torsdag 29 december 2011
In Space No One Can Eat Ice Cream
Tomten gillar mig. Han lämnade lite sena julklappar till mig idag.
Lake Placid 2
Krokodiler.
Japp.
Uppföljaren till den extremt underhållande Lake Placid är inte riktigt vad föregångaren var. Den har alla delar som den första hade. Och då menar jag ALLA. Allting är i princip återanvänt från den första fast med fler krokodiler och en avsevärt mindre budget.
Det unga kompisgänget är bäst. En självupptagen diva, en kille som tror han är Jack Black, det självupptagna rövhålet (med världens märkligaste hårväxt på bröstet) och så självklart hans jordnära flickvän.
Blanda in ungefär 7 ton dålig CGI och en värdelös sminkavdelning, toppa med ett vattentunt manus, ett par nävar fulla av redigt askassa skådisar, en nypa dåligt skrivna skämt och du har Lake Placid 2.
Jag älskade den!
Betyg: 3,5/5
Japp.
Uppföljaren till den extremt underhållande Lake Placid är inte riktigt vad föregångaren var. Den har alla delar som den första hade. Och då menar jag ALLA. Allting är i princip återanvänt från den första fast med fler krokodiler och en avsevärt mindre budget.
Det unga kompisgänget är bäst. En självupptagen diva, en kille som tror han är Jack Black, det självupptagna rövhålet (med världens märkligaste hårväxt på bröstet) och så självklart hans jordnära flickvän.
Blanda in ungefär 7 ton dålig CGI och en värdelös sminkavdelning, toppa med ett vattentunt manus, ett par nävar fulla av redigt askassa skådisar, en nypa dåligt skrivna skämt och du har Lake Placid 2.
Jag älskade den!
Betyg: 3,5/5
söndag 25 december 2011
Ho Ho Ho!
Filmer att se i juletider? Själv har jag ett gäng favoriter.
1. Sunes Jul (jaja, ingen film)
2. Nightmare Before Chistmas
3. National Lampoons Christmas Vacation
4. Bad Santa
5. Santas Slay
6. Elf
Mumsiga bitar att gotta sig åt under julhelgen.
Merry fucking christmas!
1. Sunes Jul (jaja, ingen film)
2. Nightmare Before Chistmas
3. National Lampoons Christmas Vacation
4. Bad Santa
5. Santas Slay
6. Elf
Mumsiga bitar att gotta sig åt under julhelgen.
Merry fucking christmas!
Childs Play 3
Tredje installationen om mördardockan Chucky. 8 år efter Chucky blivit oskadliggjord i fabriken så bestämmer sig företaget bakom Good Guy dockorna att återuppta produkten. I processen används den manglade mördardockan och Chucky är född på nytt!
"Dont fuck with the Chuck!"
Passande att företagets VD får den första Good Guy dockan ur fabriken. Han får smaka på Chuckys vrede. Som vi alla förstår ger sig Chucky efter sin gamla "polare", Andy, som nu är 16 år gammal och har hamnat i militärskola.
Han lyckas ta sig ut till Andy men blir uppsnappad av en annan kille först vid namn Tyler. Efter insikten att han faktiskt har en ny kropp och skulle kunna välja ett nytt offer. Sagt och gjort så ger han sig efter Tyler istället.
Blod, mord och missförstånd följer.
Håll utkik efter den närmst perverst besatta frisören på skolan. Bästa karaktären i hela filmen.
Helt duglig uppföljare. Men inte lika bra som 2an.
Betyg: 3,7/5
"Dont fuck with the Chuck!"
Passande att företagets VD får den första Good Guy dockan ur fabriken. Han får smaka på Chuckys vrede. Som vi alla förstår ger sig Chucky efter sin gamla "polare", Andy, som nu är 16 år gammal och har hamnat i militärskola.
Han lyckas ta sig ut till Andy men blir uppsnappad av en annan kille först vid namn Tyler. Efter insikten att han faktiskt har en ny kropp och skulle kunna välja ett nytt offer. Sagt och gjort så ger han sig efter Tyler istället.
Blod, mord och missförstånd följer.
Håll utkik efter den närmst perverst besatta frisören på skolan. Bästa karaktären i hela filmen.
Helt duglig uppföljare. Men inte lika bra som 2an.
Betyg: 3,7/5
onsdag 21 december 2011
Squeal Like A Pig!
Förutom Triangle (som ja recenserade igår) fick jag även dessa 2 godingar i lådan. Igår då. 
tisdag 20 december 2011
Triangle
Från regissören av Severance (som jag själv tyckte var awesome) kommer denna rulle. I ärlighetens namn var det allt jag visste om denna innan jag såg den. Så jag såg den med noll intryck. Det är det bästa!
Jess (vårt huvudintresse) sticker ut och seglar med en vän med vänner på den första vännens jakt vid namn Triangle (ahaa!). Plötsligt dör vinden. Helt. Dessutom närmar sig ett demoniskt oväder. Det teoretiska fläsket som förr var kokat är härmed stekt.
Dem kapsejsar mitt ute på havet och nu går mina tankar direkt till: aha! Hajmat!
Men så är inte fallet.
De driver ute till havs, snyftandes på båtens uppvända bog och allt ser hopplöst ut.
En kryssare dyker lägligt upp och de är räddade. Eller? De börjar söka runt på skeppet efter liv men finner ingen. Dock hittar de Jess nycklar som hon hade med sig på båten. Typiskt WTF moment. Saker blir mer och mer fucked up. Dessutom känner Jess igen sig och påstår sig känna igen allt de ser.
Två faller bort och Jess anklagas. The plot thickens.
Helt uppenbart är att någon på båten vill att de dör. Men vem och varför?
Efter ett handgemäng med illdådsmannen så lyckas Jess knuffa denne överbord. Men så ser hon något i vattnet... Skeppet. Skeppet hon var på. Hon ser sig själv och de andra stå på den kapsejsade båten. Spooky! Det är här filmen verkligen kickar igång. Jag kan inte säg mer utan att avslöja för mycket.
Till ytan verkar det bli en ordinär "läskigt skepp med mördare" story. Men den utvecklas snabbt till något mycket mer intressant.
Med sina till synes oändliga tvister blir Triangle något utöver det vanliga.
Det tvistas till höger och vänster och slutet lämnar en med en begäran att få veta mer.
Långt ifrån det bästa eller mest originella jag sett. Men tillräckligt originell för att stå ut ur mängden. De mer nitiska kan säkert hitta logiska luckor både här och där. Jag väljer att nöja mig med tanken av att den var underhållande.
Vill du se en lite annorlunda skräckis med mer hjärna än blod så är detta en given rulle. Bra. Inte bäst. Men väldigt bra.
Betyg: 3,5/5
Jess (vårt huvudintresse) sticker ut och seglar med en vän med vänner på den första vännens jakt vid namn Triangle (ahaa!). Plötsligt dör vinden. Helt. Dessutom närmar sig ett demoniskt oväder. Det teoretiska fläsket som förr var kokat är härmed stekt.
Dem kapsejsar mitt ute på havet och nu går mina tankar direkt till: aha! Hajmat!
Men så är inte fallet.
De driver ute till havs, snyftandes på båtens uppvända bog och allt ser hopplöst ut.
En kryssare dyker lägligt upp och de är räddade. Eller? De börjar söka runt på skeppet efter liv men finner ingen. Dock hittar de Jess nycklar som hon hade med sig på båten. Typiskt WTF moment. Saker blir mer och mer fucked up. Dessutom känner Jess igen sig och påstår sig känna igen allt de ser.
Två faller bort och Jess anklagas. The plot thickens.
Helt uppenbart är att någon på båten vill att de dör. Men vem och varför?
Efter ett handgemäng med illdådsmannen så lyckas Jess knuffa denne överbord. Men så ser hon något i vattnet... Skeppet. Skeppet hon var på. Hon ser sig själv och de andra stå på den kapsejsade båten. Spooky! Det är här filmen verkligen kickar igång. Jag kan inte säg mer utan att avslöja för mycket.
Till ytan verkar det bli en ordinär "läskigt skepp med mördare" story. Men den utvecklas snabbt till något mycket mer intressant.
Med sina till synes oändliga tvister blir Triangle något utöver det vanliga.
Det tvistas till höger och vänster och slutet lämnar en med en begäran att få veta mer.
Långt ifrån det bästa eller mest originella jag sett. Men tillräckligt originell för att stå ut ur mängden. De mer nitiska kan säkert hitta logiska luckor både här och där. Jag väljer att nöja mig med tanken av att den var underhållande.
Vill du se en lite annorlunda skräckis med mer hjärna än blod så är detta en given rulle. Bra. Inte bäst. Men väldigt bra.
Betyg: 3,5/5
Friday The 13th (2009)
Marcus Nispel. Mannen som inte gör egna filmer. Han bara tar gamla fungerande koncept och trollar rundor med. Hans version av Conan var något av det mest gudsförgätna jag nånsin sett.
Men denna är faktiskt helt ok. Man får ta det för vad det är. En film om Jason. Det vi behöver för att en av dessa ska funka är en bra inkarnation av Jason, massor med korkade ungdomar och lika många påhittiga mord. I alla dessa avseenden så slår denna huvet på spiken. Vi har dessutom en liten sidstory. En kille som letar efter sin försvunna syster. Förutom det är det de vanliga ingredienserna av korkade tonåringar som festar, gör dumma saker, visar brösten och dör.
Jag är ett enormt fan av Jason. När det kommer till slashers är han den ultimata mördaren. Han är ingen demon-flirtande smartass som Freddy och han är ingen ostoppbar gestaltning av renaste ondska som Myers. Han är en mordisk zombie med siktet inställt på såväl syndiga ungdomar som allt annat som hamnar i hans väg. Han har blivit stoppad otaliga ggr men kommer alltid tillbaka.
Nog det bästa Nispel nånsin kommer åstadkomma och det gör inget, för den fyller sitt syfte. Den underhåller mig de 90min den pågår.
Betyg: 3/5
Men denna är faktiskt helt ok. Man får ta det för vad det är. En film om Jason. Det vi behöver för att en av dessa ska funka är en bra inkarnation av Jason, massor med korkade ungdomar och lika många påhittiga mord. I alla dessa avseenden så slår denna huvet på spiken. Vi har dessutom en liten sidstory. En kille som letar efter sin försvunna syster. Förutom det är det de vanliga ingredienserna av korkade tonåringar som festar, gör dumma saker, visar brösten och dör.
Jag är ett enormt fan av Jason. När det kommer till slashers är han den ultimata mördaren. Han är ingen demon-flirtande smartass som Freddy och han är ingen ostoppbar gestaltning av renaste ondska som Myers. Han är en mordisk zombie med siktet inställt på såväl syndiga ungdomar som allt annat som hamnar i hans väg. Han har blivit stoppad otaliga ggr men kommer alltid tillbaka.
Nog det bästa Nispel nånsin kommer åstadkomma och det gör inget, för den fyller sitt syfte. Den underhåller mig de 90min den pågår.
Betyg: 3/5
måndag 19 december 2011
Beyond Re-Animator
Ah yes! Tredje och sista installationen i Re-Animator serien.
13 år efter "Bride..." så möter vi upp Herbert igen. Nu bakom lås och bom efter sin senaste incident. Till fängelset kommer en ung läkare som heter Howard. Han är ett fan av Herberts livsverk. Han ser till att få in Herbert på sin avdelning så att de tillsammans kan fortsätta hans livsverk.
Som vi alla vet är detta dömt att misslyckas. Folk reanimeras och går nuts. Allt går åt helvete. Blod och inälvor.
Ingen oscarsvinnare. Men man ser inte en sån här film för dess djup. Man ser dem för Jeffrey Combs och hans tolkning av Dr Herbert West. Återigen är han fantastisk. Han räddar hela filmen. Den mörka, makabra humorn är på plats. Effekterna är schyssta och musiken vi fått stifta bekantskap med i de första två är åter tillbaks och vaggar in oss i Re-Animator känslan.
Brian Yuzna står för regin igen och återigen har han inte kommit upp på Gordons nivå. Han har ett schysst öga för skapande men det känns som att de t inte räcker hela vägen fram.
Skit samma.
Gillar du de första så gillar du denna. Om inte annat så kan man åtminstone njuta av Jeffrey Combs.
Betyg: 3/5
13 år efter "Bride..." så möter vi upp Herbert igen. Nu bakom lås och bom efter sin senaste incident. Till fängelset kommer en ung läkare som heter Howard. Han är ett fan av Herberts livsverk. Han ser till att få in Herbert på sin avdelning så att de tillsammans kan fortsätta hans livsverk.
Som vi alla vet är detta dömt att misslyckas. Folk reanimeras och går nuts. Allt går åt helvete. Blod och inälvor.
Ingen oscarsvinnare. Men man ser inte en sån här film för dess djup. Man ser dem för Jeffrey Combs och hans tolkning av Dr Herbert West. Återigen är han fantastisk. Han räddar hela filmen. Den mörka, makabra humorn är på plats. Effekterna är schyssta och musiken vi fått stifta bekantskap med i de första två är åter tillbaks och vaggar in oss i Re-Animator känslan.
Brian Yuzna står för regin igen och återigen har han inte kommit upp på Gordons nivå. Han har ett schysst öga för skapande men det känns som att de t inte räcker hela vägen fram.
Skit samma.
Gillar du de första så gillar du denna. Om inte annat så kan man åtminstone njuta av Jeffrey Combs.
Betyg: 3/5
Piranha 3D
Jag har inte fallit för 3d trenden. Den som kom och sedan nästan försvunnit ni vet? Ett tag kunde man inte se en trailer utan att höra "NOW IN 3D!!!" överallt. Fuck off. Det kan visst vara en rolig sak. Men när man gör film endast för att utnyttja ett format så är det dömt att bli skit. Har jag rätt eller har jag rätt? Tänk efter vilka rullar som marknadsförts med 3D effekter. Hur många av dem var bra? Precis! Inte en fucking enda.
Piranha är en kär gammal film för mig. Men detta är inte direkt en remake. Snarare en reimagine som de så vackert kallar det. Aja sittet bakom ratten. Men resultatet blev skit. Dock kunde jag inte motstå frestelsen att spendera ett brittiskt pund för att få se denna blodorgie i 3D. Vad tyckte jag om detta då?
Jag tyckte inget alls. Efter fem minuter höll huvet på att sprängas och de få "effekter" jag hann se var inte direkt effektfulla.
Turligt nog har jag sett denna innan och kan summera den ganska väl.
Nästintill obefintlig story. Massa lättklädda kvinnor av låg börd. Cirka 7 ton asdålig musik. Ganska ymnigt med blod och äckel. Lägg till en rejäl dos komplett urusla skådisar och du har filmen i ett nötskal.
Det här är en sån film som brukar vara så dålig att den är bra. Fast inte riktigt. Den är så dålig att den är dålig. Fast ändå på ett bra sätt. Man gråter inte och ber om att få tillbaks de 90 minutrarna av sitt liv. Men man skyndar inte heller med att trycka play igen för att se om den.
Gillar du glöfs, slöfs och lättklädda kvinns så kan du nog överleva denna. 2 poäng får den för Richard Dreyfuss komiska cameo och Ving Rhames som polis. För att Ving är helt enkelt badass. Som en svart Danny Trejo typ. Fast ändå inte.
Betyg: 2,5/5
Piranha är en kär gammal film för mig. Men detta är inte direkt en remake. Snarare en reimagine som de så vackert kallar det. Aja sittet bakom ratten. Men resultatet blev skit. Dock kunde jag inte motstå frestelsen att spendera ett brittiskt pund för att få se denna blodorgie i 3D. Vad tyckte jag om detta då?
Jag tyckte inget alls. Efter fem minuter höll huvet på att sprängas och de få "effekter" jag hann se var inte direkt effektfulla.
Turligt nog har jag sett denna innan och kan summera den ganska väl.
Nästintill obefintlig story. Massa lättklädda kvinnor av låg börd. Cirka 7 ton asdålig musik. Ganska ymnigt med blod och äckel. Lägg till en rejäl dos komplett urusla skådisar och du har filmen i ett nötskal.
Det här är en sån film som brukar vara så dålig att den är bra. Fast inte riktigt. Den är så dålig att den är dålig. Fast ändå på ett bra sätt. Man gråter inte och ber om att få tillbaks de 90 minutrarna av sitt liv. Men man skyndar inte heller med att trycka play igen för att se om den.
Gillar du glöfs, slöfs och lättklädda kvinns så kan du nog överleva denna. 2 poäng får den för Richard Dreyfuss komiska cameo och Ving Rhames som polis. För att Ving är helt enkelt badass. Som en svart Danny Trejo typ. Fast ändå inte.
Betyg: 2,5/5
lördag 17 december 2011
Bride Of Re-Animator
Uppföljaren till den superba Re-Animator. Denna gången regisserad av producenten till den förra, Brian Yuzna.
Den mörka humorn som genomsyrade första filmen är nästan helt borta. Den genomsnittliga talangnivån är avsevärt lägre på alla plan. Förutom när det kommer till Jeffrey Combs. Även om han har fått ett rejält mycket sämre manus att jobba med så gör han det bästa av vad han har. Herbert West förblir sitt vetenskapliga själv genom denna första uppföljare.
De citatvänliga replikerna är, som ni kanske förstår, nästan helt borta. Där är ett par härliga repliker. Som:
"He's a wifebeater Dan, use the gun!" (Herbert till sin partner när han reanimerar en polis han haft ihjäl som vid uppvaknandet uppträder minst sagt ofördelaktigt.)
"I will not be shackled by the failures of your god!" (Herbert försvarar sitt verk)
"The only blasphemy is to wallow in insignificance." (Och han fortsätter)
I denna filmen fokuserar (främst) Herbert och (lite halvhjärtat) Dan på att bygga sig en fullt fungerande kvinna av lite bitar från här och där. Grunden är hjärtat från Dan's avlidna flickvän som kolar i första filmen.
Herbert's "nemesis" från ettan, Dr Hill, gör en repris på sin roll med. Som det talande huvud vi såg honom som i ettan.
Förbluffande nog har jag läst folk som tycker denna är bättre än den första. De borde få sitt existensberättigande indraget. Visst, det är en helt okej uppföljare. Den spårar inte ur för mycket, vi har den väsentliga grundensemblen kvar från ettan, storyn är kompetent och den är hyfsat utförd. Men den är lååångt från sin föregångare. Där den första var fräsch, intressant och genialisk känns uppföljaren urvattnad, desperat och lite livlös (pun definetely intended).
Missförstå mig inte. Gillar du den första så ska du se denna. Herbert West's galenskaper är alltid underhållande. Och vi får trots allt en uppföljning på hans besatthet av att vara gud.
Se den. Men håll förväntningarna låga.
Betyg: 3/5
Den mörka humorn som genomsyrade första filmen är nästan helt borta. Den genomsnittliga talangnivån är avsevärt lägre på alla plan. Förutom när det kommer till Jeffrey Combs. Även om han har fått ett rejält mycket sämre manus att jobba med så gör han det bästa av vad han har. Herbert West förblir sitt vetenskapliga själv genom denna första uppföljare.
De citatvänliga replikerna är, som ni kanske förstår, nästan helt borta. Där är ett par härliga repliker. Som:
"He's a wifebeater Dan, use the gun!" (Herbert till sin partner när han reanimerar en polis han haft ihjäl som vid uppvaknandet uppträder minst sagt ofördelaktigt.)
"I will not be shackled by the failures of your god!" (Herbert försvarar sitt verk)
"The only blasphemy is to wallow in insignificance." (Och han fortsätter)
I denna filmen fokuserar (främst) Herbert och (lite halvhjärtat) Dan på att bygga sig en fullt fungerande kvinna av lite bitar från här och där. Grunden är hjärtat från Dan's avlidna flickvän som kolar i första filmen.
Herbert's "nemesis" från ettan, Dr Hill, gör en repris på sin roll med. Som det talande huvud vi såg honom som i ettan.
Förbluffande nog har jag läst folk som tycker denna är bättre än den första. De borde få sitt existensberättigande indraget. Visst, det är en helt okej uppföljare. Den spårar inte ur för mycket, vi har den väsentliga grundensemblen kvar från ettan, storyn är kompetent och den är hyfsat utförd. Men den är lååångt från sin föregångare. Där den första var fräsch, intressant och genialisk känns uppföljaren urvattnad, desperat och lite livlös (pun definetely intended).
Missförstå mig inte. Gillar du den första så ska du se denna. Herbert West's galenskaper är alltid underhållande. Och vi får trots allt en uppföljning på hans besatthet av att vara gud.
Se den. Men håll förväntningarna låga.
Betyg: 3/5
Re-Animator
Älskar denna filmen!! Superb jävla rulle!! Lätt Stuart Gordons bästa verk och utan tvekan en av de bästa filmer som nånsin gjorts!
Herbert West (briljant porträtterad av Jeffrey Combs) är en doktor med en lite annorlunda syn på livet. Och döden, för den delen.
"Cat dead, details later."
Besatt av tanken att återuppliva de döda skyr han inga medel för att nå sitt mål.
Förutom bedriften att vara en av tidernas bästa filmer så är det dessutom den fetaste Lovecraft-filmatiseringen. Gordon har gjort ett antal Lovecraft tolkningar förutom den här men detta är den främsta.
"That's why I brought the infernal beast back to begin with" (West, om återupplivandet av hans hyresvärds katt).
"Don't expect it to tango, it has a broken back." (om samma katt).
Nämnde jag att detta lyckas vara en av de mest citatvänliga filmerna nånsin utöver dess övriga kriterier?
Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om denna men det är bättre att bara se den själv. Gillar man skräck/humor genren så är detta en given klassiker. En av de bästa uppe på toppen tillsammans med filmer som Evil Dead 2, Shaun of the Dead och Braindead.
Betyg: 9/5
Herbert West (briljant porträtterad av Jeffrey Combs) är en doktor med en lite annorlunda syn på livet. Och döden, för den delen.
"Cat dead, details later."
Besatt av tanken att återuppliva de döda skyr han inga medel för att nå sitt mål.
Förutom bedriften att vara en av tidernas bästa filmer så är det dessutom den fetaste Lovecraft-filmatiseringen. Gordon har gjort ett antal Lovecraft tolkningar förutom den här men detta är den främsta.
"That's why I brought the infernal beast back to begin with" (West, om återupplivandet av hans hyresvärds katt).
"Don't expect it to tango, it has a broken back." (om samma katt).
Nämnde jag att detta lyckas vara en av de mest citatvänliga filmerna nånsin utöver dess övriga kriterier?
Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om denna men det är bättre att bara se den själv. Gillar man skräck/humor genren så är detta en given klassiker. En av de bästa uppe på toppen tillsammans med filmer som Evil Dead 2, Shaun of the Dead och Braindead.
Betyg: 9/5
fredag 16 december 2011
The Hitcher
Tack gode gud för åttitalet! Och för Rutger Hauer!
Denna tidlösa klassiker känns alltid aktuell. Den blir aldrig tråkig. Och den slutar aldrig vara bra. Detta kan inte sägas om remaken, men den kommer jag skriva om vid ett senare tillfälle.
Jim är ute och kör på en typiskt amerikansk väg sent en ruskig kväll när han plötsligt ser en liftare. Han plockar upp honom trots att hans mamma sagt åt honom att aldrig göra så. Misstag! Ca fem minuter in i färden efter de passerat en bil vid vägrenen berättar liftaren hur han slaktat ägaren till ovan nämnda bil. Leken börjar! Men bara en liten bit efter de passerat ett vägbygge lyckas Jim knuffa ut liftaren ur bilen. Misstag nummer två...
Få kan vara så obehagliga som Rutger. Hans röstläge, blick och minspel fullkomligen skriker: PSYCHO!
Jim fortsätter sin färd i tron om att han är fri sin baneman. Tills han ser honom i bilen framför... Katt och råtta leken är igång på riktigt. Under filmen lyckas liftaren utmåla Jim som den verkliga gärningsmannen och dessutom lägga till ett gäng färska lik på listan.
Psykologisk mindfuck när den är som bäst. Inte som i att det är sjukt invecklat, men just för hur pass han lyckas sabba för stackars Jim.
Se den.
Vet inte någon som tycker illa om denna pärlan.
Betyg: 4,6/5
Denna tidlösa klassiker känns alltid aktuell. Den blir aldrig tråkig. Och den slutar aldrig vara bra. Detta kan inte sägas om remaken, men den kommer jag skriva om vid ett senare tillfälle.
Jim är ute och kör på en typiskt amerikansk väg sent en ruskig kväll när han plötsligt ser en liftare. Han plockar upp honom trots att hans mamma sagt åt honom att aldrig göra så. Misstag! Ca fem minuter in i färden efter de passerat en bil vid vägrenen berättar liftaren hur han slaktat ägaren till ovan nämnda bil. Leken börjar! Men bara en liten bit efter de passerat ett vägbygge lyckas Jim knuffa ut liftaren ur bilen. Misstag nummer två...
Få kan vara så obehagliga som Rutger. Hans röstläge, blick och minspel fullkomligen skriker: PSYCHO!
Jim fortsätter sin färd i tron om att han är fri sin baneman. Tills han ser honom i bilen framför... Katt och råtta leken är igång på riktigt. Under filmen lyckas liftaren utmåla Jim som den verkliga gärningsmannen och dessutom lägga till ett gäng färska lik på listan.
Psykologisk mindfuck när den är som bäst. Inte som i att det är sjukt invecklat, men just för hur pass han lyckas sabba för stackars Jim.
Se den.
Vet inte någon som tycker illa om denna pärlan.
Betyg: 4,6/5
torsdag 15 december 2011
Fortress
Stuart Gordon (mannen bakom Re-Animator, Dagon, From Beyond och Pit And The Pendelum med flera) ger oss en actionpackad sci-fi satt i en dystopisk framtid. Och med Christopher Lambert i huvudrollen!
I detta framtidens USA är förökning väldigt strikt och kontrollerat. Trots detta försöker John (Lambert) och hans fru Karen smyga iväg med en andra graviditet. Detta pga att deras första dog vid födseln. Men ikke! De får fast John och han döms till 31 år i the Fortress. Ett högrisk fängelse mitt i en öken. Värt att notera är att fantastiska Kurtwood Smith spelar fängelsedirektörn.
Vid ankomst får de straffade en "intestinator" i sig. En kontrollåtgärd som orsakar smärta vid överträdelse av gul linje och död vid överträdelse av röd. Hittills är det ganska klassiskt. Vi har sett det här i andra filmer. Men med Gordon i regissörstolen bjuds det på lite mer än vanligt. Slöfset är slöfsigare, detaljerna är mer vridna. Överlag är den mer... Gordonsk.
Den finns inte så mycket mer jag kan säga. Men om jag inte var tydlig så är detta en väldans underhållande rulle. Stuart Gordon brukar inte leverera något dåligt direkt.
Fan av sci-fi? Se den. Fan av Gordon? Se den.
Betyg: 3,6/5
I detta framtidens USA är förökning väldigt strikt och kontrollerat. Trots detta försöker John (Lambert) och hans fru Karen smyga iväg med en andra graviditet. Detta pga att deras första dog vid födseln. Men ikke! De får fast John och han döms till 31 år i the Fortress. Ett högrisk fängelse mitt i en öken. Värt att notera är att fantastiska Kurtwood Smith spelar fängelsedirektörn.
Vid ankomst får de straffade en "intestinator" i sig. En kontrollåtgärd som orsakar smärta vid överträdelse av gul linje och död vid överträdelse av röd. Hittills är det ganska klassiskt. Vi har sett det här i andra filmer. Men med Gordon i regissörstolen bjuds det på lite mer än vanligt. Slöfset är slöfsigare, detaljerna är mer vridna. Överlag är den mer... Gordonsk.
Den finns inte så mycket mer jag kan säga. Men om jag inte var tydlig så är detta en väldans underhållande rulle. Stuart Gordon brukar inte leverera något dåligt direkt.
Fan av sci-fi? Se den. Fan av Gordon? Se den.
Betyg: 3,6/5
Childs Play 2
Uppföljaren tar vid där den första slutar. Andy är på barnhem medans hans mamma "vilar upp sig" från de fruktansvärda händelserna och Chucky är bränd bortom all igenkännbarhet... Elller?
I en extremt överdriven scen får vi se hur man restaurerat Chucky. Skrapar bort det brända, återställer lemmar och sätter ihop honom till sitt forna jag. Allt i ett desperat försök att rentvå företagets namn och lugna ner aktieägarna. Men Chucky hinner inte ens bli helt ihopsatt innan han tar sitt första offer.
Under tiden blir Andy satt i fosterhem hos ett väldigt kärleksfullt par. Naturligtvis tror de inte det minsta på Andys historier om Chucky och de intalar honom att det är löjeväckande att skylla allt på en docka.
På fosterhemmet träffar Andy en annan "ungdom på glid" som han blir vän med och hon blir i princip filmens hjälte.
Efter en del smärte incidenter lyckas Chucky ta sig till Andy och terrorn börjar. Än en gång är han ute efter att flytta över sig själv till Andys kropp och än en gång skördar han liv vart han än går.
Uppföljaren till Childs Play är i grund och botten samma film en gång till. Fast med mer av allt. Mer mord, blod, one-liners och humor. Chucky får mer spelrum och Brad Dourif får göra honom än mer underhållande. Få saker är lika roligt som en docka som ber folk dra åt helvete.
Superbt! Lika briljant som den första (om inte mer till och med) fast med en vassare egg.
Kontentan är att gillar man den första så gillar man denna också. Och sug in så mycket ni kan under slutstriden. Aldrig har en docka blivit utsatt för så mycket under så kort tid.
Betyg: 4;5/5
I en extremt överdriven scen får vi se hur man restaurerat Chucky. Skrapar bort det brända, återställer lemmar och sätter ihop honom till sitt forna jag. Allt i ett desperat försök att rentvå företagets namn och lugna ner aktieägarna. Men Chucky hinner inte ens bli helt ihopsatt innan han tar sitt första offer.
Under tiden blir Andy satt i fosterhem hos ett väldigt kärleksfullt par. Naturligtvis tror de inte det minsta på Andys historier om Chucky och de intalar honom att det är löjeväckande att skylla allt på en docka.
På fosterhemmet träffar Andy en annan "ungdom på glid" som han blir vän med och hon blir i princip filmens hjälte.
Efter en del smärte incidenter lyckas Chucky ta sig till Andy och terrorn börjar. Än en gång är han ute efter att flytta över sig själv till Andys kropp och än en gång skördar han liv vart han än går.
Uppföljaren till Childs Play är i grund och botten samma film en gång till. Fast med mer av allt. Mer mord, blod, one-liners och humor. Chucky får mer spelrum och Brad Dourif får göra honom än mer underhållande. Få saker är lika roligt som en docka som ber folk dra åt helvete.
Superbt! Lika briljant som den första (om inte mer till och med) fast med en vassare egg.
Kontentan är att gillar man den första så gillar man denna också. Och sug in så mycket ni kan under slutstriden. Aldrig har en docka blivit utsatt för så mycket under så kort tid.
Betyg: 4;5/5
onsdag 14 december 2011
Rovdyr
Norge har väl inte direkt känts som ett filmland alltid. Men betänk vad dem gett oss på senare år. Fantastiska Død Snø, makalöst vackra Trollejegeren och makabra Slakta Dem Alla är bara 3 exempel. Norrbaggarna blir bättre och bättre. Här på hemmaplan har vi inte så mycket skräck att skryta med i dagsläget. Där är Frostbiten som var ganska underhållande, löjeväckande Camp Slaughter och den bisarrt överskattade Psalm 21. Vi har dock ett guldkorn som är på väg. Jag är osäker på hur tillgängligheten blir när den väl släpps, men är du ett fan av skräck/splatter med en rejäl dos humor så höll ögonen öppna efter En Grav För Jimmy. Utan tvekan den bästa svenska skräckisen någonsin.
Rovdyr öppnar med en kvinna som springer för sitt liv, fastnar i en rävsax och blir släpad ur bild. Ganska snabbt förstår man alltså att det är "hunting humans" som gäller. Vi klipper över till de fyra väldigt norska ungdomarna som är våra huvudpersoner. De glider runt i en folkabuss och ser ytterst fromma ut. Att döma av frisyrer, transportmedel, kläder samt det lite lätt gula filtret gissar jag att vi befinner oss på 70-talet. Möjligtvis tidigt 80-tal.
På väg till sin campingtur stannar de till på ett sjaskigt hak och stöter sig med de lokala rednecksen. Jag gör en vild gissning på att vi kommer få se de sliskiga gubbarna en bit in i filmen igen.
De plockar upp en lifterska på fiket innan de drar iväg igen.
De blir förföljda av en jeep och lifterskan reagerar minst sagt starkt. Hon spyr. De stannar och vips dyker våra rednecks upp, blåser ett hagelskott i magen på lifterskan och skjuter av foten på en av töserna.
De drar ut kidsen i skogen och så är jakten igång.
Du vet vad som händer. Det jagas, det flys, det mördas osv.
Det intressanta är att både Rovdyr följer samma grundprincip som Eden Lake och otaliga många andra filmer. Folk möter sina antagonister, kämpar, dör, en överlever, hämnas, flyr, blir räddade men med tvisten att de som räddar dem är en hittils dold/bortglömd del av antagonisternas gäng.
Skillnaden mellan Eden Lake och Rovdyr är först och främst att där Eden Lake lade krut på en bra uppbyggnad och karaktärsdjup gjorde Rovdyr istället misstaget att följa slasherformeln där vi inte lär känna någon särskilt väl. Det lilla vi lär känna tycker vi inte om och blir därför inte särskilst ledsna när de dör. Skurkarna i denna var dessutom extremt tråkiga. Könlösa, känslolösa random "hillbilly" karaktärer med en smak för blod.
Effekterna är ok och allt ser ut att göra ont. Men än en gång vill jag säg att man bryr sig inte om man inte känner karaktärerna. Så nä. Inte de bästa jag sett. Inte de sämsta heller. Absolut ibte. Men förvänta inte för mycket av denna rulle.
Betyg; 2,5/5
Rovdyr öppnar med en kvinna som springer för sitt liv, fastnar i en rävsax och blir släpad ur bild. Ganska snabbt förstår man alltså att det är "hunting humans" som gäller. Vi klipper över till de fyra väldigt norska ungdomarna som är våra huvudpersoner. De glider runt i en folkabuss och ser ytterst fromma ut. Att döma av frisyrer, transportmedel, kläder samt det lite lätt gula filtret gissar jag att vi befinner oss på 70-talet. Möjligtvis tidigt 80-tal.
På väg till sin campingtur stannar de till på ett sjaskigt hak och stöter sig med de lokala rednecksen. Jag gör en vild gissning på att vi kommer få se de sliskiga gubbarna en bit in i filmen igen.
De plockar upp en lifterska på fiket innan de drar iväg igen.
De blir förföljda av en jeep och lifterskan reagerar minst sagt starkt. Hon spyr. De stannar och vips dyker våra rednecks upp, blåser ett hagelskott i magen på lifterskan och skjuter av foten på en av töserna.
De drar ut kidsen i skogen och så är jakten igång.
Du vet vad som händer. Det jagas, det flys, det mördas osv.
Det intressanta är att både Rovdyr följer samma grundprincip som Eden Lake och otaliga många andra filmer. Folk möter sina antagonister, kämpar, dör, en överlever, hämnas, flyr, blir räddade men med tvisten att de som räddar dem är en hittils dold/bortglömd del av antagonisternas gäng.
Skillnaden mellan Eden Lake och Rovdyr är först och främst att där Eden Lake lade krut på en bra uppbyggnad och karaktärsdjup gjorde Rovdyr istället misstaget att följa slasherformeln där vi inte lär känna någon särskilt väl. Det lilla vi lär känna tycker vi inte om och blir därför inte särskilst ledsna när de dör. Skurkarna i denna var dessutom extremt tråkiga. Könlösa, känslolösa random "hillbilly" karaktärer med en smak för blod.
Effekterna är ok och allt ser ut att göra ont. Men än en gång vill jag säg att man bryr sig inte om man inte känner karaktärerna. Så nä. Inte de bästa jag sett. Inte de sämsta heller. Absolut ibte. Men förvänta inte för mycket av denna rulle.
Betyg; 2,5/5
tisdag 13 december 2011
Eden Lake
Plockade upp ett 3-pack skräckisar på Rusta för futtiga 49:-. Shrooms, Rovdyr och Eden Lake.
Gav mig på den sistnämnda idag. Förväntade inte mig något bra överhuvudtaget. Jag hade fel.
Steve och Jenny ska ha en mysig liten getaway vid en enslig sjö mitt i skogen. Väl där stöter dem på ett gäng skitungar som beter sig som rediga praktarslen. De fortsätter stöta in i samma gäng under sin vistelse och konfrontationerna eskalerar tills de får sin bil stulen. Efter ett regelrätt handgemäng så blir snorungarnas rottweiler av misstag dödad. De skyller på Steve och helvetet bryter löst. När de får tag i honom torteras han och Jenny som lyckats smyga sig tillräckligt nära, kan bara se på. Steve lyckas fly och ungarna sätter efter. Katt och råtta leken går så pass ur styr att Steve mister livet. Allt går bara käpprätt åt helvete.
Eden Lake innefattar en hel del magstarka scener. Tortyren är inte porno-grafisk på så vis men ändå jävligt jobbig att se på. Detta på grund av en sak: karaktärsuppbyggnad! Något som saknas i de flesta moderna skräckisar. Filmen har ingen hög dödsiffra. Av de två huvudkaraktärer vi har dör en.
Men uppbyggnaden och utmålandet av både våra hjältar och antagonisterna är så pass väl utfört att det räcker långt om länge. När det händer Steve eller Jenny något så bryr man sig. För de är verkliga för oss. Precis på samma sätt blir det med snorungarna. Man hatar dem så pass mycket att man sitter och verkligen önskar så hårt att det gör ont att dem ska dö på de mest horribla sätt. Speciellt ledaren för gänget. Han är det verkliga ärkeaset. Må han fucking brinna. Visst, vi får lite insikt i att han är en produkt av sin miljö, det är inte hans fel bla bla bla. Fuck it! Skitunge.
Huruvida "skurkarna" möter sitt rättvisa öde lämnar jag osagt. Jag gick in i den här filmen utan något annat än omslaget som grund. Du borde göra samma sak om du inte sett den.
Det är inte en slasher som den gärna kategoriseras som. Ej heller är det ett substitut för Saw-anhängare. Det är en extremt välutförd, gastkramande psykologisk skräckis med en del våld och blod (dock ofta off-screen). Inga inzoomade könsstympningar här inte.
Den lämnade mig tom och smått ångestfylld. Förbannad. Ett uns ledsen. Men det är bra. Den väckte känslor. Precis som en bra film ska göra.
Har du inte sett denna pärla så gör det. Förhoppningsvis blir du lika imponerad som jag.
Betyg: 4,7/5
Gav mig på den sistnämnda idag. Förväntade inte mig något bra överhuvudtaget. Jag hade fel.
Steve och Jenny ska ha en mysig liten getaway vid en enslig sjö mitt i skogen. Väl där stöter dem på ett gäng skitungar som beter sig som rediga praktarslen. De fortsätter stöta in i samma gäng under sin vistelse och konfrontationerna eskalerar tills de får sin bil stulen. Efter ett regelrätt handgemäng så blir snorungarnas rottweiler av misstag dödad. De skyller på Steve och helvetet bryter löst. När de får tag i honom torteras han och Jenny som lyckats smyga sig tillräckligt nära, kan bara se på. Steve lyckas fly och ungarna sätter efter. Katt och råtta leken går så pass ur styr att Steve mister livet. Allt går bara käpprätt åt helvete.
Eden Lake innefattar en hel del magstarka scener. Tortyren är inte porno-grafisk på så vis men ändå jävligt jobbig att se på. Detta på grund av en sak: karaktärsuppbyggnad! Något som saknas i de flesta moderna skräckisar. Filmen har ingen hög dödsiffra. Av de två huvudkaraktärer vi har dör en.
Men uppbyggnaden och utmålandet av både våra hjältar och antagonisterna är så pass väl utfört att det räcker långt om länge. När det händer Steve eller Jenny något så bryr man sig. För de är verkliga för oss. Precis på samma sätt blir det med snorungarna. Man hatar dem så pass mycket att man sitter och verkligen önskar så hårt att det gör ont att dem ska dö på de mest horribla sätt. Speciellt ledaren för gänget. Han är det verkliga ärkeaset. Må han fucking brinna. Visst, vi får lite insikt i att han är en produkt av sin miljö, det är inte hans fel bla bla bla. Fuck it! Skitunge.
Huruvida "skurkarna" möter sitt rättvisa öde lämnar jag osagt. Jag gick in i den här filmen utan något annat än omslaget som grund. Du borde göra samma sak om du inte sett den.
Det är inte en slasher som den gärna kategoriseras som. Ej heller är det ett substitut för Saw-anhängare. Det är en extremt välutförd, gastkramande psykologisk skräckis med en del våld och blod (dock ofta off-screen). Inga inzoomade könsstympningar här inte.
Den lämnade mig tom och smått ångestfylld. Förbannad. Ett uns ledsen. Men det är bra. Den väckte känslor. Precis som en bra film ska göra.
Har du inte sett denna pärla så gör det. Förhoppningsvis blir du lika imponerad som jag.
Betyg: 4,7/5
Childs Play
Åh åttital, mitt ljuva åttital. Årtiondet som spottade ur sig så löjligt mycket bra film.
Filmen öppnar med en kille jagandes en annan, skjutandes hejvilt. Den jagade (Ray) är ingen mindre än Brad Dourif. Fantastisk skådis. Lägg till att regissören heter inget mindre än Tom Holland (Fright Night osv) och vi vet att detta blir underhållande.
Ray dör i en leksaksaffär och uttalar lite allmäna läskiga saker på latin hållandes en docka. Tadaah! Chucky is born!
Fast inte riktigt än. Vi måste först ha ett upplägg.
Här introduceras Andy, uppenbart hjärntvättad av leksaksbolaget som tillverkar dockorna (en sån Ray's själ just hoppat in i). Jag luktar fara!
Upplägget är enkelt och så är även filmen.
Men underbar i sin enkelhet. Mördare fast i en docka fortsätter att mörda och leta efter en mänsklig kropp att flytta in i, nämligen Andys. Ingen tror Andy när han säger att hans docka utfört illdåd men oj vad dem får äta upp sina ord.
En klassiker och en välförtjänt sådan. Skräck och humor är en kombo som är svårslagen och även om den första installationen i Chucky serien inte är den mest komiska så har den definitivt sina inslag av detta.
Jag älskar Chucky. Jag älskar samtliga filmerna och den första håller sin plats som den mer seriösa och skrämmande av de 5.
Se den!
Betyg: 4/5
Filmen öppnar med en kille jagandes en annan, skjutandes hejvilt. Den jagade (Ray) är ingen mindre än Brad Dourif. Fantastisk skådis. Lägg till att regissören heter inget mindre än Tom Holland (Fright Night osv) och vi vet att detta blir underhållande.
Ray dör i en leksaksaffär och uttalar lite allmäna läskiga saker på latin hållandes en docka. Tadaah! Chucky is born!
Fast inte riktigt än. Vi måste först ha ett upplägg.
Här introduceras Andy, uppenbart hjärntvättad av leksaksbolaget som tillverkar dockorna (en sån Ray's själ just hoppat in i). Jag luktar fara!
Upplägget är enkelt och så är även filmen.
Men underbar i sin enkelhet. Mördare fast i en docka fortsätter att mörda och leta efter en mänsklig kropp att flytta in i, nämligen Andys. Ingen tror Andy när han säger att hans docka utfört illdåd men oj vad dem får äta upp sina ord.
En klassiker och en välförtjänt sådan. Skräck och humor är en kombo som är svårslagen och även om den första installationen i Chucky serien inte är den mest komiska så har den definitivt sina inslag av detta.
Jag älskar Chucky. Jag älskar samtliga filmerna och den första håller sin plats som den mer seriösa och skrämmande av de 5.
Se den!
Betyg: 4/5
lördag 10 december 2011
They Live
Carpenter. Gubben kan göra film. Escape From N.Y, The Thing, Vampires och Big Trouble In Little China är några exempel på hans genialitet.
Rowdy som skådis är en ynnest. Som wrestler är han fantastisk och som skådis är han... Lika fantastisk!
They Live utspelar sig i en nära belägen framtid där allt håller på att gå åt fanders. Rowdy spelar John Nada. En nomad som traskar in i en stad på jakt efter kneg. Ackompenjerad av westerndoftande synthslingor (ja, Carpenter står för musiken själv och som vi alla vet innebär det AWESOME soundtrack) drar han runt och letar jobb, lyssnar på gatupredikanter och spanar in stan i allmänhet. Han landar ett byggjobb och bekantar sig med traktens fattighäng ganska omgående.
Sakta men säkert börjar en mörk sanning uppenbara sig. Det verkar som en konspiration av massiva proportioner döljer sig under ytan på det till synes vanliga rika vs fattiga samhället.
Ett polistillslag mot den lokala kyrkan där revolutionisterna huserar förstärker bara Johns misstankar om något stort i görningen.
Efter att ha ramlat över ett par solglasögon som visar hur saker verkligen är så ser John gömda meddelanden överallt samt ser förtryckarna för vad de verkligen är: utomjordingar! Let the fun begin!
Efter världens längsta gatuslagsmål med sin byggpolare lyckas han få honom att ta på sig glasögonen och se sanningen. Tillsammans ger de sig fan på att hitta sanningen och vad/vem som ligger bakom.
They Live är en lite förbisedd pärla ur Carpenter gömman. Fyndig story, bra utförd, välskriven.
Rekommenderar denna varmt. Roddy + Carpenter = awesome!
Betyg: 4/5
Rowdy som skådis är en ynnest. Som wrestler är han fantastisk och som skådis är han... Lika fantastisk!
They Live utspelar sig i en nära belägen framtid där allt håller på att gå åt fanders. Rowdy spelar John Nada. En nomad som traskar in i en stad på jakt efter kneg. Ackompenjerad av westerndoftande synthslingor (ja, Carpenter står för musiken själv och som vi alla vet innebär det AWESOME soundtrack) drar han runt och letar jobb, lyssnar på gatupredikanter och spanar in stan i allmänhet. Han landar ett byggjobb och bekantar sig med traktens fattighäng ganska omgående.
Sakta men säkert börjar en mörk sanning uppenbara sig. Det verkar som en konspiration av massiva proportioner döljer sig under ytan på det till synes vanliga rika vs fattiga samhället.
Ett polistillslag mot den lokala kyrkan där revolutionisterna huserar förstärker bara Johns misstankar om något stort i görningen.
Efter att ha ramlat över ett par solglasögon som visar hur saker verkligen är så ser John gömda meddelanden överallt samt ser förtryckarna för vad de verkligen är: utomjordingar! Let the fun begin!
Efter världens längsta gatuslagsmål med sin byggpolare lyckas han få honom att ta på sig glasögonen och se sanningen. Tillsammans ger de sig fan på att hitta sanningen och vad/vem som ligger bakom.
They Live är en lite förbisedd pärla ur Carpenter gömman. Fyndig story, bra utförd, välskriven.
Rekommenderar denna varmt. Roddy + Carpenter = awesome!
Betyg: 4/5
fredag 9 december 2011
The Evil Bitch Monster Of Death
Buffy säsong 4. Det närmar sig slutet. Eller ja. Om 3 säsonger. Men det går fort. 
söndag 4 december 2011
Fright Night (2011), The Thing (2011), Emanuelle And The Last Cannibals
Fright Night. Colin Farrell som vampyren.
McLovin från Superbad som Ed.
Sicket skit. De kunde lika gärna döpt den till Vampire Goes Bleauh! Hade i princip inget med originalet att göra. Undvik.
Betyg: 0,5/5
The Thing. När jag fick höra att detta skulle bli prequel och inte en re-make så blev jag faktiskt peppad på att se den. Carpenters film är perfekt och behöver inget extra på något sätt. Men de skulle vara roligt med ett litet intro till den. Och så får vi den här meningslösa sörjan.
Jag lär mig inte namnet på en enda karaktär. Jag vill inte lära mig. Alla är så sjukt ointressanta och djupt meningslösa. Jojkande norrmän, överentusiastiska forskare, brännglada norrbaggar... Nä. Usch.
Effekterna är dock bra. Nästan rakt igenom. Den största inkarnationen av utomjordingen är för uppenbart CGI, men i övrigt är det bra gjort. Obehagligt och så pass verkligt det kan bli med dator.
Inte sevärd. Men ej heller det sämsta du kan se.
Betyg: 2/5
Emanuelle And The Last Cannibals.
Hehe. Oj. Ja. Vad ska man säg? Discomusik, osynlig Barry White som mumlar i djungeln, tarmsnask, tuttar, tuttar och åter tuttar.
Ett gott skratt om inte annat. Men se den inte ensam. Du behöver någon att bolla skratten med.
Betyg: jag vet faktiskt inte...
McLovin från Superbad som Ed.
Sicket skit. De kunde lika gärna döpt den till Vampire Goes Bleauh! Hade i princip inget med originalet att göra. Undvik.
Betyg: 0,5/5
The Thing. När jag fick höra att detta skulle bli prequel och inte en re-make så blev jag faktiskt peppad på att se den. Carpenters film är perfekt och behöver inget extra på något sätt. Men de skulle vara roligt med ett litet intro till den. Och så får vi den här meningslösa sörjan.
Jag lär mig inte namnet på en enda karaktär. Jag vill inte lära mig. Alla är så sjukt ointressanta och djupt meningslösa. Jojkande norrmän, överentusiastiska forskare, brännglada norrbaggar... Nä. Usch.
Effekterna är dock bra. Nästan rakt igenom. Den största inkarnationen av utomjordingen är för uppenbart CGI, men i övrigt är det bra gjort. Obehagligt och så pass verkligt det kan bli med dator.
Inte sevärd. Men ej heller det sämsta du kan se.
Betyg: 2/5
Emanuelle And The Last Cannibals.
Hehe. Oj. Ja. Vad ska man säg? Discomusik, osynlig Barry White som mumlar i djungeln, tarmsnask, tuttar, tuttar och åter tuttar.
Ett gott skratt om inte annat. Men se den inte ensam. Du behöver någon att bolla skratten med.
Betyg: jag vet faktiskt inte...
lördag 3 december 2011
Buffy, Buffy, Buffy...
Har haft fullt upp hela veckan så har inte blivit så mycket filmtittande. Sett klart säsong 2 av Buffy dock och påbörjar säsong 3 ikväll.
Väntar på att få hem Beyond Re-Animator också så att jag kan dra allihop på en kväll. Det lär inspirera till ett smaskigt inlägg.
Hail satan och så vidare.
Väntar på att få hem Beyond Re-Animator också så att jag kan dra allihop på en kväll. Det lär inspirera till ett smaskigt inlägg.
Hail satan och så vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)