Gav mig på den sistnämnda idag. Förväntade inte mig något bra överhuvudtaget. Jag hade fel.
Steve och Jenny ska ha en mysig liten getaway vid en enslig sjö mitt i skogen. Väl där stöter dem på ett gäng skitungar som beter sig som rediga praktarslen. De fortsätter stöta in i samma gäng under sin vistelse och konfrontationerna eskalerar tills de får sin bil stulen. Efter ett regelrätt handgemäng så blir snorungarnas rottweiler av misstag dödad. De skyller på Steve och helvetet bryter löst. När de får tag i honom torteras han och Jenny som lyckats smyga sig tillräckligt nära, kan bara se på. Steve lyckas fly och ungarna sätter efter. Katt och råtta leken går så pass ur styr att Steve mister livet. Allt går bara käpprätt åt helvete.
Eden Lake innefattar en hel del magstarka scener. Tortyren är inte porno-grafisk på så vis men ändå jävligt jobbig att se på. Detta på grund av en sak: karaktärsuppbyggnad! Något som saknas i de flesta moderna skräckisar. Filmen har ingen hög dödsiffra. Av de två huvudkaraktärer vi har dör en.
Men uppbyggnaden och utmålandet av både våra hjältar och antagonisterna är så pass väl utfört att det räcker långt om länge. När det händer Steve eller Jenny något så bryr man sig. För de är verkliga för oss. Precis på samma sätt blir det med snorungarna. Man hatar dem så pass mycket att man sitter och verkligen önskar så hårt att det gör ont att dem ska dö på de mest horribla sätt. Speciellt ledaren för gänget. Han är det verkliga ärkeaset. Må han fucking brinna. Visst, vi får lite insikt i att han är en produkt av sin miljö, det är inte hans fel bla bla bla. Fuck it! Skitunge.
Huruvida "skurkarna" möter sitt rättvisa öde lämnar jag osagt. Jag gick in i den här filmen utan något annat än omslaget som grund. Du borde göra samma sak om du inte sett den.
Det är inte en slasher som den gärna kategoriseras som. Ej heller är det ett substitut för Saw-anhängare. Det är en extremt välutförd, gastkramande psykologisk skräckis med en del våld och blod (dock ofta off-screen). Inga inzoomade könsstympningar här inte.
Den lämnade mig tom och smått ångestfylld. Förbannad. Ett uns ledsen. Men det är bra. Den väckte känslor. Precis som en bra film ska göra.
Har du inte sett denna pärla så gör det. Förhoppningsvis blir du lika imponerad som jag.
Betyg: 4,7/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar