30 Days Of Night

.....eeeh. Orkar inte. Det här är så tråkigt. Upplägget är väl "smart", liten by som faller i mörker en hel månad, vampyrer ser sin chans att kalasa på dygnet runt smörgåsbord i 30 dagar. Folk dör. Skriker. Blir vampyrer.
Att de var tvungna att dra ut den här smörjan på nästan 2 timmar begriper jag inte. Josh Hartnett gör en bra insats och Melissa George är snygg. Fotot är fint. Sceneriet är bra. Blodet är ganska ymnigt. Men varför, VARFÖR, måste vampyrerna prata nån sorts låtsasspråk som låter som hittepålatin blandat med Jabba-the-hutiska??! Det låter ASTÖNTIGT. Vampyrerna är astöntiga. Den här filmen är astöntig. Och folk som hyllar den har dålig smak.
Jag tycker inte om den här. Den får 0 huggtänder av 5 möjliga.
Skitfilm.

Rovdyr

Norge kan göra riktigt bra film. Trolljägaren, Huvudjägarna, Död Snö, Fritt Vilt 1-3 mfl.
"Rovdyr" är inte på något sätt en dålig film. Det är bara det att det är en ganska tråkig film. Den följer en formel som man redan sett och dessutom setts göra bättre.
Jag vet att jag redan gjort ett inlägg om denna för längesedan. Men nu när jag såg om den på Blu-ray kände jag att den fick åka upp en gång till.
Så här är det: ungdomar jagas i skogen av crazy rednecks (som säkert har sex med varandra, sina kusiner, sina mammor osv osv), ungdomar dör på hemska sätt, slut.
Det är gjort. Och gjort så många gånger.
Inget man måste kolla in förutom om man är hemligt askär i Norge typ.
Helt ok. Väl utfört. Inte mer.

Hostel I, II, III

Vi kör alla 3 "Hostel" filmer i ett och samma inlägg. För att? Jag är lat, ok?
Denna serien faller absolut under tortureporn kategorin. Det är sadism för sakens skull och inte så mycket för att driva igenom någon viktig plot. De första två delarna utspelar sig i Ukraina, på ett sjukt ställe där folk kan betala för att få tortera och mörda folk (det är inte direkt någon hjärngymnastik det här). Den tredje delen har samma organisation i fokus fast denna gången i en "lyxigare" variant i USA, närmare bestämt Las Vegas (of course!).
Del 1: ungdomar på Hostel blir kidnappade för att mördas på ovan nämnda institution. People die, stuff happens. Inte någon hit, men ganska intressant när den kom.
Del 2: fortsätter där del 1 slutar typ. Fast denna gången läggs ganska mycket fokus på två snubbar som ska dit och mörda varsin stackare. DETTA är intressant. Vi får se både ur offrens synvinkel samt ur förövarnas. Det varvas mellan ömsint, smaklöst, spännande och skrattframkallande. Här borde serien slutat för att:
Del 3: snubbar på snubbig svensexa är allmänt snubbiga och hamnar i klorna på den här mördarklubben. Folk dör, det görs ett försök att få det intressant men det misslyckas fatalt. Dock får jag säga det att slutet är väldigt tillfredsställande på denna.
Vill man se alla 3 så fine, go ahead. Men ska man se den bästa bara så se del 2. Den är klart överlägsen i min åsikt.
Eli Roth är så sjukt överskattad.

Nurse

Skräckfilm centrerat kring en sexig sjuksyrra som mördar folk? Ja tack.
Paz De La Huerta spelar Abby, en sjuksköterska med smått instabila tendenser. Som innefattar att mörda snubbar som är otrogna. Vilka hon lockar till att vara otrogna...för att mörda dem.
Abby blir förälskad i den nya sjuksyrran Danni så börjar hennes hemlighet nystas upp dock. Hur ska detta sluta?
Det här är hjärnlöst. Det är massa naket, snusk, lättklätt och blodigt. En typisk "stänga av hjärnan och bara glo" film.
Det är inget som lämnar ett bestående intryck hos en. Men det är underhållande, absolut. Kommer säkerligen plocka fram denna nån sömnlös natt någon gång framöver och bara slöglo igen.
Om du vet med dig att du gillar blodig underhållning av den mindre utmanande sorten så kan du absolut ödsla lite tid på denna. 

Extraterrestrial

Skräckfilm med stereotypiska "gråa gubbar med stort huvud"-aliens? Jajemen.
En riktig sleeper-hit enligt mig detta. Aldrig hört talas om. Chansade på denna bara för jag gillade titeln och tanken.
Upplägget är till en början väldigt bekant: ungdomsgäng ger sig ut i stuga i skogen (som vi känner igen från 2biljarder andra filmer) MEN sen kommer tvisten. De ser något krascha i skogen. De tar sig till nedslagsplatsen och där hittar de ett motherfuckin UFO. När de sen (av misstag eller ej, döm själva) skadar en av utomjordingarna så får de ett gäng ytterst förbannade gråa gubbar efter sig.
Det här ÄR en typisk skräckis stöpt efter "korkade kids dör i skogen"-mallen men tvisten i vilka förövarna är gör den så mkt bättre än vad den hade varit om det varit något uttjatat som "snubbe i mask" eller liknande. Effekterna är bra, skådisarna är mer än kompetenta (Michael Ironside dyker dessutom upp i en biroll, yeay), storyn känns fräsch trots allt och slutet är underbart.
Får ni tag i denna så ge den en chans. Absolut värd en titt.

Frontier(s)

När jag såg denna för första gången (för en herrans massa år sedan) så minns jag att jag gillade den skarpt. Så självklart knep jag den på Blu-ray för ett tag sedan när jag hittade den för ett korvöre. Sen stod den i hyllan ett tag och en kväll bestämde jag mig för att se om den...
Vissa filmer borde få förbli ett minne.
Jag tar det positiva först: äckel och chockeffekterna är välgjorda (som alltid med franska filmer känns det som), premissen för filmen om än väldigt kliché är helt ok.
Där tog det stopp. Jag har inget mer positivt att säga. Dynga.
Ett gäng ungdomar hamnar på vischan efter ett upplopp i Paris. På sin väg bort tar de in på ett motell. Vad de inte vet är att motellet drivs av redneck, incestälskande, kannibalistiska nazister. Japp. Det är en sån film. Det ENDA den överlever på är chockeffekter. Protagonisterna är fruktansvärt osympatiska skitungar, antagonisterna är fruktansvärt förutsägbara. Scenariot är trist och otroligt uttjatat.
Har du missat den här så gör det inget. Du kan fortsätta leva ditt liv som vanligt. Tro mig.

Red State

Kevin Smith är långt ifrån en jämn regissör. Ibland får han till såna jävla fullträffar men ibland är det så miss att man fan skäms.
Min absoluta favoritfilm var hans första, nämligen "Clerks", men det ändrades när han släppte "Red State".
Det här är en så jävla fullständig fullträff på alla plan. 
I centrum för filmen finner vi en koko-bananas sekt ledd av en fullständig nutbag (spelad fullkomligt till perfektion av Michael Parks). Hit kommer tre ungdomar som bara var ute efter att bli av med oskulden men istället blev drogade och kidnappade av medlemmar från sekten. Vad som följer blir en standoff mellan lagen och sekten som spårar ur fullständigt.
Allt i denna filmen är så jävla bra. Allt. Precis tamigfan allting. Parks är briljant, John Goodman (en STOR favorit hos mig) är lysande som ledare för insatsstyrkan, varenda en av sektmedlemmarna är så jävla trovärdiga och bra castade.
Det här är rått, brutalt och helt utan nåd. En av de få filmer med Tarantino citat på omslaget som jag faktiskt TROR på att han sagt med blurben "I fucking love this movie".
Jag är på Tarantinos sida, jag fucking älskar den här filmen.

Harry Brown

Michael Caine är kanske inte den första man tänker på när det kommer till hårdkokt vigilante action. Men här är det precis vad som gäller.
Harry (Caine) bor i ett hyfsat tufft område i England. Droghandel och diverse skumraskerier sköts öppet i närområdet men det är först när Harrys vän blir ett offer för ett lokalt ungdomsgäng som bägaren rinner över. Det är dags att rensa upp.
Caine är STENHÅRD i denna ganska råa hämnd/vigilante-rulle. Som ex-marin har han sett sin beskärda del av våld och död och tvekar inte i att använda detta till sin fördel när han rensar upp bland slöddret. Det är smutsigt, rått, extremt brittiskt och alldeles underbart. "Harry Brown" är en av mina favoritfilmer på temat street justice.
Det är med stor entusiasm jag rekommenderar denna till alla som missat den.

Sorterar

Har sett alldeles för många filmer på för kort tid. Det kommer ploppa upp en hel del inlägg i dagarna. Måste bara sortera alla intryck i hjärnan först innan jag sätter det på pränt, så att säga.
Jag är alltså inte död. Bara överväldigad.

The Collector

Snubbe är byggare, jobbar i ett hus, familjen ska åka bort, han ska råna dem för pengar behövs till att pröjsa lånehaj som är ute efter hans syrra (kan varit fru, jag var lite ouppmärksam), åker till huset: BOOM! Fucking fullt av fällor och skit. Katt och råtta lek börjar.
En väldigt tät och effektiv liten thriller/skräckis. Snubben som man ska tro vara skurken visar sig istället bli en ypperlig antihjälte och den riktiga skurken är istället snubben som gillart fällorna, nämligen en seriemördare vid namn The Collector.
En del frågor uppstår när man ser denna. Logiska luckor. Tidsrelaterade logiska luckor. Vilka dessa är säger jag inte. Du märker själv när du ser den.
Men förutom det uppenbart "Seven" rippade introt till filmen så är detta en jäkligt trevlig film. Stämningen håller sig tät och tryckt ganska bra genom hela rullen, nästan alla rollinsatser är bra, effekterna är bitvis jävulskt grisiga och handlingen är engagerande.
Jag gillade denna skarpt och kommer nog se om den ganska snart för det känns som en film där man kan missa ganska mycket om man är det minsta disträ (vilket jag var när jag såg den, såatteh).
Men ta en titt. Det tycker jag.

Into The Grizzly Maze

Bara för någon vecka sedan såg jag en film som hette "Backcountry" (var lugn, den kommer dyka upp här med så småningom), en björnskräckis som fångade mig totalt och gjorde mig väldigt jävla imponerad. Nu har jag precis (igårkväll för att vara exakt) sett ännu en skräckis med en björn som antagonist.
Handlingen är ganska tunn.
Snubbes fru (som är döv samt jävligt trevlig att titta på) är ute ensam i skogen där en uppenbart mordisk grizzly går lös, snubbe ska leta upp henne, annan snubbe ska jaga björnen, första snubbens bror är tillbaks i stan efter lång tid borta och hjälper sin snubbiga brorsa. Såklart.
Folk dör. I mängder. Det är blod och björnvrål om vartannat. Men det är trevligt. Björnen är uppenbart en riktig björn åtminstone 98% av tiden (tror jag iaf) och scenerna där den är med är snyggt gjorda. Blodet är i överflöd och väldigt stiligt gjort. Spänningen är inte jättepåtaglig. Men rollistan är fin. Thomas Jane, Billy Bob Thornton och James Marsden spelar tre centrala karaktärer och dessutom väldigt väl.
Vill du stänga av hjärnan i 90min och se en björn gå apeshit så är detta absolut att rekommendera. Inget man blir styv i byxan av men absolut värd en titt.

The Visit

M Night Shamalamadingdong var en het snackis för massa år sedan. "Sjätte Sinnet" vart något av det mest hypeade på flera år och sedan följde han upp med både "Signs" och "Village". Efter det tog det stopp kändes det som. "Unbreakable" hade väl förvisso sin stund i rampljuset med men inte i samma utsträckning.
"Sjätte Sinnet" tyckte jag vart en riktig skitfilm. Tvisten var uppenbar alldeles för snart in i filmen och det sabbade hela grejen för mig. Plus att ungen är så satans ful så jag vill slå honom i nyllet så fort han öppnar munnen. "Village" gillade jag när den kom. Annorlunda film med en ball tvist. "Unbreakable" likaså, trevlig rulle. Men inte mer.
Sen började han göra skit. Ren jävla skit. Fram tills nu. "The Visit" var en ytterst trevlig upplevelse. Och dessutom en film där två barn är i huvudrollerna och de framkallar varken hat eller ilska (jag är inget stort fan av barnskådisar).
Ett syskonpar ska åka iväg och träffa sina morföräldrar för första gången nånsin. Den äldre av de två filmar en massa (ja det är en sån film, men låt dig inte skrämmas av det) och det är genom hennes kameror det utspelar sig. De tycker att morföräldrarna beter sig underligt och det blir bara värre. Hur ska det sluta?
Tvisten (ja, det är en sån film) är ball. Riktigt ball tillomed. Skådisarna (särskilt mormorn och ungarna) är grymma. Och trots att allt upplevs genom "found footage" så är det extremt lite av shaky cam scener där du blir åksjuk och illamående.
Tvisten gör stor del av filmen såklart men utan solida skådisinsatser hade det fallit platt. Men jag gillade denna. Skarpt. Han kanske är tillbaka, vår käre plot twist kung? Vi får se.
Men se denna.  Det tycker jag du ska göra.

Punishment

Ibland ser man en film som får en att tappa allt hopp om skräckgenren. "Är det här den nya generationen skräck?" frågar man sig. Man gråter, men vrider sig i soffan, man skickar deprimerade mail i novellformat till random bekanta för att beklaga sig.
Det här var något av det mest usla jag någonsin sett. Det kändes som att den aldrig tog slut. Och med en speltid på endast 77min så är det tamigfan en ganska hedersvärd bedrift.
Storyn är lika innovativ som en burk majs. Någons barn dör, han hämnas genom att döda allt som påminner honom om förövarna.
Att de sedan tryckt ett random citat på omslaget från någon stackars sate från Imdb som påstår: "You won't regret the amazing experience"
Really? Amazing? Det jag kan ge den är att allt annat jag ser efter denna kommer vara så jävla uppskattat. Det är nästan så jag vill sätta igång "I'll Always Know What You Did Last Summer" för att på något sätt rengöra mina hornhinnor.
Undvik. Som pesten. Undvik. Riktigt jävla råusel skitfilm.

Razorback

Jag älskar Australiensiska filmer. De har nåt visst i sitt filmskapande. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Om det bara är så enkelt som språket de talar kanske? Skit samma. Såg om denna klassiker igår iaf. Och den är fortfarande awesome.
Reporter åker till Australien för att skriva om hur hemskt det är att de skjuter så många kängurus. Hamnar i liten by där det ett par år tidigare försvunnit ett litet barn pga en vildsvins relaterad incident.
Shit hits the fan.
Humorn, platserna, personerna, soundtracket. Allt är fantastiskt. Det här är lätt den bästa vildsvinsrelaterade skräckisen ever (känner bara till en annan och det är "Pig Hunt", som för övrigt också är awesome).
Se den och se den nu om du inte redan gjort.

Remake battle 1, FIGHT!

Tog mig en genomtitt av inte en utan två remakes igår. Det roliga med just dessa var att bröderna från en av mina favoritserier är med i vars en av filmerna.
"Friday The 13th" och "My Bloody Valentine". I Friday ser vi Jared Padalecki (Sam Winchester från Supernatural) och i Bloody finner vi då Jensen Ackles (Dean Winchester).
Hur står sig då dessa filmer mot varann samt mot sina föregångare?
Ja. Hur står dem? Det vetefan. Jag älskar hela Friday franchisen. Varenda film som kommit hamnar på min favoritlista. Jason är en fucking badass och kommer alltid att vara. Detta var ju kanske mer av en reboot (som sedan oturligt nog inte fick några uppföljare) än en remake förvisso. Den har samma backstory med en deformerad Jason som ser sin mamma dö och sedan spenderar livet åt att ha ihjäl folk. Upplägget känns igen från mer än ett par av dess föregångare. Ungdomar kommer inom hans räckhåll, dricker, knullar, dör. Och det är ett bra upplägg. Det funkar här med. Det funkar bra. Det är en mer än ok film.
Bloody har jag inte samma kärlek för när det kommer till originalet. Men jag gillar den skarpt. Det är en av åttitalets fetaste slasher filmer, fast bristen på uppföljare gör mig tämligen besviken.
Huruvida trogen denna är originalet vågar jag inte säga då det var så längesedan jag såg den första. Men det är ju samma tanke iaf. Galen gruvarbetare mördar folk på Alla Hjärtans Dag. Skön "whodunnit" tvist mot slutet, schyssta mord och kompetenta skådisar. Absolut inte illa och mycket bättre än jag mindes den. Absolut sevärd.

Så vem vann? Jag vet inte...

The Woman

Wow. Detta. Detta är något eget. Så mycket jag gillar med denna filmen. Och så många frågetecken. Det första jag vill diskutera är hur denna marknadsförs som en skräckfilm. Jag kan inte hålla med. Det är en väldigt psykologisk film som ställer saker på sin spets, men skräck? Nej. Visst förekommer det ganska grafiska scener som involverar både blod och slafs, men jag skulle snarare placera denna som ett psykologiskt drama. Samtliga skådisar gör en grym insats, inte minst Pollyanna McIntosh i rollen som kvinnan i titeln.
Pappan i familjen som berättelsen kretsar kring hittar denna kvinna i skogen under en jakttur, fångar in, fängslar och behåller henne i sin källare. Stuff happens. Jag vill inte säga mer. Man ska se denna. Det är en fängslande resa in i några väldigt mörka vrår av det mänskliga psyket.
Är du äckelmagad så blunda under de få scener där det är blodigt. Men se den.
Nu.

Nightcrawler

Gyllenhaal började sin karriär rätt så starkt med "Donnie Darko", sen har det varit ganska mediokra filmer han ställt upp i vilket har lett till att iaf jag släppt blicken på honom. Men med två pangfilmer som "Prisoners" och "Nightcrawler" så känns det som han gör en comeback till min uppmärksamhet.
Storyn centrerar kring nyheter, rättare sagt de självständiga filmare som fångar diverse grymheter på band. Louis Bloom (Gyllenhaal) ger sig in i denna bransch, startar från noll och jobbar sig upp kvickt.
Men vad filmen egentligen handlar om är en man så känslokall och beräknande att Mick från "Wolf Creek" framstår som värsta dagisfröken. Ok, kanske inte riktigt, men det är fan inte långt ifrån.
Gyllenhaal gör en strålande rollinsats som den psykotiska Bloom i hans jakt på de perfekta bilderna. Även om allt annat runtomkring skulle vara skit så är denna värd att se enbart för honom.
Men allt annat är inte skit. Det är bra.
"Nightcrawler" är utan tvekan en av 2014's bästa filmer, alla kategorier.
Se den.