The Last House On The Left (remake)

Så. Låt oss få en sak ur vägen direkt. Jag älskar remakes. Inte för att de nödvändigtvis alltid är bra, eller bättre än originalen (dock finns det vissa som smiskar sina föregångare på fingrarna, särskilt då den magnifika "The Thing"). Nä, det är helt enkelt så att har jag en film jag gillar som de får för sig att göra om då blir jag direkt lockad. Jag vill se en annan tolkning. Någon annans syn på storyn. Det underhåller mig. Och är inte det precis vad film ska göra? Underhålla?
Premissen för "The Last House..." är ganska basic men ändå ganska genial. Förövare våldför sig på flicka, hamnar av en slump i flickans föräldrars hem, avslöjas och straffas.
Den stora skillnaden på originalet och remaken skulle jag säga ligger främst på tre punkter.
1: Våldsutövarna. I originalet har vi den fenomenala David Hess i rollen som ledare för skurkarna. Ingen kan one-upa Hess när det kommer till att vara ett magnifikt rövhål. Skurkarna i remaken är ganska stereotypiska och de saknar en viss charm för att man ska kunna "gilla" dem.
2: Föräldrarna. I mitt tycke är föräldrarna i remaken långt mycket bättre än i originalet. De har mer djup, mer personlighet och dessutom en trovärdig klumpighet som jag anser saknas i föregångaren.
3: Uppbyggnaden. Visst, originalet har en liten annan approach, kortare speltid och en helt annan PANG i sitt intro. Men sättet som remaken bygger upp på är mycket mer fördelaktigt för oss tittare. Scenen där Mari (huvudflickan) flyr sina banemän är den absolut starkaste i hela filmen och väger upp för många andra snedsteg regissören tar i denna tolkning.
Jag säger originalet men det stämmer bara till viss del då även originalet är en nytolkning i sig själv av Ingmar Bergmans fantastiska "Jungfrukällan".
Remaken är helt klart godkänd, trots sina okarismatiska skurkar och lite för långa speltid. Det är en helt ok uppdatering på en fullkomligt älskvärd klassiker.
Som jag alltid säger till hardcore motståndare av nyinspelningar: Bara för att det finns en remake så försvinner inte originalet. Och originalet ska jag såga lite i längre fram.
Kort sagt: klart värd en titt.

Se7en

Finns det NÅNTING att säga om denna filmen som inte redan sagts? Jag tror faktiskt inte det. En av de bästa thrillers som någonsin gjorts. Skitig, mörk, miserabel och fullkomligt underbar.
Det jag KAN säga att skillnaden mellan dvd och blu-ray är enorm. Särskilt ljudet är grymt bra uppdaterat men bilden är inget man fnyser åt heller. Då hade jag ändå en sweet utgåva på dvd och bara ett dussinsläpp på blu. Men det är en ENORM skillnad.
Om du mot förmodan inte har sett denna superba thriller där vi får följa jakten på den aktiva seriemördaren som följer de sju dödssynderna i sina mord, så se den för fan. Du har missat något av episka proportioner.

Crawl

Långsam. Stämningsfull. Makalöst bra soundtrack.
Storymässigt är det inget att skriva hem till morsan om. Den är faktiskt så pass tunn att jag inte vill avslöja nåt. Bättre att du bara ser själv.
Det var ingen 90-minute thrillride direkt, men om man gillar långsam film med största behållningen från snyggt foto och ljud så kan man gå ifrån denna med ett leende.
Inte en av de bättre thriller-filmerna jag sett, men i mitt tycke sevärd.

Them (Ils)

Jag såg om denna franska "home invasion" rulle igår. Tyvärr på dvd då jag inte knipt den på Blu-ray än. Men det kanske var bra förvisso.
Jag mindes denna som en riktigt grym nagelbitare. Som en av de bättre inom subgenren.
Fel. Fel. Fel.
Jag får väl erkänna att minst 25% av mitt missnöje låg i att bildkvalitén minst sagt lämnade en del att önska. Fan va fort man blir bortskämd med bättre kvalité.
Men 75% av missnöjet kom från att denna inte alls var bra. Inte alls så spännande eller grym som jag ville minnas. Vad det är är istället precis tvärtom. En hyfsat tam film med extremt få scener av spänning. Då de två huvudpersonerna dessutom kändes hyfsat osympatiska så kunde jag inte bli särskilt ledsen över deras öden heller.
Kan inte rekommendera den här. Se "Mothers Day" (remaken), "Purge", "Strangers", "You're Next", "Secuestrados" eller i princip vad som helst annars från denna överlag väldigt spännande subgenre, men skippa denna. Tråkig.

From Beyond

Kvällens andra har samma inneboende awesomehet som den föregående. Fast i detta fallet snackar vi Stuart Gordon + H.P Lovecraft. Och det är väldigt awesome. Detta är en av Gordons många Lovecraft filmatiseringar och som (nästan) alltid så har vi den fantabulösa Jeffrey Combs (vars b-films coolhet endast överträffas av Bruce Campbell).
Dr Pretorious och hans assistent Tillinghast (Combs) har utvecklat en apparat kallad The Resonator som tillåter människor att se bortom vår egen värld. Men när denna andra värld kryper in i vår så går saker snett. Väldigt snett.
Det är märkligt, mörkt, skruvat och fullkomligt underbart. Gordon är en mästerlig regissör. Visst har han haft dippar i karriären, men överlag är han bara så jävla bra. Jeffrey Combs är en av mina absoluta favoritskådisar och så fort han får jobba med Gordon blir han genast lite mer awesome.
Inspirerat av Lovecraft och en sån underbar inspiration det är.
Kan bara rekommendera. Väldigt varmt.
"Humans are such easy prey."

In The Mouth Of Madness

Sutter Cane är en extremt populär skräckförfattare som försvunnit och därmed inte kunnat lämna in manuset till sin senaste bok "In The Mouth Of Madness" till sitt förlag. Trent (Sam Neill) skickas för att hitta honom och få tag i manuskriptet.
John Carpenter + H.P Lovecraft kan inte bli annat än awesome. Och det är precis vad detta är: awesome.
Det är en vansinnesfärd för stackars Trent som vi får följa med på medans han sakta dalar in i sinnesförvirringens trygga land. Jag har sett denna filmen säkert en 5-6ggr vid det här laget och den är lika spännande var gång. Man ser nya saker vid varje omtitt och Sam Neill är alltid förbannat trevlig att glo på när han har ett bra manus som stöd. Cool story, bra skådisar och riktigt balla effekter.
Se den!

Eden Lake

The ångest is real.
Möjligt att denna varit på tapeten här inne för länge sen. Men skit samma.
Det var ett tag sedan jag såg denna sist. Tog en omtitt nu ikväll. Var nyfiken på om den lämnade mig med samma frustration och ilska som sist. Holy fuck yes det gjorde den.
Jag har sett min beskärda del av film, tillochmed en hel jävla del mer än bara min beskärda del. Det är väldigt sällan jag går ifrån en film med en bitter eftersmak i munnen. Sällan som en film får mig förbannad på riktigt. Så att jag vill in i filmen och slå någon på käften. Men denna filmen alltså. Dessa jävla ungar.
Steve och Jenny är på en liten getaway vid Eden Lake i England. De stöter på en grupp ungdomar och sen spårar allt ur.
Många filmer har gjorts med syftet att uppröra och framkalla avsky, få har lyckats. Jag vet inte om detta var Eden Lake's syfte, men den lyckas.
Nu sitter jag här i soffan och är rejält förbannad återigen.
Har du tolerans för lite tortyr och en del magstarka scener så se denna om du inte redan gjort. Riktigt bra film. Men inget man ska se en bakissöndag kanske.

Gone Girl

Psykologisk, dramatisk, fängslande, fantastisk. Internet lär inte hålla med mig men detta är vad jag hade använt för att beskriva den här filmen.
Amy försvinner och allt pekar på att hennes man har med hennes försvinnande att göra. Men är det verkligen så enkelt?
Alla har inte läst boken (jag har) och därför vill jag inte säga mer än så för jag vill inte riskera att sabba denna upplevelsen för någon. Hur du än väljer att gå, via antingen boken eller filmen först, så är min ärliga åsikt att bägge är värda "mödan". Boken är svinbra, filmen är svinbra. Visst finns det skillnader. Det finns alltid skillnader. Att filmatisera en bok och inte ändra på NÅGONTING, det är omöjligt. Se, läs, läs, se. Gör vad du vill. Men du har mitt stöd.

The Mist

När det kommer till filmatiseringar av Stephen King böcker/noveller så finns det en hel uppsjö att välja på men väldigt få som är något att ha. Det finns bra mkt mer skit (It, Christine, Mangler, Golden Years, Langoliers, Maximum Overdrive etc etc) än det finns bra (Misery, Carrie mfl).
The Mist kvalar inte bara in på Bra-sidan, den fullkomligen demolerar allt i sin väg.

En mystisk dimma rullar in över en liten stad i New England och en grupp bybor samlas i det lokala snabbköpet för att stå enade mot vad det än är som lurar i dimman.

Det fysiska hotet från vad det än är som lurar i diset är minst lika stort som det psykiska som uppstår byborna emellan. Det eskalerar snabbt och urartar för att avslöja människans sanna natur.
Allt med denna filmen är bra. Allting är så jävla snyggt (särskilt om man ser den svartvita versionen som jag nyss tog mig en omtitt på). Alla sköter sina roller mer än väl och under Frank Darabont's mer än kapabla regi så faller allt samman väldigt snyggt. Väldigt kul för övrigt att se flertalet framtida Walking Dead profiler mitt i denna samling av folk.
Slutet på denna filmen är ett av mina favoritslut någonsin när det kommer till film. Det är så perfekt. Det är så deprimerande och så fruktansvärt hemskt, men så jävla jävla bra.
Jag kan inte annat än att uppmana er att se denna fullkomligt fantastiska film.

Ny design!

Toppbannern är ändrad. Första gången nånsin typ.
Stort tack till David Wiberg för detta grafiskt porrsnaskiga Friday The 13th doftande mästerverk.
David är (precis som jag) en avid filmälskare och sitter inne på en ruggigt imponerande samling. Honom hittar ni på Instagram under namnet Theamazingdaveman
Återigen: bock och tack David för denna skönhet!

The Loved Ones

Wow. Riktig jävla nacksving det här.
Enkel premiss (precis som jag vill ha det).
Brent (Xavier Samuel) blir bjuden på skoldans av Lola, men tackar nej då han ska gå med sin flickvän. Lolas pappa kidnappar honom och så sätter far och dotter igång att tortera Brent. Shit hits all kinds of fans.
Tortyr i film är ganska uttjatat. Det funkar ibland, ibland inte. Saw serien är ett exempel där det är ok, mycket för att storyn som löper genom de filmerna fortfarande överskuggar allt snask och gore. Hostel funkar det i till viss del (smått överdrivet emellanåt, men fortfarande en ok serie).
The Loved Ones är den sista filmen som behövs där tortyr är centralt i storyn. Nu är det gjort (och denna har ändå ett par år på nacken) och dessutom förbannat VÄLgjort.
Spännande, krypande, obehagligt och helt jävla fantastiskt.
Har man en härdad mage och tål lite blod så se för fan denna!!
Självklart är det en australiensisk film, de kan fan göra film down under.

Final Destination 3

Tredje installationen i serien och enligt mitt tycke den svagaste länken. Där 2an steppade upp intensiteten från föregångaren så känns mer 3an som 2an på tomgång. Denna gång är det en urspårad berg-och-dalbana som är grunden. Har inte så mycket att säga om denna. Ganska platt. En del tuffa dödsscener. Men inte mycket mer än så.
Tål att tittas på men är inte direkt upplagd för att ses gång på gång.
Ok, inte mer.

Final Destination 2

Samma upplägg som sin föregångare. Denna gången är det dock en massiv krasch på motorvägen som är dödsscenariot de sedan jagade människorna har "undsluppit".
Denna första uppföljare i serien är lite mer invecklad i sina dödsscener, vilket självklart är ett måste för att kunna fortsätta på samma tema.
Återigen är det fantastiskt underhållande att se dessa invecklade sätt på vilka döden har ihjäl folk.
Lite råare, lite fyndigare, lite roligare.
Gillar man första så är det ingen tvekan om att även denna kommer uppskattas.

You're Next

Så. Här har vi en styck adrenalinrush i filmformat. Det här var min tredje genomtitt av denna film och den har varit lika underhållande varje gång.
Familj som inte träffas ofta träffas. Det är sedvanligt familjekäbbel som sig bör i en film. Syskonkärlek på hög nivå. Sen PANG så blir en av barnens pojkvän mördad och festen är igång.
Från start till finish är detta en ypperlig rulle. Den levererar precis det man vill ha i en sån här film: spänning, blod och mer spänning. Samtliga skådisar sköter sig väl och särskilt trevlig är hjältinnan (vet inte vad hon heter tyvärr) både i sin roll och att titta på.
En skön mix av home invasion och whodunnit. Absolut värd en titt samt en njutbar omtitt.

Black Swan

Vad ska man säga? Aronofsky gör filmer i en helt egen kategori. Hans verk är genomgående drömska och magiska på ett sätt som få andra regissörer kan likna.
"Black Swan" är kort sammanfattat en berättelse om en ung balettdansös med alldeles för höga krav på sig själv. Huvudrollen i Svansjön blir början på hennes mardrömsresa in i sig själv. Ett självförvållat förfall.
Fantastiskt vackert. Både Portman och Kunis gör strålande insatser.
Aronofsky är Aronofsky liksom. Antingen beundrar man honom eller så anser man honom vara en pretentiös skit. Jag är av den förstnämnda åsikten.

Prisoners

Ibland ser man en film som bara hugger en från första rutan. En film som endast genom en välplacerad kamera fångar ens intresse. "Prisoners" var en sån för mig kan jag säga.
Kort plot: Keller's (Jackman) dotter och hennes väninna försvinner. Polisen har en misstänkt men han släpps. Keller är villig att göra ALLT för att hitta sin dotter. Shit hits the fan.
Det här är ingen "Taken" när det kommer till tempo eller intensitet MEN det som de två filmerna delar är känslan. Man sitter som på nålar filmen igenom och bara hoppas in i det sista.
Två och en halv timme lång men fan värd varenda sekund. Riktig jävla pangfilm.
Både Gyllenhaal i rollen som polisen Loki och Jackman som pappan Keller gör helt lysande insatser.
Jag vill inte säga ett skit mer om vad som försiggår i filmen för jag vill inte riskera att spoila för mkt. Men jag rekommenderar denna så sjukt jävla varmt. Riktig topprulle!

Final Destination

Hade lite tid att slå ihjäl innan jobb. Så jag tog en omtitt av Final Destination.
Jag minns när denna kom. Den kändes fräsch och nytänkande. Det var en frisk fläkt på skräckfronten. Istället för en maskerad mördare eller nåt muterat monster så var det helt enkelt döden som skötte, ja, dödandet.
Ett gäng ungdomar ska åka flyg till Frankrike med sin lärare, en av kidsen får en vision om att planet störtar, han plus ett gäng andra kommer av planet och pang, skiten störtar.
Men döden är lack, de skulle ha dött. Så en efter en plockas de på väldigt finurliga sätt.
Jag gillar den här filmen. Jag gillar samtliga 5 i franchisen. De är fyndiga och bitvis riktigt spännande. Och en del av dödsfallen är så jäkla klurigt ihopsatta så man kan inte annat än att bli imponerad.
Kommer nog plöja resterande 4 rullar inom en snar framtid. Har man inte sett så tycker jag man ska. Och har man sett är det kanske dags för en omtitt? Den håller än.

Omstart.

Då jag skrivit en del inlägg här innan och inte riktigt haft ork att gå igenom alla mina gamla poster så KAN det hända att det blir nåt tillfälle av upprepning. Anledningen till detta är enkel. Jag håller successivt på att byta upp mig från DVD till Blu-ray och ser därför om många gamla favoriter i det nyare formatet. Kanske har mina känslor för vissa av dessa gamlingar ändrats? Kanske inte. Detta är mer en heads up för att det kanske inte blir 100% färskt filminnehåll. Men jag ska göra mitt bästa.

Maggie

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag ska skärpa mig.
Nu så här på fredagsförmiddagen så har jag äntligen tagit mig tid till att se Maggie.
En smitta sprids som gör folk till zombies, men till skillnad från många andra filmer/serier med samma tema så har regeringen lite koll. Sjuka sätts i karantän i slutfasen innan de blir full on brainmunchers och samhället är inte i fullständig kollaps.
Wades (Arnold) dotter Maggie (Abigail) blir biten och kommer att förvandlas. Premissen för filmen är enkel. Vad gör man?
Bitvis väldigt gripande med väldigt fina skådisindatser. Och det är inte utan att en tår vill klämma sig fram emellanåt.
Okomplicerat men väldigt bra. Uppfriskande att se Arnie i en så pass avskalad roll som familjefar.
Se den.