Rovdyr

Norge har väl inte direkt känts som ett filmland alltid. Men betänk vad dem gett oss på senare år. Fantastiska Død Snø, makalöst vackra Trollejegeren och makabra Slakta Dem Alla är bara 3 exempel. Norrbaggarna blir bättre och bättre. Här på hemmaplan har vi inte så mycket skräck att skryta med i dagsläget. Där är Frostbiten som var ganska underhållande, löjeväckande Camp Slaughter och den bisarrt överskattade Psalm 21. Vi har dock ett guldkorn som är på väg. Jag är osäker på hur tillgängligheten blir när den väl släpps, men är du ett fan av skräck/splatter med en rejäl dos humor så höll ögonen öppna efter En Grav För Jimmy. Utan tvekan den bästa svenska skräckisen någonsin.

Rovdyr öppnar med en kvinna som springer för sitt liv, fastnar i en rävsax och blir släpad ur bild. Ganska snabbt förstår man alltså att det är "hunting humans" som gäller. Vi klipper över till de fyra väldigt norska ungdomarna som är våra huvudpersoner. De glider runt i en folkabuss och ser ytterst fromma ut. Att döma av frisyrer, transportmedel, kläder samt det lite lätt gula filtret gissar jag att vi befinner oss på 70-talet. Möjligtvis tidigt 80-tal.
På väg till sin campingtur stannar de till på ett sjaskigt hak och stöter sig med de lokala rednecksen. Jag gör en vild gissning på att vi kommer få se de sliskiga gubbarna en bit in i filmen igen.
De plockar upp en lifterska på fiket innan de drar iväg igen.
De blir förföljda av en jeep och lifterskan reagerar minst sagt starkt. Hon spyr. De stannar och vips dyker våra rednecks upp, blåser ett hagelskott i magen på lifterskan och skjuter av foten på en av töserna.
De drar ut kidsen i skogen och så är jakten igång.

Du vet vad som händer. Det jagas, det flys, det mördas osv.
Det intressanta är att både Rovdyr följer samma grundprincip som Eden Lake och otaliga många andra filmer. Folk möter sina antagonister, kämpar, dör, en överlever, hämnas, flyr, blir räddade men med tvisten att de som räddar dem är en hittils dold/bortglömd del av antagonisternas gäng.
Skillnaden mellan Eden Lake och Rovdyr är först och främst att där Eden Lake lade krut på en bra uppbyggnad och karaktärsdjup gjorde Rovdyr istället misstaget att följa slasherformeln där vi inte lär känna någon särskilt väl. Det lilla vi lär känna tycker vi inte om och blir därför inte särskilst ledsna när de dör. Skurkarna i denna var dessutom extremt tråkiga. Könlösa, känslolösa random "hillbilly" karaktärer med en smak för blod.

Effekterna är ok och allt ser ut att göra ont. Men än en gång vill jag säg att man bryr sig inte om man inte känner karaktärerna. Så nä. Inte de bästa jag sett. Inte de sämsta heller. Absolut ibte. Men förvänta inte för mycket av denna rulle.

Betyg; 2,5/5