fredag 16 december 2011

The Hitcher

Tack gode gud för åttitalet! Och för Rutger Hauer!
Denna tidlösa klassiker känns alltid aktuell. Den blir aldrig tråkig. Och den slutar aldrig vara bra. Detta kan inte sägas om remaken, men den kommer jag skriva om vid ett senare tillfälle.

Jim är ute och kör på en typiskt amerikansk väg sent en ruskig kväll när han plötsligt ser en liftare. Han plockar upp honom trots att hans mamma sagt åt honom att aldrig göra så. Misstag! Ca fem minuter in i färden efter de passerat en bil vid vägrenen berättar liftaren hur han slaktat ägaren till ovan nämnda bil. Leken börjar! Men bara en liten bit efter de passerat ett vägbygge lyckas Jim knuffa ut liftaren ur bilen. Misstag nummer två...

Få kan vara så obehagliga som Rutger. Hans röstläge, blick och minspel fullkomligen skriker: PSYCHO!

Jim fortsätter sin färd i tron om att han är fri sin baneman. Tills han ser honom i bilen framför... Katt och råtta leken är igång på riktigt. Under filmen lyckas liftaren utmåla Jim som den verkliga gärningsmannen och dessutom lägga till ett gäng färska lik på listan.

Psykologisk mindfuck när den är som bäst. Inte som i att det är sjukt invecklat, men just för hur pass han lyckas sabba för stackars Jim.
Se den.
Vet inte någon som tycker illa om denna pärlan.

Betyg: 4,6/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar