All Work And No Play...

Har varit dåligt med filmtittandet på sistone. My bad.
Det kommer mera mina vänner. Det kommer massor med mera.
Har bara fastnat lite i ännu en genomspelning av Fallout: New Vegas. Allt började med att jag gick igenom mina filmer och kollade hur många där fanns med postapokalypyiskt tema. Visar sig att det var en liten hög iaf. Jag planerade att ta en tema-vända med bloggen och köra igenom dessa filmer. Så fort jag plockade upp "Mad Max" så började det rycka i V.A.T.S.-fingret. Jag hade inget annat väl än att lira Fallout.
Känner jag mig själv rätt så kommer Fallout 3 åka igång så fort New Vegas är avklarat dessutom.

Men, jag kommer hejda mig däremellan och bjuda på en genomgång av ovan nämnda filmer. Det blir klassiker såsom "Mad Max", nån obskyr som "Hands of Steel" och även nån bespottad som "Book Of Eli".
Det blir ett postapokalyptiskt maraton där vi går igenom alla rullar jag har inom området. Inte en ofantlig mängd men en tio-tolv filmer har jag nog minst på temat.

Så håll ut ett litet tag till och se sedan till att hålla i hatten...

Blood Creek

Att en film som innehåller både nazister och zombies skulle vara så tråkig?
I inledningen (som är i svart/vitt) är där ett par väldigt väldigt snyggt filmade scener. Detta är en sak som aldrig återkommer. Förbered dig på en hel film med godawful shaky-cam och oinspirerade upplägg. Detta är en 85min lång trailer för en film som skulle kunna vara intressant. Problemet är att det inte är intressant.
Centrala temat är nazister och deras besatthet av det ockulta, närmare bestämt nordiska runor som deras förfäder, vikingarna, har lämnat i USA (he? Ehehe...haha...Ha.HA...HAHAHAHAHAHAAAA!!). Det är lika dåligt som det låter. Men det hade kunnat vara en "sådåligattdetblirbra"film om de bara bestämt sig för att utveckla storyn. Istället är allt bara en lång lösryckt massa av hopkokade idéer, klichéer, kassa skådisar och mediokra effekter (dock måste jag erkänna att en zombie-häst är ganska kickass).

Nä. Undvik. Vill du se nazi-zombies så finns det bra mycket bättre rullar. "Død Snø" till exempel.
Schumacher: du mördade Batman och gjorde heilande zombies tråkiga... Skit ner dig.

Cyber Tracker 2

Aight! Nu snackar vi! Cyber Tracker är tillbaks med en budget! Ännu en rökare från actionstjärnan Don "The Dragon" Wilson.
En sci-fi action rulle med så mycket explosioner att Michael Bay blir kladdig i kalsongen.
Don är tillbaks som Eric och han är nu gift med en brud som ska vara samma som tjejen i den första. Ok. Inte viktigt. Vad som är viktigt är hur pass mycket bättre det här är än den första. Storyn är enkel, men oväsentlig. Ondskefullt cyber-robot tillverkarföretag vill ha makt och pengar, Eric kommer i kläm, saker sprängs.
"Cyber Tracker 2" är en orgie i 90-tals action, ett smörgåsbord av undermålig dialog, en kavalkad av gunfights och explosioner.
Förutom en uppenbart löjligt mycket större budget så har de dessutom fått tag i kompetenta (jag använder det uttrycket väldigt generöst) skådisar och en manusförfattare som smeker sig själv till filmer som "Terminator" och "RoboCop". Vi har en virtuel reality kung-fu träning simulator, totalt poänglös med noll koppling till storyn, en ytterst testosteronstinn hacker-battle, en TOTAL rip-off på polis-station scenen från "Terminator", en huvudrollsinnehavare med mindre talang än en statist i en "Beck"-film, hunkiga machomän som mördar-robotar, ultramodern sajber computor teknologi i kontrast till ett överanvändande av Levis 501:or och som sagt en shitload av explosioner.
Ologiskt nog har de återanvänt massa material från den första filmen. Inte för att återknyta eller se tillbaka, utan bara av ren lathet. Det är nog det enda minus jag kan ge filmen faktiskt.

Kort och gott så är "Cyber Tracker 2" en stor smaskig stek av awesomeness som förtjänar att avnjutas om och om igen. Varför en 3:a aldrig gjordes är bortom mig.

Shameless

För mig så började min kärlek till italienska filmer när jag var ungefär 12-13 år och såg "Zombie Flesh Eaters" för första gången. Fulci gjorde ett så starkt intryck på mig att jag genast började jaga vhs:er (japp, det var på den gamla goda tiden) med så många av hans släpp som jag kunde få tag i.
"The Beyond" var den film han gjort som totalt övertygade mig om att han var den bästa regissören genom tiderna.
Såklart började jag jaga efter fler italienska regissörer och stiftade då bekantskap med bland andra Argento, Lenzi och Bava. Det ska tilläggas att detta var på den tiden då internet var ganska ungt och sökmöjligheterna begränsade så man fick förlita sig på den information man kunde få av likasinnade filmbuffs.

Hur som helst. Upptäckten av Shameless, det brittiska distributionsbolaget, öppnade en helt ny värld för mig. Helt plötsligt har man möjlighet att se en massa obskyra italienska rullar till ett ganska överkomligt pris. Alla som har samma fascination som jag för dessa filmer vet säkerligen om att många filmer kan vara ganska dyra och dessutom svåra att hitta. Men Shameless säljer dem till överkomliga priser och gör sitt bästa för att släppa dem så kompletta som möjligt. Dessutom ser det förbannat snyggt ut i hyllan med en enhetlig samling.

Så jag slår härmed ett slag för detta makalösa bolag och hyllar deras kärlek, som jag delar, för obskyra halvt bortglömda gamla pärlor.
Tack Shameless! Ni har gjort mitt filmtittande bra mycket roligare!

22 Bullets aka L Immortel

Charly (Jean Reno) är en föredetta gangster som numera åtnjuter ett lugnt liv med sin fru och barn. En dag blir han överfallen av åtta män i ett garage som sätter 22 kulor i honom. Man kan säkert anta att dem vill ha ihjäl honom.
Oturligt för dem så dör han inte och nu suktar han efter hämnd.
Med lite hjälp från både polis och några vänner från förr lyckas Charly ta reda på vem som överföll honom. När de dessutom har ihjäl hans bästa vän så har de verkligen gått för långt. En efter en ska han ha ihjäl dem.

Välspelad/regisserad actionthriller med en alltid lika awesome Jean Reno i täten. Fransmännen kan film. Och även om franska låter som ett lite mer förfinat danska så lyckas Reno låta stenhård när han utlovar hämnd för vad han utsatts för.
Ganska basic hämndformel men som sagt väl utförd.
En gjuten fredagsrökare! Rekommenderar den varmt!

The Beast In Space

Wow.
Ok. Tänk dig ett Star Trek avsnitt från seriens första säsong. Tänk dig nu att det är inspelat i Italien istället. Och så lägger du till en jädra massa snusk. Pow! Där har du "The Beast In Space".

Huvudpersonerna, Sondra (Sirpa Lane) och en kapten (some guy) träffas på en bar i yttre rymden, dricker yttre rymden drinkar och avslutar kvällen med lite rull i sängen.
Sen ska kaptenen ut på uppdrag efter amaltium (rymdmetall and stuff). Självklart är Sondra med på skeppet, hon var ju ingen barhora, hon är ju faktiskt en space-something.
Dem åker till en planet, skjuter på rymdskepp, snuskar massa, blir överfallna av robotar i Gustav Vasa frisyrer, kämpar mot monster och så vidare.

Wow. Wow. Det här är svårt att sammanfatta. Men enkelt att tycka om. Det här är verkligen "så dåligt att det är bra". Bästa scenen är fighten mot Gustav Vasa androiderna. Speciellt när dem drar fram sina lightsabers. Eller ja, vanliga svärd med pålagda ljuseffekter. En annan höjdpunkt är the beast som nämns i titeln. En man med getben och en jäääättekuk som bestämt ska sätta på Sondra till hennes stora förtret. Hilarious.
Scifi och snusk i en härlig kombo. Se den!

Btw, bästa repliken:
"- Have you ever seen a mandrilla's ass?"

Death Race 2

Uppföljaren till remaken av den fantastiska "Death Race 2000" med Sylvester Stallone och David Carradine. Fast remaken heter bara "Death Race" och har en mantastic Jason Statham
I huvudrollen.
Denna uppföljare har inte det. MEN! Vi får både Ving Rhames och Danny Trejo i samma film och det mina vänner, är awesome.
Nu tänker jag trycka play och sedan skriver jag vidare här.

96min senare...

Ok. Så här var det tydligen. Detta är en prequel, inte sequel. Det visste jag inte. Annars är det i princip samma story känns det som.
Luke Goss i huvudrollen som Lucas, den känslige skurken, känns inte i närheten av Statham. Han har varken samma attityd, fysik, närvaro eller badass-charm. Han är inte värdelös. Men ej heller något särskilt. Jag gillade honom i "Hellboy II" men här var det mindre spännande.

Han hamnar i fängelse efter att ett bankrån gått åt fanders, ett rån som hans homie Blake (Sean Bean) har styrt upp. Väl på kåken introduceras vi till ett program vid namn Death Match. Eller som det hette från början: Thunderdome. Detta är organiserade fighter två fångar emellan som sända på tv för miljoner av tittare.
Han blir polare med en judisk mexare vid namn Goldberg (Danny Trejo) och en spattig liten tjockis vid namn Lists (killen som spelar Schillingers ena son i den briljanta serien "Oz").
Efter ett tag blir det skit av hela Death Match grejen och de måste uppfinna ett nytt sätt att locka tittare. Och här konmer nu Death Race. De hade lika gärna kunnat använda scener från den första filmen här för det är exakt samma upplägg. Iaf, de kör bil, dör och vi får några storysdrivande godisbitar att mumsa på.

Jag gillar detta. Det är hjärnlös underhållning. Inte nånstans behöver du använda ett uns tankekraft. Det är våld, blod, bröst och vapen. Den första var bättre dock. Men det här var skoj.
En tredje installation är på väg desutom. Från samma regissör som gjorde denna. Kan bli skoj!

Gillar du intelligensbefriad underhållning så kan jag rekommendera denna!

Carny

En liten håla i Usa. Karnivalen kommer till stan med sin freakshow. I freakshowen finns något väldigt udda. Något de kallar satan själv. Monstret rymmer under en föreställning och kalabaliken utbryter. Nu är det en jakt på monstret innan det slaktar för många bybor.

En steg för steg helt vanlig creature feature. Monstret är bra gjort, "storyn" är ok, skådisarna dugliga... Med ett undantag... Lou Diamond Philips. För det första: Ta inte in en kille som använder Diamond som mellan-namn i en skräckfilm. Det är inte ok att heta det om du inte är aktiv som antingen countryaångare eller porrskådis. För det andra: Han är awful!
Ska vi räkna upp Lou's framgångsrika filmer? Ok. Färdig. Han suger! Och att då även förlita sig på honom tillräckligt för att göra honom till filmens kassa-ko? Korkat.

Hur som helst. Bortsett från Diamond så är det en helt ok monsterfilm. Lagom till en bakis-söndag. Enjoy.

Violent Cop

Takeshi spelar en snut som vi sett förr. Dirty Harry snuten.
Tuff, hård och egensinnig. Chefen gillar självklart inte hans vigilante-stil av laghållning och säger till honom gång på gång. Takeshi bryr sig inte.
Han har en syster som är allt för honom.
Genom lite twists and turns så hamnar han i olag med yakuzan och hans syster kidnappas.

"Violent Cop" är en långsam film med plötsliga utbrott av våld. Takeshis närvaro, den stämningsfulla musiken och det intressanta kamera-arbetet är vad som håller intresset vid liv mellan dessa våldscrecendos.

Absolut intressant och ett värdigt stycke film av mt Kitano.
Se den om du gillar japanskt och då främst yakuza-orienterat.

The Killing Machine

Soh (Chiba) är medlem i en hemlig organisation knuten till den japanska armén. När Japan kapitulerar för kineserna vid andra världskrigets slut så tar han det inte särskilt bra. Han slummar runt på jakt efter rättvisa med en bakficka full av kampsportskunskaper. Vart han än strövar så står han upp för de svaga, för sitt land, trots att det ser hopplöst ut emellanåt.
Han hamnar i Shikoku i Japan och öppnar en dojo där han lär ut Shao Lin.
Han glömmer aldrig bort de svaga utan sträcker ständigt ut en hjälpande hand åt de som behöver....

"The Killing Machine" är löst baserad på verkliga händelser. Det finns fler filmatiseringar på samma historia och om jag inte har helt fel så är "Fearless" med Jet Li en annan version av den.
Chiba är konstant stenhård. Han nådde stor status inom kampsports och actionfilmer under 70-talet och framåt. Att jämföra honom med Bruce Lee är inte helt fel. Visst, Lee var en snäppet bättre fighter men Chiba har en karisma och naturlig badass-talang som Bruce aldrig lyckades få. Han är även synnerligen mycket brutalare. Det är inte svårt att förstå varför Tarantino ser Chiba som en av de största.

Filmen försöker som sagt återberätta en sanningsenlig historia så väl som möjligt och tappar därför vissa möjligheter att ta ut svängarna rejält. Detta till trots så är action-sekvenserna riktigt bra. Chiba är säker på sin sak och regissören har gjort ett bra jobb med att fånga det film.
Där är en rejäl dos drama i berättelsen och därför når det inte fram till samma kickassery som till exempel "Street Fighter" och liknande.

Otroligt underhållande rulle för alla fans av asiatisk cinema. Jag gillart!