Filmen öppnar med Django vandrandes i ett smutsigt öde landskap, dragandes en kista efter sig, till tonerna av titelmelodin som är fullkomligt AWESOME!
Efter ett tag ramlar han över ett gäng mexikaner i full färd med att prygla en kvinna vid en bro. Ett annat gäng dyker upp och skjuter ner mexikanerna, men istället för att rädda kvinnan så tänker de bränna henne på ett kors. Django stegar in och räddar kjoltyget med ett gäng snabba, välriktade skott och tar med sig kvinnan till en närliggande stad.
Väl där blir han uppmärksammad på att de männen han hade ihjäl tillhör ett lokalt band av ex-militärer som terroriserar byn. Django står inte tyst vid sidan. Han beslutar sig för att ta hand om rötäggen en gång för alla.
Men hur går det egentligen för honom? Ensam mot ett helt gäng stygga skurkar. Och vad finns egentligen i kistan han drar med sig?
En av mina absoluta spaghetti-favoriter. Franco Nero är superb i rollen som Django. Corbucci gör ett bra jobb med regin ständigt hållandes oss på helspänn och musiken (signerad Luis Bacalov) är måhända inte i klass med Morricone, men är fortfarande ytterst välskriven.
En smutsig historia om antihjälten Django och om hans väldigt tveksamma gärningar.
Det är bara till att se den! Ni kommer inte ångra er!
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar