Jess (vårt huvudintresse) sticker ut och seglar med en vän med vänner på den första vännens jakt vid namn Triangle (ahaa!). Plötsligt dör vinden. Helt. Dessutom närmar sig ett demoniskt oväder. Det teoretiska fläsket som förr var kokat är härmed stekt.
Dem kapsejsar mitt ute på havet och nu går mina tankar direkt till: aha! Hajmat!
Men så är inte fallet.
De driver ute till havs, snyftandes på båtens uppvända bog och allt ser hopplöst ut.
En kryssare dyker lägligt upp och de är räddade. Eller? De börjar söka runt på skeppet efter liv men finner ingen. Dock hittar de Jess nycklar som hon hade med sig på båten. Typiskt WTF moment. Saker blir mer och mer fucked up. Dessutom känner Jess igen sig och påstår sig känna igen allt de ser.
Två faller bort och Jess anklagas. The plot thickens.
Helt uppenbart är att någon på båten vill att de dör. Men vem och varför?
Efter ett handgemäng med illdådsmannen så lyckas Jess knuffa denne överbord. Men så ser hon något i vattnet... Skeppet. Skeppet hon var på. Hon ser sig själv och de andra stå på den kapsejsade båten. Spooky! Det är här filmen verkligen kickar igång. Jag kan inte säg mer utan att avslöja för mycket.
Till ytan verkar det bli en ordinär "läskigt skepp med mördare" story. Men den utvecklas snabbt till något mycket mer intressant.
Med sina till synes oändliga tvister blir Triangle något utöver det vanliga.
Det tvistas till höger och vänster och slutet lämnar en med en begäran att få veta mer.
Långt ifrån det bästa eller mest originella jag sett. Men tillräckligt originell för att stå ut ur mängden. De mer nitiska kan säkert hitta logiska luckor både här och där. Jag väljer att nöja mig med tanken av att den var underhållande.
Vill du se en lite annorlunda skräckis med mer hjärna än blod så är detta en given rulle. Bra. Inte bäst. Men väldigt bra.
Betyg: 3,5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar