No-name (Eastwood) och Mortimer (Cleef) är båda prisjägare och väldigt duktiga sådana dessutom. I början av filmen får vi under väldigt långa, utstuderade scener se prov på deras ypperliga färdigheter.
De jagar efter allt patrask de kan komma åt för att få sig lite mer dollars och slutligen får de båda vittring på ett kräk vid namn Indio som är värd 10,000 dollar.
Sättet som Indio introduceras för oss är superbt. Han kommer ur fängelset (med lite hjälp av sina homies) och direkt söker han upp mannen som satte honom där.
Här får vi en första glimt av Indio's besynnerliga fetisch för duellerande. Han sätter igång en liten speldosa (som finns inuti en berlock) och när musiken tar slut är det dags att dra snabbast. Självklart är Indio en jäkel på att duellera och vinner. Musiken under denna första duell är absolut värd att talas om. Vad vi har här är en intensiv scen mellan två män på kanten av livet, stirrandes ner i dödens avgrund och detta har Morricone förstärkt med ett stycke orgelmusik som är så löjligt bra att det är snudd på orgasmiskt.
Anyways, Mortimer och No-name är alltså ute efter samma snubbe. Så småmingom stöter de ihop och vi får bevittna ännu en briljant Leone-vision. De två, nästintill, felfria prisjägarna har en gåshudsframkallande kukmätning. Först står de bara och stirrar ner varann, hårda som de är. Sen börjar de smutsa ner varandras skor, varefter No-Name ger Mortimer en rejäl rallarsving så han tappar sin hatt. Han börjar sen skjuta iväg hatten med vältimade skott varenda gång Mortimer böjer sig för att ta upp den. Hela scenen avslutas med att Mortimer skjuter av No-names hatt från hans huvud och bollar den i luften med kulskott.
Att Leone tar sig tid till sådana här utdragna scener som nästan osar spänd stämning är en av de största anledningarna till varför jag älskar honom. Det är bara helt enkelt awesome!
Efter denna showdown så slår de sina kloka huvuden ihop och ger sig efter Indio tillsammans. Ska de lägga beslag på priset på hans huvud?
Se själv!
Briljant! Helt enkelt briljant! En tidlös klassiker som åldras med så mycket värdighet att det är löjligt. Filmen är snart 50 år gammal men hade inte varit varken bättre eller sämre om han hade gjort den igår (tyvärr är han död, men det hör inte till saken).
Ett absolut måste för fans av spaghettis, westerns eller bara film i allmänhet.
Betyg: 4,8/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar