Uwe Boll hade haft samma självinsikt.
Betyg: 1,5/5
The Mutilator (aka Fall Break). Till sist har vi en härlig gammal slasher. Låg budget, usla skådisar (men med den sortens uselhet som endast återfinns hos amatörskådisar under 70 och 80-talets glansdagar) och massa snaskigt blod. Antagonisten är huvudpersonens pappa, som hatar denne för att han av misstag sköt ihjäl sin mamma (antagonistens fru) när han var liten. Åren har gått och sonen och hans vänner är nu i övre tonåren.
De beslutar sig att ta en liten semester i pappans strandstuga på någon nära belägen ö. De festar och gör tokiga saker som sig bör för tonåringar på 80-talet. En efter en blir de plockade på de mest besynnerliga sätt. Råare och råare. Favoritscenen måste bli när pappan kör in rn wheed-whacker i magen på den "sportiga" killen. En handling som resulterar i en mer utdragen och mer dramatisk döds-scen än vad som nånsin skådats förr.
Överlag en väldigt bra 80-talare. Bra mord, bra effekter, bra b-skådisar. Jag rekommenderar den varmt för alla fans av genren.
Betyg: 3,5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar