Flytt

Jag har inte gett upp på bloggandet för en andra gång, men är i full färd med att packa ner precis allt jag äger och har inför stundande flytt.
Så om ett par veckor så bör inläggen börja komma igen. Håll ut.

Fritt Vilt 1-3

Trilogi! Yeay! Skräck! Yeay! Slasher! Yeay! Norskt! Yeay!
Första filmen är straight up slasher. Ungdomar på skidsemester hamnar på övergivet hotell mitt i vildmarken efter en av dem bryter benet, men är de ensamma? Jag väljer att kalla hotet för Lusekoftemørderen då han inte riktigt har ett passande namn och plus: norskt liksom.
Rakt upp och ner en slasher med alla rätta ingredienser. Och det är bra, riktigt bra. Det är nagelbitare, blodigt och samtidigt ganska hjärndött. Awesome.
Del 2 fortsätter rakt efter den första. En överlevare (såklart) från första måste återigen kämpa mot Lusekoftemørderen, fast denna gången på sjukhuset hen förts till efter förra filmen. Även här: bra, slasher, blodigare (som uppföljare SKA vara). Riktigt bra helt enkelt.
Och så del 3. Som är en, ba-ba-baaaah! Prequel! Ååh, suck, tänker du. FEL! Säger jag. Det här är en förbannat BRA prequel. Vi får lite bakgrundshistoria om Lusekoftemørderen och även se hans första offer. Det är rått, det är slasherigt, det är bra. Riktigt bra. Återigen.
I kort: en förbannat bra slasher-trilogi. Förbannat bra. Och från Norge. Awesome.
Så jävla värt att kolla in om man gillar genren.
Lusekoftemørderen!!

Splinter

En riktig favorit här hos mig. Så jävla pepp att jag hittade den asbilligt på Blu-ray. Det här är en "The Thing" light. Typ. Fast ändå inte. Men ändå så är det på det spåret. Två par (varav det ena reko och det andra kriminellt) hamnar i varandras sällskap, stöter på något som är smått utomjordiskt, parasitiskt och mordiskt. Tillsammans måste de stå på enad front och utlista hotet.
Minimal cast, väldigt få scenerier, inte överdrivet med splatter men holy hell vad bra det är. Det är tight, spännande och engagerande.
Inte i samma liga som "The Thing" men absolut ett jävligt nervigt, engagerande stycke film. Älskar denna och kommer se om den många många ggr till.
Se den!!

The Resident

Hillary Swank spelar Juliet, en nyligen separerad läkare som hittar en alldeles för billig alldeles för awesome lägenhet där Jeffrey Dean Morgan spelar hyresvärd. Lite för bra. What's the catch?
Ett väldigt bra försök. Swank är bra, Morgan är bra. Storyn är enkel men lite för tunn emellanåt.
På papper så är det väldigt obehagligt men filmen lyckas aldrig riktigt bygga upp den där tryckande stämningen av obehag.
Men absolut värd en titt om man gillar obehagliga thrillers. Sevärd.

Vacancy

David (Luke Wilson) och Amy (Kate "Mums" Beckinsale) är på väg nånstans när bilen pajar. De tar in på första bästa Motel de snubblar över långt ute på vischan. Men snubbarna som har hand om det här stället har inte helt rent mjöl i säcken.
"Vacancy" är en skön jävla rulle. Den lyckas med precis det där som man vill att sån här film ska lyckas med. Vi har det trasiga paret som måste kämpa för sin överlevnad. De är mänskliga, de är inte felfria, de har en historia och vi VILL att de ska få reda ut det. För att de är personer. Och här är det många andra filmer som faller. Bristen på karaktärer. Det är inga unika typer i denna rullen MEN de har ett djup. Så jävla viktigt.
Hur som haver. De tar in på Motel och upptäcker att det är mer en bas för att lira in snuff än vad det är ett ställe för lösasktigt folk att sova/ligga.
Shit happens och det är INTENSIVT. Så jävla bra film för vad den är. Skäms över att säga att jag inte sett uppföljaren. Men, nån dag ska jag.
Se den. Den är bra.

30 Days Of Night

.....eeeh. Orkar inte. Det här är så tråkigt. Upplägget är väl "smart", liten by som faller i mörker en hel månad, vampyrer ser sin chans att kalasa på dygnet runt smörgåsbord i 30 dagar. Folk dör. Skriker. Blir vampyrer.
Att de var tvungna att dra ut den här smörjan på nästan 2 timmar begriper jag inte. Josh Hartnett gör en bra insats och Melissa George är snygg. Fotot är fint. Sceneriet är bra. Blodet är ganska ymnigt. Men varför, VARFÖR, måste vampyrerna prata nån sorts låtsasspråk som låter som hittepålatin blandat med Jabba-the-hutiska??! Det låter ASTÖNTIGT. Vampyrerna är astöntiga. Den här filmen är astöntig. Och folk som hyllar den har dålig smak.
Jag tycker inte om den här. Den får 0 huggtänder av 5 möjliga.
Skitfilm.

Rovdyr

Norge kan göra riktigt bra film. Trolljägaren, Huvudjägarna, Död Snö, Fritt Vilt 1-3 mfl.
"Rovdyr" är inte på något sätt en dålig film. Det är bara det att det är en ganska tråkig film. Den följer en formel som man redan sett och dessutom setts göra bättre.
Jag vet att jag redan gjort ett inlägg om denna för längesedan. Men nu när jag såg om den på Blu-ray kände jag att den fick åka upp en gång till.
Så här är det: ungdomar jagas i skogen av crazy rednecks (som säkert har sex med varandra, sina kusiner, sina mammor osv osv), ungdomar dör på hemska sätt, slut.
Det är gjort. Och gjort så många gånger.
Inget man måste kolla in förutom om man är hemligt askär i Norge typ.
Helt ok. Väl utfört. Inte mer.

Hostel I, II, III

Vi kör alla 3 "Hostel" filmer i ett och samma inlägg. För att? Jag är lat, ok?
Denna serien faller absolut under tortureporn kategorin. Det är sadism för sakens skull och inte så mycket för att driva igenom någon viktig plot. De första två delarna utspelar sig i Ukraina, på ett sjukt ställe där folk kan betala för att få tortera och mörda folk (det är inte direkt någon hjärngymnastik det här). Den tredje delen har samma organisation i fokus fast denna gången i en "lyxigare" variant i USA, närmare bestämt Las Vegas (of course!).
Del 1: ungdomar på Hostel blir kidnappade för att mördas på ovan nämnda institution. People die, stuff happens. Inte någon hit, men ganska intressant när den kom.
Del 2: fortsätter där del 1 slutar typ. Fast denna gången läggs ganska mycket fokus på två snubbar som ska dit och mörda varsin stackare. DETTA är intressant. Vi får se både ur offrens synvinkel samt ur förövarnas. Det varvas mellan ömsint, smaklöst, spännande och skrattframkallande. Här borde serien slutat för att:
Del 3: snubbar på snubbig svensexa är allmänt snubbiga och hamnar i klorna på den här mördarklubben. Folk dör, det görs ett försök att få det intressant men det misslyckas fatalt. Dock får jag säga det att slutet är väldigt tillfredsställande på denna.
Vill man se alla 3 så fine, go ahead. Men ska man se den bästa bara så se del 2. Den är klart överlägsen i min åsikt.
Eli Roth är så sjukt överskattad.

Nurse

Skräckfilm centrerat kring en sexig sjuksyrra som mördar folk? Ja tack.
Paz De La Huerta spelar Abby, en sjuksköterska med smått instabila tendenser. Som innefattar att mörda snubbar som är otrogna. Vilka hon lockar till att vara otrogna...för att mörda dem.
Abby blir förälskad i den nya sjuksyrran Danni så börjar hennes hemlighet nystas upp dock. Hur ska detta sluta?
Det här är hjärnlöst. Det är massa naket, snusk, lättklätt och blodigt. En typisk "stänga av hjärnan och bara glo" film.
Det är inget som lämnar ett bestående intryck hos en. Men det är underhållande, absolut. Kommer säkerligen plocka fram denna nån sömnlös natt någon gång framöver och bara slöglo igen.
Om du vet med dig att du gillar blodig underhållning av den mindre utmanande sorten så kan du absolut ödsla lite tid på denna. 

Extraterrestrial

Skräckfilm med stereotypiska "gråa gubbar med stort huvud"-aliens? Jajemen.
En riktig sleeper-hit enligt mig detta. Aldrig hört talas om. Chansade på denna bara för jag gillade titeln och tanken.
Upplägget är till en början väldigt bekant: ungdomsgäng ger sig ut i stuga i skogen (som vi känner igen från 2biljarder andra filmer) MEN sen kommer tvisten. De ser något krascha i skogen. De tar sig till nedslagsplatsen och där hittar de ett motherfuckin UFO. När de sen (av misstag eller ej, döm själva) skadar en av utomjordingarna så får de ett gäng ytterst förbannade gråa gubbar efter sig.
Det här ÄR en typisk skräckis stöpt efter "korkade kids dör i skogen"-mallen men tvisten i vilka förövarna är gör den så mkt bättre än vad den hade varit om det varit något uttjatat som "snubbe i mask" eller liknande. Effekterna är bra, skådisarna är mer än kompetenta (Michael Ironside dyker dessutom upp i en biroll, yeay), storyn känns fräsch trots allt och slutet är underbart.
Får ni tag i denna så ge den en chans. Absolut värd en titt.

Frontier(s)

När jag såg denna för första gången (för en herrans massa år sedan) så minns jag att jag gillade den skarpt. Så självklart knep jag den på Blu-ray för ett tag sedan när jag hittade den för ett korvöre. Sen stod den i hyllan ett tag och en kväll bestämde jag mig för att se om den...
Vissa filmer borde få förbli ett minne.
Jag tar det positiva först: äckel och chockeffekterna är välgjorda (som alltid med franska filmer känns det som), premissen för filmen om än väldigt kliché är helt ok.
Där tog det stopp. Jag har inget mer positivt att säga. Dynga.
Ett gäng ungdomar hamnar på vischan efter ett upplopp i Paris. På sin väg bort tar de in på ett motell. Vad de inte vet är att motellet drivs av redneck, incestälskande, kannibalistiska nazister. Japp. Det är en sån film. Det ENDA den överlever på är chockeffekter. Protagonisterna är fruktansvärt osympatiska skitungar, antagonisterna är fruktansvärt förutsägbara. Scenariot är trist och otroligt uttjatat.
Har du missat den här så gör det inget. Du kan fortsätta leva ditt liv som vanligt. Tro mig.

Red State

Kevin Smith är långt ifrån en jämn regissör. Ibland får han till såna jävla fullträffar men ibland är det så miss att man fan skäms.
Min absoluta favoritfilm var hans första, nämligen "Clerks", men det ändrades när han släppte "Red State".
Det här är en så jävla fullständig fullträff på alla plan. 
I centrum för filmen finner vi en koko-bananas sekt ledd av en fullständig nutbag (spelad fullkomligt till perfektion av Michael Parks). Hit kommer tre ungdomar som bara var ute efter att bli av med oskulden men istället blev drogade och kidnappade av medlemmar från sekten. Vad som följer blir en standoff mellan lagen och sekten som spårar ur fullständigt.
Allt i denna filmen är så jävla bra. Allt. Precis tamigfan allting. Parks är briljant, John Goodman (en STOR favorit hos mig) är lysande som ledare för insatsstyrkan, varenda en av sektmedlemmarna är så jävla trovärdiga och bra castade.
Det här är rått, brutalt och helt utan nåd. En av de få filmer med Tarantino citat på omslaget som jag faktiskt TROR på att han sagt med blurben "I fucking love this movie".
Jag är på Tarantinos sida, jag fucking älskar den här filmen.

Harry Brown

Michael Caine är kanske inte den första man tänker på när det kommer till hårdkokt vigilante action. Men här är det precis vad som gäller.
Harry (Caine) bor i ett hyfsat tufft område i England. Droghandel och diverse skumraskerier sköts öppet i närområdet men det är först när Harrys vän blir ett offer för ett lokalt ungdomsgäng som bägaren rinner över. Det är dags att rensa upp.
Caine är STENHÅRD i denna ganska råa hämnd/vigilante-rulle. Som ex-marin har han sett sin beskärda del av våld och död och tvekar inte i att använda detta till sin fördel när han rensar upp bland slöddret. Det är smutsigt, rått, extremt brittiskt och alldeles underbart. "Harry Brown" är en av mina favoritfilmer på temat street justice.
Det är med stor entusiasm jag rekommenderar denna till alla som missat den.

Sorterar

Har sett alldeles för många filmer på för kort tid. Det kommer ploppa upp en hel del inlägg i dagarna. Måste bara sortera alla intryck i hjärnan först innan jag sätter det på pränt, så att säga.
Jag är alltså inte död. Bara överväldigad.

The Collector

Snubbe är byggare, jobbar i ett hus, familjen ska åka bort, han ska råna dem för pengar behövs till att pröjsa lånehaj som är ute efter hans syrra (kan varit fru, jag var lite ouppmärksam), åker till huset: BOOM! Fucking fullt av fällor och skit. Katt och råtta lek börjar.
En väldigt tät och effektiv liten thriller/skräckis. Snubben som man ska tro vara skurken visar sig istället bli en ypperlig antihjälte och den riktiga skurken är istället snubben som gillart fällorna, nämligen en seriemördare vid namn The Collector.
En del frågor uppstår när man ser denna. Logiska luckor. Tidsrelaterade logiska luckor. Vilka dessa är säger jag inte. Du märker själv när du ser den.
Men förutom det uppenbart "Seven" rippade introt till filmen så är detta en jäkligt trevlig film. Stämningen håller sig tät och tryckt ganska bra genom hela rullen, nästan alla rollinsatser är bra, effekterna är bitvis jävulskt grisiga och handlingen är engagerande.
Jag gillade denna skarpt och kommer nog se om den ganska snart för det känns som en film där man kan missa ganska mycket om man är det minsta disträ (vilket jag var när jag såg den, såatteh).
Men ta en titt. Det tycker jag.

Into The Grizzly Maze

Bara för någon vecka sedan såg jag en film som hette "Backcountry" (var lugn, den kommer dyka upp här med så småningom), en björnskräckis som fångade mig totalt och gjorde mig väldigt jävla imponerad. Nu har jag precis (igårkväll för att vara exakt) sett ännu en skräckis med en björn som antagonist.
Handlingen är ganska tunn.
Snubbes fru (som är döv samt jävligt trevlig att titta på) är ute ensam i skogen där en uppenbart mordisk grizzly går lös, snubbe ska leta upp henne, annan snubbe ska jaga björnen, första snubbens bror är tillbaks i stan efter lång tid borta och hjälper sin snubbiga brorsa. Såklart.
Folk dör. I mängder. Det är blod och björnvrål om vartannat. Men det är trevligt. Björnen är uppenbart en riktig björn åtminstone 98% av tiden (tror jag iaf) och scenerna där den är med är snyggt gjorda. Blodet är i överflöd och väldigt stiligt gjort. Spänningen är inte jättepåtaglig. Men rollistan är fin. Thomas Jane, Billy Bob Thornton och James Marsden spelar tre centrala karaktärer och dessutom väldigt väl.
Vill du stänga av hjärnan i 90min och se en björn gå apeshit så är detta absolut att rekommendera. Inget man blir styv i byxan av men absolut värd en titt.

The Visit

M Night Shamalamadingdong var en het snackis för massa år sedan. "Sjätte Sinnet" vart något av det mest hypeade på flera år och sedan följde han upp med både "Signs" och "Village". Efter det tog det stopp kändes det som. "Unbreakable" hade väl förvisso sin stund i rampljuset med men inte i samma utsträckning.
"Sjätte Sinnet" tyckte jag vart en riktig skitfilm. Tvisten var uppenbar alldeles för snart in i filmen och det sabbade hela grejen för mig. Plus att ungen är så satans ful så jag vill slå honom i nyllet så fort han öppnar munnen. "Village" gillade jag när den kom. Annorlunda film med en ball tvist. "Unbreakable" likaså, trevlig rulle. Men inte mer.
Sen började han göra skit. Ren jävla skit. Fram tills nu. "The Visit" var en ytterst trevlig upplevelse. Och dessutom en film där två barn är i huvudrollerna och de framkallar varken hat eller ilska (jag är inget stort fan av barnskådisar).
Ett syskonpar ska åka iväg och träffa sina morföräldrar för första gången nånsin. Den äldre av de två filmar en massa (ja det är en sån film, men låt dig inte skrämmas av det) och det är genom hennes kameror det utspelar sig. De tycker att morföräldrarna beter sig underligt och det blir bara värre. Hur ska det sluta?
Tvisten (ja, det är en sån film) är ball. Riktigt ball tillomed. Skådisarna (särskilt mormorn och ungarna) är grymma. Och trots att allt upplevs genom "found footage" så är det extremt lite av shaky cam scener där du blir åksjuk och illamående.
Tvisten gör stor del av filmen såklart men utan solida skådisinsatser hade det fallit platt. Men jag gillade denna. Skarpt. Han kanske är tillbaka, vår käre plot twist kung? Vi får se.
Men se denna.  Det tycker jag du ska göra.

Punishment

Ibland ser man en film som får en att tappa allt hopp om skräckgenren. "Är det här den nya generationen skräck?" frågar man sig. Man gråter, men vrider sig i soffan, man skickar deprimerade mail i novellformat till random bekanta för att beklaga sig.
Det här var något av det mest usla jag någonsin sett. Det kändes som att den aldrig tog slut. Och med en speltid på endast 77min så är det tamigfan en ganska hedersvärd bedrift.
Storyn är lika innovativ som en burk majs. Någons barn dör, han hämnas genom att döda allt som påminner honom om förövarna.
Att de sedan tryckt ett random citat på omslaget från någon stackars sate från Imdb som påstår: "You won't regret the amazing experience"
Really? Amazing? Det jag kan ge den är att allt annat jag ser efter denna kommer vara så jävla uppskattat. Det är nästan så jag vill sätta igång "I'll Always Know What You Did Last Summer" för att på något sätt rengöra mina hornhinnor.
Undvik. Som pesten. Undvik. Riktigt jävla råusel skitfilm.

Razorback

Jag älskar Australiensiska filmer. De har nåt visst i sitt filmskapande. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Om det bara är så enkelt som språket de talar kanske? Skit samma. Såg om denna klassiker igår iaf. Och den är fortfarande awesome.
Reporter åker till Australien för att skriva om hur hemskt det är att de skjuter så många kängurus. Hamnar i liten by där det ett par år tidigare försvunnit ett litet barn pga en vildsvins relaterad incident.
Shit hits the fan.
Humorn, platserna, personerna, soundtracket. Allt är fantastiskt. Det här är lätt den bästa vildsvinsrelaterade skräckisen ever (känner bara till en annan och det är "Pig Hunt", som för övrigt också är awesome).
Se den och se den nu om du inte redan gjort.

Remake battle 1, FIGHT!

Tog mig en genomtitt av inte en utan två remakes igår. Det roliga med just dessa var att bröderna från en av mina favoritserier är med i vars en av filmerna.
"Friday The 13th" och "My Bloody Valentine". I Friday ser vi Jared Padalecki (Sam Winchester från Supernatural) och i Bloody finner vi då Jensen Ackles (Dean Winchester).
Hur står sig då dessa filmer mot varann samt mot sina föregångare?
Ja. Hur står dem? Det vetefan. Jag älskar hela Friday franchisen. Varenda film som kommit hamnar på min favoritlista. Jason är en fucking badass och kommer alltid att vara. Detta var ju kanske mer av en reboot (som sedan oturligt nog inte fick några uppföljare) än en remake förvisso. Den har samma backstory med en deformerad Jason som ser sin mamma dö och sedan spenderar livet åt att ha ihjäl folk. Upplägget känns igen från mer än ett par av dess föregångare. Ungdomar kommer inom hans räckhåll, dricker, knullar, dör. Och det är ett bra upplägg. Det funkar här med. Det funkar bra. Det är en mer än ok film.
Bloody har jag inte samma kärlek för när det kommer till originalet. Men jag gillar den skarpt. Det är en av åttitalets fetaste slasher filmer, fast bristen på uppföljare gör mig tämligen besviken.
Huruvida trogen denna är originalet vågar jag inte säga då det var så längesedan jag såg den första. Men det är ju samma tanke iaf. Galen gruvarbetare mördar folk på Alla Hjärtans Dag. Skön "whodunnit" tvist mot slutet, schyssta mord och kompetenta skådisar. Absolut inte illa och mycket bättre än jag mindes den. Absolut sevärd.

Så vem vann? Jag vet inte...

The Woman

Wow. Detta. Detta är något eget. Så mycket jag gillar med denna filmen. Och så många frågetecken. Det första jag vill diskutera är hur denna marknadsförs som en skräckfilm. Jag kan inte hålla med. Det är en väldigt psykologisk film som ställer saker på sin spets, men skräck? Nej. Visst förekommer det ganska grafiska scener som involverar både blod och slafs, men jag skulle snarare placera denna som ett psykologiskt drama. Samtliga skådisar gör en grym insats, inte minst Pollyanna McIntosh i rollen som kvinnan i titeln.
Pappan i familjen som berättelsen kretsar kring hittar denna kvinna i skogen under en jakttur, fångar in, fängslar och behåller henne i sin källare. Stuff happens. Jag vill inte säga mer. Man ska se denna. Det är en fängslande resa in i några väldigt mörka vrår av det mänskliga psyket.
Är du äckelmagad så blunda under de få scener där det är blodigt. Men se den.
Nu.

Nightcrawler

Gyllenhaal började sin karriär rätt så starkt med "Donnie Darko", sen har det varit ganska mediokra filmer han ställt upp i vilket har lett till att iaf jag släppt blicken på honom. Men med två pangfilmer som "Prisoners" och "Nightcrawler" så känns det som han gör en comeback till min uppmärksamhet.
Storyn centrerar kring nyheter, rättare sagt de självständiga filmare som fångar diverse grymheter på band. Louis Bloom (Gyllenhaal) ger sig in i denna bransch, startar från noll och jobbar sig upp kvickt.
Men vad filmen egentligen handlar om är en man så känslokall och beräknande att Mick från "Wolf Creek" framstår som värsta dagisfröken. Ok, kanske inte riktigt, men det är fan inte långt ifrån.
Gyllenhaal gör en strålande rollinsats som den psykotiska Bloom i hans jakt på de perfekta bilderna. Även om allt annat runtomkring skulle vara skit så är denna värd att se enbart för honom.
Men allt annat är inte skit. Det är bra.
"Nightcrawler" är utan tvekan en av 2014's bästa filmer, alla kategorier.
Se den.

The Last House On The Left (remake)

Så. Låt oss få en sak ur vägen direkt. Jag älskar remakes. Inte för att de nödvändigtvis alltid är bra, eller bättre än originalen (dock finns det vissa som smiskar sina föregångare på fingrarna, särskilt då den magnifika "The Thing"). Nä, det är helt enkelt så att har jag en film jag gillar som de får för sig att göra om då blir jag direkt lockad. Jag vill se en annan tolkning. Någon annans syn på storyn. Det underhåller mig. Och är inte det precis vad film ska göra? Underhålla?
Premissen för "The Last House..." är ganska basic men ändå ganska genial. Förövare våldför sig på flicka, hamnar av en slump i flickans föräldrars hem, avslöjas och straffas.
Den stora skillnaden på originalet och remaken skulle jag säga ligger främst på tre punkter.
1: Våldsutövarna. I originalet har vi den fenomenala David Hess i rollen som ledare för skurkarna. Ingen kan one-upa Hess när det kommer till att vara ett magnifikt rövhål. Skurkarna i remaken är ganska stereotypiska och de saknar en viss charm för att man ska kunna "gilla" dem.
2: Föräldrarna. I mitt tycke är föräldrarna i remaken långt mycket bättre än i originalet. De har mer djup, mer personlighet och dessutom en trovärdig klumpighet som jag anser saknas i föregångaren.
3: Uppbyggnaden. Visst, originalet har en liten annan approach, kortare speltid och en helt annan PANG i sitt intro. Men sättet som remaken bygger upp på är mycket mer fördelaktigt för oss tittare. Scenen där Mari (huvudflickan) flyr sina banemän är den absolut starkaste i hela filmen och väger upp för många andra snedsteg regissören tar i denna tolkning.
Jag säger originalet men det stämmer bara till viss del då även originalet är en nytolkning i sig själv av Ingmar Bergmans fantastiska "Jungfrukällan".
Remaken är helt klart godkänd, trots sina okarismatiska skurkar och lite för långa speltid. Det är en helt ok uppdatering på en fullkomligt älskvärd klassiker.
Som jag alltid säger till hardcore motståndare av nyinspelningar: Bara för att det finns en remake så försvinner inte originalet. Och originalet ska jag såga lite i längre fram.
Kort sagt: klart värd en titt.

Se7en

Finns det NÅNTING att säga om denna filmen som inte redan sagts? Jag tror faktiskt inte det. En av de bästa thrillers som någonsin gjorts. Skitig, mörk, miserabel och fullkomligt underbar.
Det jag KAN säga att skillnaden mellan dvd och blu-ray är enorm. Särskilt ljudet är grymt bra uppdaterat men bilden är inget man fnyser åt heller. Då hade jag ändå en sweet utgåva på dvd och bara ett dussinsläpp på blu. Men det är en ENORM skillnad.
Om du mot förmodan inte har sett denna superba thriller där vi får följa jakten på den aktiva seriemördaren som följer de sju dödssynderna i sina mord, så se den för fan. Du har missat något av episka proportioner.

Crawl

Långsam. Stämningsfull. Makalöst bra soundtrack.
Storymässigt är det inget att skriva hem till morsan om. Den är faktiskt så pass tunn att jag inte vill avslöja nåt. Bättre att du bara ser själv.
Det var ingen 90-minute thrillride direkt, men om man gillar långsam film med största behållningen från snyggt foto och ljud så kan man gå ifrån denna med ett leende.
Inte en av de bättre thriller-filmerna jag sett, men i mitt tycke sevärd.

Them (Ils)

Jag såg om denna franska "home invasion" rulle igår. Tyvärr på dvd då jag inte knipt den på Blu-ray än. Men det kanske var bra förvisso.
Jag mindes denna som en riktigt grym nagelbitare. Som en av de bättre inom subgenren.
Fel. Fel. Fel.
Jag får väl erkänna att minst 25% av mitt missnöje låg i att bildkvalitén minst sagt lämnade en del att önska. Fan va fort man blir bortskämd med bättre kvalité.
Men 75% av missnöjet kom från att denna inte alls var bra. Inte alls så spännande eller grym som jag ville minnas. Vad det är är istället precis tvärtom. En hyfsat tam film med extremt få scener av spänning. Då de två huvudpersonerna dessutom kändes hyfsat osympatiska så kunde jag inte bli särskilt ledsen över deras öden heller.
Kan inte rekommendera den här. Se "Mothers Day" (remaken), "Purge", "Strangers", "You're Next", "Secuestrados" eller i princip vad som helst annars från denna överlag väldigt spännande subgenre, men skippa denna. Tråkig.

From Beyond

Kvällens andra har samma inneboende awesomehet som den föregående. Fast i detta fallet snackar vi Stuart Gordon + H.P Lovecraft. Och det är väldigt awesome. Detta är en av Gordons många Lovecraft filmatiseringar och som (nästan) alltid så har vi den fantabulösa Jeffrey Combs (vars b-films coolhet endast överträffas av Bruce Campbell).
Dr Pretorious och hans assistent Tillinghast (Combs) har utvecklat en apparat kallad The Resonator som tillåter människor att se bortom vår egen värld. Men när denna andra värld kryper in i vår så går saker snett. Väldigt snett.
Det är märkligt, mörkt, skruvat och fullkomligt underbart. Gordon är en mästerlig regissör. Visst har han haft dippar i karriären, men överlag är han bara så jävla bra. Jeffrey Combs är en av mina absoluta favoritskådisar och så fort han får jobba med Gordon blir han genast lite mer awesome.
Inspirerat av Lovecraft och en sån underbar inspiration det är.
Kan bara rekommendera. Väldigt varmt.
"Humans are such easy prey."

In The Mouth Of Madness

Sutter Cane är en extremt populär skräckförfattare som försvunnit och därmed inte kunnat lämna in manuset till sin senaste bok "In The Mouth Of Madness" till sitt förlag. Trent (Sam Neill) skickas för att hitta honom och få tag i manuskriptet.
John Carpenter + H.P Lovecraft kan inte bli annat än awesome. Och det är precis vad detta är: awesome.
Det är en vansinnesfärd för stackars Trent som vi får följa med på medans han sakta dalar in i sinnesförvirringens trygga land. Jag har sett denna filmen säkert en 5-6ggr vid det här laget och den är lika spännande var gång. Man ser nya saker vid varje omtitt och Sam Neill är alltid förbannat trevlig att glo på när han har ett bra manus som stöd. Cool story, bra skådisar och riktigt balla effekter.
Se den!

Eden Lake

The ångest is real.
Möjligt att denna varit på tapeten här inne för länge sen. Men skit samma.
Det var ett tag sedan jag såg denna sist. Tog en omtitt nu ikväll. Var nyfiken på om den lämnade mig med samma frustration och ilska som sist. Holy fuck yes det gjorde den.
Jag har sett min beskärda del av film, tillochmed en hel jävla del mer än bara min beskärda del. Det är väldigt sällan jag går ifrån en film med en bitter eftersmak i munnen. Sällan som en film får mig förbannad på riktigt. Så att jag vill in i filmen och slå någon på käften. Men denna filmen alltså. Dessa jävla ungar.
Steve och Jenny är på en liten getaway vid Eden Lake i England. De stöter på en grupp ungdomar och sen spårar allt ur.
Många filmer har gjorts med syftet att uppröra och framkalla avsky, få har lyckats. Jag vet inte om detta var Eden Lake's syfte, men den lyckas.
Nu sitter jag här i soffan och är rejält förbannad återigen.
Har du tolerans för lite tortyr och en del magstarka scener så se denna om du inte redan gjort. Riktigt bra film. Men inget man ska se en bakissöndag kanske.

Gone Girl

Psykologisk, dramatisk, fängslande, fantastisk. Internet lär inte hålla med mig men detta är vad jag hade använt för att beskriva den här filmen.
Amy försvinner och allt pekar på att hennes man har med hennes försvinnande att göra. Men är det verkligen så enkelt?
Alla har inte läst boken (jag har) och därför vill jag inte säga mer än så för jag vill inte riskera att sabba denna upplevelsen för någon. Hur du än väljer att gå, via antingen boken eller filmen först, så är min ärliga åsikt att bägge är värda "mödan". Boken är svinbra, filmen är svinbra. Visst finns det skillnader. Det finns alltid skillnader. Att filmatisera en bok och inte ändra på NÅGONTING, det är omöjligt. Se, läs, läs, se. Gör vad du vill. Men du har mitt stöd.

The Mist

När det kommer till filmatiseringar av Stephen King böcker/noveller så finns det en hel uppsjö att välja på men väldigt få som är något att ha. Det finns bra mkt mer skit (It, Christine, Mangler, Golden Years, Langoliers, Maximum Overdrive etc etc) än det finns bra (Misery, Carrie mfl).
The Mist kvalar inte bara in på Bra-sidan, den fullkomligen demolerar allt i sin väg.

En mystisk dimma rullar in över en liten stad i New England och en grupp bybor samlas i det lokala snabbköpet för att stå enade mot vad det än är som lurar i dimman.

Det fysiska hotet från vad det än är som lurar i diset är minst lika stort som det psykiska som uppstår byborna emellan. Det eskalerar snabbt och urartar för att avslöja människans sanna natur.
Allt med denna filmen är bra. Allting är så jävla snyggt (särskilt om man ser den svartvita versionen som jag nyss tog mig en omtitt på). Alla sköter sina roller mer än väl och under Frank Darabont's mer än kapabla regi så faller allt samman väldigt snyggt. Väldigt kul för övrigt att se flertalet framtida Walking Dead profiler mitt i denna samling av folk.
Slutet på denna filmen är ett av mina favoritslut någonsin när det kommer till film. Det är så perfekt. Det är så deprimerande och så fruktansvärt hemskt, men så jävla jävla bra.
Jag kan inte annat än att uppmana er att se denna fullkomligt fantastiska film.

Ny design!

Toppbannern är ändrad. Första gången nånsin typ.
Stort tack till David Wiberg för detta grafiskt porrsnaskiga Friday The 13th doftande mästerverk.
David är (precis som jag) en avid filmälskare och sitter inne på en ruggigt imponerande samling. Honom hittar ni på Instagram under namnet Theamazingdaveman
Återigen: bock och tack David för denna skönhet!

The Loved Ones

Wow. Riktig jävla nacksving det här.
Enkel premiss (precis som jag vill ha det).
Brent (Xavier Samuel) blir bjuden på skoldans av Lola, men tackar nej då han ska gå med sin flickvän. Lolas pappa kidnappar honom och så sätter far och dotter igång att tortera Brent. Shit hits all kinds of fans.
Tortyr i film är ganska uttjatat. Det funkar ibland, ibland inte. Saw serien är ett exempel där det är ok, mycket för att storyn som löper genom de filmerna fortfarande överskuggar allt snask och gore. Hostel funkar det i till viss del (smått överdrivet emellanåt, men fortfarande en ok serie).
The Loved Ones är den sista filmen som behövs där tortyr är centralt i storyn. Nu är det gjort (och denna har ändå ett par år på nacken) och dessutom förbannat VÄLgjort.
Spännande, krypande, obehagligt och helt jävla fantastiskt.
Har man en härdad mage och tål lite blod så se för fan denna!!
Självklart är det en australiensisk film, de kan fan göra film down under.

Final Destination 3

Tredje installationen i serien och enligt mitt tycke den svagaste länken. Där 2an steppade upp intensiteten från föregångaren så känns mer 3an som 2an på tomgång. Denna gång är det en urspårad berg-och-dalbana som är grunden. Har inte så mycket att säga om denna. Ganska platt. En del tuffa dödsscener. Men inte mycket mer än så.
Tål att tittas på men är inte direkt upplagd för att ses gång på gång.
Ok, inte mer.

Final Destination 2

Samma upplägg som sin föregångare. Denna gången är det dock en massiv krasch på motorvägen som är dödsscenariot de sedan jagade människorna har "undsluppit".
Denna första uppföljare i serien är lite mer invecklad i sina dödsscener, vilket självklart är ett måste för att kunna fortsätta på samma tema.
Återigen är det fantastiskt underhållande att se dessa invecklade sätt på vilka döden har ihjäl folk.
Lite råare, lite fyndigare, lite roligare.
Gillar man första så är det ingen tvekan om att även denna kommer uppskattas.

You're Next

Så. Här har vi en styck adrenalinrush i filmformat. Det här var min tredje genomtitt av denna film och den har varit lika underhållande varje gång.
Familj som inte träffas ofta träffas. Det är sedvanligt familjekäbbel som sig bör i en film. Syskonkärlek på hög nivå. Sen PANG så blir en av barnens pojkvän mördad och festen är igång.
Från start till finish är detta en ypperlig rulle. Den levererar precis det man vill ha i en sån här film: spänning, blod och mer spänning. Samtliga skådisar sköter sig väl och särskilt trevlig är hjältinnan (vet inte vad hon heter tyvärr) både i sin roll och att titta på.
En skön mix av home invasion och whodunnit. Absolut värd en titt samt en njutbar omtitt.

Black Swan

Vad ska man säga? Aronofsky gör filmer i en helt egen kategori. Hans verk är genomgående drömska och magiska på ett sätt som få andra regissörer kan likna.
"Black Swan" är kort sammanfattat en berättelse om en ung balettdansös med alldeles för höga krav på sig själv. Huvudrollen i Svansjön blir början på hennes mardrömsresa in i sig själv. Ett självförvållat förfall.
Fantastiskt vackert. Både Portman och Kunis gör strålande insatser.
Aronofsky är Aronofsky liksom. Antingen beundrar man honom eller så anser man honom vara en pretentiös skit. Jag är av den förstnämnda åsikten.

Prisoners

Ibland ser man en film som bara hugger en från första rutan. En film som endast genom en välplacerad kamera fångar ens intresse. "Prisoners" var en sån för mig kan jag säga.
Kort plot: Keller's (Jackman) dotter och hennes väninna försvinner. Polisen har en misstänkt men han släpps. Keller är villig att göra ALLT för att hitta sin dotter. Shit hits the fan.
Det här är ingen "Taken" när det kommer till tempo eller intensitet MEN det som de två filmerna delar är känslan. Man sitter som på nålar filmen igenom och bara hoppas in i det sista.
Två och en halv timme lång men fan värd varenda sekund. Riktig jävla pangfilm.
Både Gyllenhaal i rollen som polisen Loki och Jackman som pappan Keller gör helt lysande insatser.
Jag vill inte säga ett skit mer om vad som försiggår i filmen för jag vill inte riskera att spoila för mkt. Men jag rekommenderar denna så sjukt jävla varmt. Riktig topprulle!

Final Destination

Hade lite tid att slå ihjäl innan jobb. Så jag tog en omtitt av Final Destination.
Jag minns när denna kom. Den kändes fräsch och nytänkande. Det var en frisk fläkt på skräckfronten. Istället för en maskerad mördare eller nåt muterat monster så var det helt enkelt döden som skötte, ja, dödandet.
Ett gäng ungdomar ska åka flyg till Frankrike med sin lärare, en av kidsen får en vision om att planet störtar, han plus ett gäng andra kommer av planet och pang, skiten störtar.
Men döden är lack, de skulle ha dött. Så en efter en plockas de på väldigt finurliga sätt.
Jag gillar den här filmen. Jag gillar samtliga 5 i franchisen. De är fyndiga och bitvis riktigt spännande. Och en del av dödsfallen är så jäkla klurigt ihopsatta så man kan inte annat än att bli imponerad.
Kommer nog plöja resterande 4 rullar inom en snar framtid. Har man inte sett så tycker jag man ska. Och har man sett är det kanske dags för en omtitt? Den håller än.

Omstart.

Då jag skrivit en del inlägg här innan och inte riktigt haft ork att gå igenom alla mina gamla poster så KAN det hända att det blir nåt tillfälle av upprepning. Anledningen till detta är enkel. Jag håller successivt på att byta upp mig från DVD till Blu-ray och ser därför om många gamla favoriter i det nyare formatet. Kanske har mina känslor för vissa av dessa gamlingar ändrats? Kanske inte. Detta är mer en heads up för att det kanske inte blir 100% färskt filminnehåll. Men jag ska göra mitt bästa.

Maggie

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag ska skärpa mig.
Nu så här på fredagsförmiddagen så har jag äntligen tagit mig tid till att se Maggie.
En smitta sprids som gör folk till zombies, men till skillnad från många andra filmer/serier med samma tema så har regeringen lite koll. Sjuka sätts i karantän i slutfasen innan de blir full on brainmunchers och samhället är inte i fullständig kollaps.
Wades (Arnold) dotter Maggie (Abigail) blir biten och kommer att förvandlas. Premissen för filmen är enkel. Vad gör man?
Bitvis väldigt gripande med väldigt fina skådisindatser. Och det är inte utan att en tår vill klämma sig fram emellanåt.
Okomplicerat men väldigt bra. Uppfriskande att se Arnie i en så pass avskalad roll som familjefar.
Se den.