En tårfylld historia om en robot/cyborg/hemlös mans kamp för överlevnad. Möjligtvis en musikal? Baz Luhrmann, jag tittar på dig.
onsdag 29 februari 2012
Filmpitch 2
Enkelt koncept. Den ekonomiska krisen lämnar väl inte cyborgs orörda?
En tårfylld historia om en robot/cyborg/hemlös mans kamp för överlevnad. Möjligtvis en musikal? Baz Luhrmann, jag tittar på dig.
En tårfylld historia om en robot/cyborg/hemlös mans kamp för överlevnad. Möjligtvis en musikal? Baz Luhrmann, jag tittar på dig.
Punisher: War Zone
Det andra försöket i modern tid att göra en filmatisering av denna überfeta Marvelkaraktär är det mer lyckade av det två.
För det första så har de fått familjens död korrekt (avrättade efter att ha vittnat ett maffiamord), för det andra så har vi en riktig skurk i Jigsaw och för det tredje så är Ray Stevenson så mycket mer passande som Punisher än vad Tom Jane var.
Filmen öppnar med en überfet mass-slakt på maffiosos utförd av Punisher under en middagsbjudning. Vidare jagar Punisher efter Billy The Beaut och lyckas få ner honom i en glasskrossmaskin. Vips är Jigsaw född och han är mer än pissed på Punisher. Trots allt så levde han förr på att han var en redig hunk och är numera endast ett deformerat freak. Dock så råkar Punisher, under sitt tillslag mot Billy, ha ihjäl en agent som är undercover. Självklart tär det här på vår hjälte och han försöker vad han kan för att återgälda agentens änka och barn.
Under tiden fritar Billy sin mentalsjuke bror, Loony Bin Jim och börjar iscensätta en gruvlig hämnd på Punisher.
"Punisher: War Zone" är sprängfylld med bildskönt våld, maffiga skjutvapen och skön serietidningskänsla. Ray är perfekt som Punisher och övriga ensemblen är bra tillsatt.
Förutom åttitalsversionen med Dolph Lundgren så är detta den ultimata Punisher-rullen.
Se den.
Betyg: 3,5/5
För det första så har de fått familjens död korrekt (avrättade efter att ha vittnat ett maffiamord), för det andra så har vi en riktig skurk i Jigsaw och för det tredje så är Ray Stevenson så mycket mer passande som Punisher än vad Tom Jane var.
Filmen öppnar med en überfet mass-slakt på maffiosos utförd av Punisher under en middagsbjudning. Vidare jagar Punisher efter Billy The Beaut och lyckas få ner honom i en glasskrossmaskin. Vips är Jigsaw född och han är mer än pissed på Punisher. Trots allt så levde han förr på att han var en redig hunk och är numera endast ett deformerat freak. Dock så råkar Punisher, under sitt tillslag mot Billy, ha ihjäl en agent som är undercover. Självklart tär det här på vår hjälte och han försöker vad han kan för att återgälda agentens änka och barn.
Under tiden fritar Billy sin mentalsjuke bror, Loony Bin Jim och börjar iscensätta en gruvlig hämnd på Punisher.
"Punisher: War Zone" är sprängfylld med bildskönt våld, maffiga skjutvapen och skön serietidningskänsla. Ray är perfekt som Punisher och övriga ensemblen är bra tillsatt.
Förutom åttitalsversionen med Dolph Lundgren så är detta den ultimata Punisher-rullen.
Se den.
Betyg: 3,5/5
tisdag 28 februari 2012
Strip Nude For Your Killer
En fotomodell dör under en abort. Komplikationer uppstår och hon kolar helt enkelt.
Sedan blir läkaren mördad av en snubbe helt klädd i svart läder och mc-hjälm. Folket som jobbar på agenturen som den avlidna modellen jobba för faller offer för den svartklädde hämnaren en efter en. Men varför? Och vem döljer sig bakom masken?
En giallo från italienska regissören Andrea Bianchi med betoning på bröst och blod. Den tryckande stämningen som ligger över filmen luckras upp av naket och en fantastisk comic relief i tjockisen Mauricio. Morden är tidstypiska, utförda huvudsakligen med en liten switchblade kniv.
Skådis-insatserna är absolut dugliga, men dubbningen av ett par karaktärer är lite övertydliga. Jag tänker på de två korpulenta karaktärerna i filmen, Mauricio och en konstapel som ja inte uppfattade namnet på. Det är väldigt tydligt att dem ska vara tokroliga pga sina midjeomfång. Helt ok för min del.
Stämningsfull tidstypisk musik, snyggt foto, snygga nakna kvinnor, engagerande "jag undrar vem det är?" story. Överlag en schysst giallo!
Såklart är det en Shameless-utgåva.
Absolut värd en titt för fans av genren.
Betyg: 3/5
Sedan blir läkaren mördad av en snubbe helt klädd i svart läder och mc-hjälm. Folket som jobbar på agenturen som den avlidna modellen jobba för faller offer för den svartklädde hämnaren en efter en. Men varför? Och vem döljer sig bakom masken?
En giallo från italienska regissören Andrea Bianchi med betoning på bröst och blod. Den tryckande stämningen som ligger över filmen luckras upp av naket och en fantastisk comic relief i tjockisen Mauricio. Morden är tidstypiska, utförda huvudsakligen med en liten switchblade kniv.
Skådis-insatserna är absolut dugliga, men dubbningen av ett par karaktärer är lite övertydliga. Jag tänker på de två korpulenta karaktärerna i filmen, Mauricio och en konstapel som ja inte uppfattade namnet på. Det är väldigt tydligt att dem ska vara tokroliga pga sina midjeomfång. Helt ok för min del.
Stämningsfull tidstypisk musik, snyggt foto, snygga nakna kvinnor, engagerande "jag undrar vem det är?" story. Överlag en schysst giallo!
Såklart är det en Shameless-utgåva.
Absolut värd en titt för fans av genren.
Betyg: 3/5
torsdag 23 februari 2012
100 Posts, Motherfucker!
Så då blev detta det 100e inlägget på denna tämligen meningslösa men, förhoppningsvis, underhållande bloggen.
Jag har massor kvar att skriva om och kommer att fortsätta göra så. Med 100 inlägg så har jag inte ens betat av en 10del av samlingen (och den växer dessutom precis hela tiden) så ni förstår nog att detta blir en långlivad, seg jävel.
Kändes lite för kliché att bara göra en speciell recension som hundrade inlägget så jag tänkte bara passa på att skriva lite nonsens och kolla hur långt ni orkar läsa.
Anledningen till varför jag håller denna sidan vid liv (trots att den uppenbarligen inte lockar rekordmånga besökare) är väldigt enkel. Jag älskar film. Fucking ÄLSKAR det. Jag ser en väldig massa film. Ibland lite för många. Vissa kallar det slöseri med tid men för mig är det en livsstil. Jag tar någonting med mig från varenda skitfilm jag stoppar in i DVD-spelaren och genomlider. Om det så bara är ett glatt minne eller till och med en känsla av "va fan tänkte dem?". Med det sagt så är det inte som så att jag ENBART kollar uppenbart dåliga rullar. Jag ser på många kvalitativa filmer också. Även fast jag vältrar mig i den syndiga b-filmens utopier så innebär inte det att jag inte uppskattar hederliga gamla a-filmer också.
Man kan se det lite som att jag försöker uträtta en samhällstjänst. Genom att tvinga mig igenom filmer som aldrig borde skådat dagens ljus så kanske jag räddar en eller annan själ från att behöva lägga de 90 minutrarna på att upptäcka samma sak. Men det finns också en sak i b-films träsket som jag verkligen avgudar. Och det är passionen. Passionen över att få göra film. En passion som känns väldigt avlägsen och ibland helt frånvarande i dagens hollywood-klimat. Storfilmer pumpas ut i mängder utan särskilt mycket tanke eller känsla bakom och det gör mig ledsen. Film är till för att underhålla, beröra, väcka tankar och idéer.
Nu svamlar jag bara...
Vad kan man se fram emot på Watch Me When I Blog då? Jo, det ska jag tala om för er. Ett Saw-recensions maraton är i görningen. Detta för att jag beslutade mig för att lägga ner mina fördomar om denna, som jag trodde, tortyrporr-exploateringen och ge serien en ärlig chans. Jag har sett igenom de tre första än så länge och jag måste erkänna att jag känner mig bra dum som dömt ut dessa på förhand.
Vidare så kommer det bli lite Clintan-tema (hans westerns då), lite Fulci (främst "Gates of Hell"-trilogin, men kanske lite annat med), lite schyssta cyber/cyborg-temade c-rullar från sent 80 tidigt 90 och även en hel del kung-fu doftande filmer så som "Street Fighter", "Boxer From Shantung" och lite annat.
Så stay tuned!
Som en bonus bjuder jag på en bild av min dotter poserandes framför filmsamlingen och hoppas lite för mig själv att mitt intresse kommer smitta av sig på henne också så småningom.
Jag har massor kvar att skriva om och kommer att fortsätta göra så. Med 100 inlägg så har jag inte ens betat av en 10del av samlingen (och den växer dessutom precis hela tiden) så ni förstår nog att detta blir en långlivad, seg jävel.
Kändes lite för kliché att bara göra en speciell recension som hundrade inlägget så jag tänkte bara passa på att skriva lite nonsens och kolla hur långt ni orkar läsa.
Anledningen till varför jag håller denna sidan vid liv (trots att den uppenbarligen inte lockar rekordmånga besökare) är väldigt enkel. Jag älskar film. Fucking ÄLSKAR det. Jag ser en väldig massa film. Ibland lite för många. Vissa kallar det slöseri med tid men för mig är det en livsstil. Jag tar någonting med mig från varenda skitfilm jag stoppar in i DVD-spelaren och genomlider. Om det så bara är ett glatt minne eller till och med en känsla av "va fan tänkte dem?". Med det sagt så är det inte som så att jag ENBART kollar uppenbart dåliga rullar. Jag ser på många kvalitativa filmer också. Även fast jag vältrar mig i den syndiga b-filmens utopier så innebär inte det att jag inte uppskattar hederliga gamla a-filmer också.
Man kan se det lite som att jag försöker uträtta en samhällstjänst. Genom att tvinga mig igenom filmer som aldrig borde skådat dagens ljus så kanske jag räddar en eller annan själ från att behöva lägga de 90 minutrarna på att upptäcka samma sak. Men det finns också en sak i b-films träsket som jag verkligen avgudar. Och det är passionen. Passionen över att få göra film. En passion som känns väldigt avlägsen och ibland helt frånvarande i dagens hollywood-klimat. Storfilmer pumpas ut i mängder utan särskilt mycket tanke eller känsla bakom och det gör mig ledsen. Film är till för att underhålla, beröra, väcka tankar och idéer.
Nu svamlar jag bara...
Vad kan man se fram emot på Watch Me When I Blog då? Jo, det ska jag tala om för er. Ett Saw-recensions maraton är i görningen. Detta för att jag beslutade mig för att lägga ner mina fördomar om denna, som jag trodde, tortyrporr-exploateringen och ge serien en ärlig chans. Jag har sett igenom de tre första än så länge och jag måste erkänna att jag känner mig bra dum som dömt ut dessa på förhand.
Vidare så kommer det bli lite Clintan-tema (hans westerns då), lite Fulci (främst "Gates of Hell"-trilogin, men kanske lite annat med), lite schyssta cyber/cyborg-temade c-rullar från sent 80 tidigt 90 och även en hel del kung-fu doftande filmer så som "Street Fighter", "Boxer From Shantung" och lite annat.
Så stay tuned!
Som en bonus bjuder jag på en bild av min dotter poserandes framför filmsamlingen och hoppas lite för mig själv att mitt intresse kommer smitta av sig på henne också så småningom.
onsdag 22 februari 2012
Adrift
4st gamla polare plus två nya tillskott till gänget samlas för att fira gängets clowns födelsedag. Detta gör dem på en båt. De 6 personerna plus ett barn ger sig ut på havet tillsammans med skoj och fest i tankarna.
De får för sig att bada i havet, fair enough, men när de två sista hoppar i och de plaskat runt ett tag går det upp för dem: ingen har kastat ner stegen. Panik uppstår och kampen för överlevnad är igång.
De försöker på alla möjliga sätt (mest korkade) att ta sig upp men inget funkar. Hur ska detta sluta?
"Adrift" funkar ganska bra som en klaustrofobisk thriller. Man tänker sig gärna in i situationen och vad man själv hade gjort i samma sits. Men iom att de inte testar de mest logiska sätten att ta sig ombord (du kommer förstå om du ser den) så blir man mest förbannad och tycker de förtjänar att dö.
Inte sämst, men det finns roligare filmer att lägga tid på.
Betyg: 2,5/5
De får för sig att bada i havet, fair enough, men när de två sista hoppar i och de plaskat runt ett tag går det upp för dem: ingen har kastat ner stegen. Panik uppstår och kampen för överlevnad är igång.
De försöker på alla möjliga sätt (mest korkade) att ta sig upp men inget funkar. Hur ska detta sluta?
"Adrift" funkar ganska bra som en klaustrofobisk thriller. Man tänker sig gärna in i situationen och vad man själv hade gjort i samma sits. Men iom att de inte testar de mest logiska sätten att ta sig ombord (du kommer förstå om du ser den) så blir man mest förbannad och tycker de förtjänar att dö.
Inte sämst, men det finns roligare filmer att lägga tid på.
Betyg: 2,5/5
tisdag 21 februari 2012
Screamers
Baserad på en historia skriven av samma man som ligger bakom både Blade Runner och Total Recall.
År 2078 och människorna förlitar sig på ett ämne som heter berynium. Detta bryter de på planeten Sirius 6B, men till följd av att det är farligt för arbetarna att utvinna det så bryter ett krig ut mellan ledning och arbetare.
Vår huvudman är överste Hendrickson (Peter Weller) vars uppdrag är att försöka sluta fred mellan parterna. Då inte nog med att han måste akta sig för oppositionen på sitt uppdrag utan han fåt även hålla ögon öppna efter screamers. En form av intelligent mördar-robot med djävulska sågblad som fått sitt namn efter sitt infernaliska skrikande vid attack. Självklart är dessa screamers människoskapta, men de verkar ha utvecklat en form av egentänk och modifierat sig själva. Illa.
"Screamers" är en given klassiker. Första gången jag såg den för typ 14-15 år sedan så blev jag störtförälskad och den håller än idag. Peter "Robocop" Weller är superb i sin roll, hela känslan är skönt arbetar-futuristisk i samma anda som tex "Alien" serien dvs att det är inget tjat eller in-your-face om hur avancerat och häftigt allt är utan istället en avslappnad "så här är det" stämning.
Utgåvan från Njuta Films är som alltid oklanderlig. De vet hur man behandlar filmer. Glid in på www.njutafilms.com för att kolla in vad de har släppt i fina snaskigt oklippta versioner.
Detta är en film alla sci-fi fantaster bör se minst en gång. Rekommenderar den varmt.
Betyg: 4/5
År 2078 och människorna förlitar sig på ett ämne som heter berynium. Detta bryter de på planeten Sirius 6B, men till följd av att det är farligt för arbetarna att utvinna det så bryter ett krig ut mellan ledning och arbetare.
Vår huvudman är överste Hendrickson (Peter Weller) vars uppdrag är att försöka sluta fred mellan parterna. Då inte nog med att han måste akta sig för oppositionen på sitt uppdrag utan han fåt även hålla ögon öppna efter screamers. En form av intelligent mördar-robot med djävulska sågblad som fått sitt namn efter sitt infernaliska skrikande vid attack. Självklart är dessa screamers människoskapta, men de verkar ha utvecklat en form av egentänk och modifierat sig själva. Illa.
"Screamers" är en given klassiker. Första gången jag såg den för typ 14-15 år sedan så blev jag störtförälskad och den håller än idag. Peter "Robocop" Weller är superb i sin roll, hela känslan är skönt arbetar-futuristisk i samma anda som tex "Alien" serien dvs att det är inget tjat eller in-your-face om hur avancerat och häftigt allt är utan istället en avslappnad "så här är det" stämning.
Utgåvan från Njuta Films är som alltid oklanderlig. De vet hur man behandlar filmer. Glid in på www.njutafilms.com för att kolla in vad de har släppt i fina snaskigt oklippta versioner.
Detta är en film alla sci-fi fantaster bör se minst en gång. Rekommenderar den varmt.
Betyg: 4/5
Shaolin Handlock
En snubbes farsa samt syskon blir lönnmördade. Snubben blir lack. Letar upp mördaren, får reda på vem som skickat honom och har sen ihjäl fanskapet. Han ger sig sen av till killen som betalat lönnmördaren och nästlar till sig en tjänst som livvakt för att avvakta rätt tillfälle för hämnd...
Ganska basic hämndhistoria helt enkelt. Väl utförd (på det sättet som kung-fu filmer var på sent 70-tal), schyssta fightscener och groovy musik.
Shaolin Handlock, tekniken som filmen har sitt namn efter är typ ett vanligt strypgrepp. Det var lite trist. Men varje gång någon ska ta detta shaolinska grepp så känner de att det är nödvändigt att först göra en volt över offret (?) av nån anledning.
Iaf. Schysst kung-fu rulle. Inget superbt utöver det vanliga, men absolut sevärt.
Betyg: 3/5
Ganska basic hämndhistoria helt enkelt. Väl utförd (på det sättet som kung-fu filmer var på sent 70-tal), schyssta fightscener och groovy musik.
Shaolin Handlock, tekniken som filmen har sitt namn efter är typ ett vanligt strypgrepp. Det var lite trist. Men varje gång någon ska ta detta shaolinska grepp så känner de att det är nödvändigt att först göra en volt över offret (?) av nån anledning.
Iaf. Schysst kung-fu rulle. Inget superbt utöver det vanliga, men absolut sevärt.
Betyg: 3/5
Territory
Från skaparen av "Wolf Creek" kommer denna Australienska rysaren av krokodil-karaktär.
En flodbåt fylld med turister på krokodilspaning råkar ta sig in på en ganska så förbannad krokodils revir. Vem som helst förstår att det inte kommer gå bra.
En av mina favoritfilmer inom djur-genren. Den tar sig tid att bygga upp både stämning och karaktärer. Och när det väl är uppbyggt så börjar det otrevliga. En efter en plockas turisterna av den minst sagt massiva krokodilen.
Utsökt foto, bra skådisar, skönt soundtrack, löjligt fina miljöer och en rejält bra gjord best.
Alla borde se denna. En riktig pärla!
Betyg: 4,5/5
En flodbåt fylld med turister på krokodilspaning råkar ta sig in på en ganska så förbannad krokodils revir. Vem som helst förstår att det inte kommer gå bra.
En av mina favoritfilmer inom djur-genren. Den tar sig tid att bygga upp både stämning och karaktärer. Och när det väl är uppbyggt så börjar det otrevliga. En efter en plockas turisterna av den minst sagt massiva krokodilen.
Utsökt foto, bra skådisar, skönt soundtrack, löjligt fina miljöer och en rejält bra gjord best.
Alla borde se denna. En riktig pärla!
Betyg: 4,5/5
söndag 19 februari 2012
Fire Down Below
Seagal sparkar stjärt, lagar verandor, jagar miljöbovar och citerar "Deliverance" i denna fetbra action-mackan.
Fotmeln för en Seagal film är enkel. Seagal är en badass polis med klanderfri klädsmak, 6000kg hårdhet och en liten gullig hästsvans på jakt efter en stygging som gjort någon han bryr sig om illa. Han krossar ben, fäller oneliners och delar ut livsläxor samt österländsk filisofi vart han än går, allt till ett rockigt soundtrack med en konstant ylande sologitarr.
Kort sagt, om du gillar Seagal så gör du. Om du däremot ogillar honom så kan du klicka ner den här sidan och titta vidare på "Titanic"... Fjolla...
Betyg: Bonecrackling goodness
Fotmeln för en Seagal film är enkel. Seagal är en badass polis med klanderfri klädsmak, 6000kg hårdhet och en liten gullig hästsvans på jakt efter en stygging som gjort någon han bryr sig om illa. Han krossar ben, fäller oneliners och delar ut livsläxor samt österländsk filisofi vart han än går, allt till ett rockigt soundtrack med en konstant ylande sologitarr.
Kort sagt, om du gillar Seagal så gör du. Om du däremot ogillar honom så kan du klicka ner den här sidan och titta vidare på "Titanic"... Fjolla...
Betyg: Bonecrackling goodness
lördag 18 februari 2012
The Smuggler
Känner du till Fulci så är det förmodligen genom det som gjorde honom känd: skräck och blod. Men splatter-farfar var en produktiv gubbe och fifflade med flera genrer. Han gjorde westerns (Four of the Apocalypse), fantasy (The Conquest), giallo (Lizard in a Womans Skin) och även gangster-genren satte han sitt finger i. The Smuggler är av den sistnämnda varianten.
Vi följer Luca, en aktör i Neapels gangstervärld tillsammans med sin brot Micky. Allt är frid och fröjd i mafiosolivet tills en utomstående aktör vill ta sig in i den lokala affärsverksamheten.
Storyn får du se själv. Med såna här rullar vill man inte avslöja för mycket.
Fulci må vara känd för sina zombierullar, men han är inte att fnysa åt när han går utanför sin safety zone heller. Smuggler är en hårdkokt rulle. Inte i närheten av Gudfadern 2 eller liknande, men en helt kompetent rulle. Och när Fulci är inblandad så kan du lita på att blodet är smaskigt och våldet uppskruvat. Så fram med chipsen, spetsa ögonen och njut!
Betyg: 4/5
Vi följer Luca, en aktör i Neapels gangstervärld tillsammans med sin brot Micky. Allt är frid och fröjd i mafiosolivet tills en utomstående aktör vill ta sig in i den lokala affärsverksamheten.
Storyn får du se själv. Med såna här rullar vill man inte avslöja för mycket.
Fulci må vara känd för sina zombierullar, men han är inte att fnysa åt när han går utanför sin safety zone heller. Smuggler är en hårdkokt rulle. Inte i närheten av Gudfadern 2 eller liknande, men en helt kompetent rulle. Och när Fulci är inblandad så kan du lita på att blodet är smaskigt och våldet uppskruvat. Så fram med chipsen, spetsa ögonen och njut!
Betyg: 4/5
The Glimmer Man
Jag har fastnat i nån sorts Seagal-träsk och det är svårt att ta sig ur det. Speciellt när man inte riktigt vill.
I Glimmer Man ser vi Seagal som hårdför snut med en fetish för buddhistiska bönepärlor, österländsk medicin i form av malda djurkön och ett par nävar av väloljat stål. Lägg till ett brokigt förflutet och du har Seagal i samma roll han alltid spelar (förutom i Machete) och det är just det han gör bäst. Av någon märklig anledning är han ihopparad med Wayans... Som ska föreställa filmens comic relief... Öööh... Seagal är cirka 7000ggr roligare. Utan att ens anstränga sig.
Hur som helst. De jagar en seriemördare som ger sig på hela familjer men det visar sig vara en annan man bakom gärningarna som apar efter denne seriemördare för att dölja sina egna motiv.
Fuck it. Inte fan ser man en Seagal film för dess djupa komplexa storys. Nä, fan heller. Det man är ute efter är en hårdkokt action-rulle och precis detta bjuder Glimmer Man på. Seagal är stenhård, levererar oneliners på löpande band och delar ut stryk i alla väderstreck, ibland samtidigt.
Stryk fucking Wayans från rullen och du har en toppfilm!
Perfekt för en söndag.
Betyg: 4/5
I Glimmer Man ser vi Seagal som hårdför snut med en fetish för buddhistiska bönepärlor, österländsk medicin i form av malda djurkön och ett par nävar av väloljat stål. Lägg till ett brokigt förflutet och du har Seagal i samma roll han alltid spelar (förutom i Machete) och det är just det han gör bäst. Av någon märklig anledning är han ihopparad med Wayans... Som ska föreställa filmens comic relief... Öööh... Seagal är cirka 7000ggr roligare. Utan att ens anstränga sig.
Hur som helst. De jagar en seriemördare som ger sig på hela familjer men det visar sig vara en annan man bakom gärningarna som apar efter denne seriemördare för att dölja sina egna motiv.
Fuck it. Inte fan ser man en Seagal film för dess djupa komplexa storys. Nä, fan heller. Det man är ute efter är en hårdkokt action-rulle och precis detta bjuder Glimmer Man på. Seagal är stenhård, levererar oneliners på löpande band och delar ut stryk i alla väderstreck, ibland samtidigt.
Stryk fucking Wayans från rullen och du har en toppfilm!
Perfekt för en söndag.
Betyg: 4/5
Nico (Above The Law)
En saftig snabbintroduktion till hur pass badass Nico (Seagal) är och sen kickar filmen igång.
I jakten på en drogkung ramlar Nico över något mkt större som till och med innefattar politiskt lönnmord. Självklart reder han biffen med kvickhet både i mun och med nävar. Den ylande sologitarren gör han sällskap i det åttidoftande soundtracket.
"Nico" var Seagals första film och hans genombrott inom filmvärlden. Säga vad man vill om snubben, men slåss kan han. Han är dessutom inte en så pass dålig skådis som han har rykte om sig att vara. Visst, det är inga djupa dramatiska roller han porträtterar, men vill du ha drama så köper du inget med en storvuxen karl med hästsvans och pistol i handen på omslaget.
Om du undviker Seagal-filmer pga lökfaktorn och det dåliga ryktet filmerna omges av så lägg av med det. Seagal står för kvalitativ action med högklassiga fightscener.
En klassiker som iaf jag gärna ser om och om igen.
Betyg: 4/5
I jakten på en drogkung ramlar Nico över något mkt större som till och med innefattar politiskt lönnmord. Självklart reder han biffen med kvickhet både i mun och med nävar. Den ylande sologitarren gör han sällskap i det åttidoftande soundtracket.
"Nico" var Seagals första film och hans genombrott inom filmvärlden. Säga vad man vill om snubben, men slåss kan han. Han är dessutom inte en så pass dålig skådis som han har rykte om sig att vara. Visst, det är inga djupa dramatiska roller han porträtterar, men vill du ha drama så köper du inget med en storvuxen karl med hästsvans och pistol i handen på omslaget.
Om du undviker Seagal-filmer pga lökfaktorn och det dåliga ryktet filmerna omges av så lägg av med det. Seagal står för kvalitativ action med högklassiga fightscener.
En klassiker som iaf jag gärna ser om och om igen.
Betyg: 4/5
fredag 17 februari 2012
Domo Arigato, Mr.Roboto...
Snask! Sonny Chiba's Street Fighter trilogi och Takeshi Kitano's Yakuza trilogi. Fucktastic!
onsdag 15 februari 2012
Gates Of Hell
Lite av snasket som ramlat in den senaste tiden.
Uppifrån och ner: Candyman 2: Farewell To The Flesh, Lucio Fulci's Gates Of Hell Trilogy (City Of The Living Dead, The Beyond, House By The Cemetery), Feast Trilogy (Feast 1, 2 och 3), Clint Eastwood (Pale Rider, The Outlaw Josey Wales, Unforgiven), Clint Eastwood Collection (A Fistful Of Dollars, For A Few Dollars More, The Good The Bad And The Ugly, Hang Em High), Clerks 10th Anniversary Edition, The Exterminator och Berzerker.
En hejvild blandning! Gött mos!
Uppifrån och ner: Candyman 2: Farewell To The Flesh, Lucio Fulci's Gates Of Hell Trilogy (City Of The Living Dead, The Beyond, House By The Cemetery), Feast Trilogy (Feast 1, 2 och 3), Clint Eastwood (Pale Rider, The Outlaw Josey Wales, Unforgiven), Clint Eastwood Collection (A Fistful Of Dollars, For A Few Dollars More, The Good The Bad And The Ugly, Hang Em High), Clerks 10th Anniversary Edition, The Exterminator och Berzerker.
En hejvild blandning! Gött mos!
fredag 10 februari 2012
Out For Justice
Har tyvärr ingen omslagsbild till denna iom att jag har filmen i min Steven Seagal Collection.
Gino (Seagal) är en badass mofo snut. Hans polare som också är snut skjuts ner av ett riktigt ärke-as vid namn Richie mitt på ljusan dag. Detta sätter Gino i hämnd-läge. Han ska ta ner aset om det så är det sista han gör.
Med sin egen speciella utredningsteknik tar han sig igenom slöddret i Brooklyn i sin jakt efter Richie. Fullständigt fucking awesome!
Förutom Seagals fantastiska insats som Gino, en snut som lika gärna kunde blivit mafioso och inte missar en chans att prata om det, så levererar William Forsythe en fantastisk prestation som ärkeaset Richie. Han är rakt igenom avskyvärd och man sitter i spänd väntan på att få se aset dö!
En top notch action-thriller för alla testosteron-junkies där ute. Seagal blir ofta avfärdad som en skräpskådis, men man kan verkligen inte klaga på hans actionskills. Oavsett om det är en guilty pleasure eller en ren beundran så har alla en liten Seagal-fan inom sig.
Är ni lika frälsta som mig så rekommenderar jag samma box jag införskaffade. 8 Seagal rullar för runt 50-lappen på Amazon. Övriga filmer i lådan är Under Siege, Under Siege 2: Dark Territory, Fire Down Below, Executive Decision, The Glimmer Man, Nico och Exit Wounds. Om man ignorerar den sistnämnda så är det alltså 7st suveräna rullar för en småslant.
Betyg: 4/5
Gino (Seagal) är en badass mofo snut. Hans polare som också är snut skjuts ner av ett riktigt ärke-as vid namn Richie mitt på ljusan dag. Detta sätter Gino i hämnd-läge. Han ska ta ner aset om det så är det sista han gör.
Med sin egen speciella utredningsteknik tar han sig igenom slöddret i Brooklyn i sin jakt efter Richie. Fullständigt fucking awesome!
Förutom Seagals fantastiska insats som Gino, en snut som lika gärna kunde blivit mafioso och inte missar en chans att prata om det, så levererar William Forsythe en fantastisk prestation som ärkeaset Richie. Han är rakt igenom avskyvärd och man sitter i spänd väntan på att få se aset dö!
En top notch action-thriller för alla testosteron-junkies där ute. Seagal blir ofta avfärdad som en skräpskådis, men man kan verkligen inte klaga på hans actionskills. Oavsett om det är en guilty pleasure eller en ren beundran så har alla en liten Seagal-fan inom sig.
Är ni lika frälsta som mig så rekommenderar jag samma box jag införskaffade. 8 Seagal rullar för runt 50-lappen på Amazon. Övriga filmer i lådan är Under Siege, Under Siege 2: Dark Territory, Fire Down Below, Executive Decision, The Glimmer Man, Nico och Exit Wounds. Om man ignorerar den sistnämnda så är det alltså 7st suveräna rullar för en småslant.
Betyg: 4/5
Filmpitch 1
Har sett den där nya Spielberg trailern nu ett par ggr. Det osar tråååk om hela skiten. Tänkte föreslå honom en liten annan tvist på det hela. Det är väldigt enkelt. Ändra stavningen lite och du får en HELT annan film.
torsdag 9 februari 2012
Torso
Aaah! Torso! Denna giallo/slasherpärla! Italien über alles! Regisserad av Sergio Martino, mannen bakom bland andra "Mountain of the Cannibal God".
En maskerad kille har ihjäl attraktiva kvinnor, studentskor för att vara exakt. Polisen är han i hälarna fast vem är det egentligen?
Bröst, blod och massor med papier mache kroppsdelar. Behöver man något mer? Ett snaskigt soundtrack kanske? Check! Vad sägs om ännu mer bröst? Dubbelcheck!
Torso är inget djupt porträtt av människans mörka natur. Det är en studie i awesomeness och superbt filmskapande. Glöm "Shawshank Redemption" och "Citizen Kane", detta är en RIKTIG klassiker!
Vill passa på att slå ett slag för distributionsbolaget Shameless här också. Shameless är en etikett som restaurerar och ger ut gamla härliga skräck/exploitation rullar i as-snygga gula förpackningar och med förträffliga omslag. Jag äger bara 3st av deras släpp än så länge, men fler lär det bli! Snart släpper de den fantastiska "Dellamorte Dellamore" och det är fan på tiden att man ska kunna äga den i en dräglig utgåva utan att behöva bli ruinerad på köpet.
Betyg: 4,5/5
En maskerad kille har ihjäl attraktiva kvinnor, studentskor för att vara exakt. Polisen är han i hälarna fast vem är det egentligen?
Bröst, blod och massor med papier mache kroppsdelar. Behöver man något mer? Ett snaskigt soundtrack kanske? Check! Vad sägs om ännu mer bröst? Dubbelcheck!
Torso är inget djupt porträtt av människans mörka natur. Det är en studie i awesomeness och superbt filmskapande. Glöm "Shawshank Redemption" och "Citizen Kane", detta är en RIKTIG klassiker!
Vill passa på att slå ett slag för distributionsbolaget Shameless här också. Shameless är en etikett som restaurerar och ger ut gamla härliga skräck/exploitation rullar i as-snygga gula förpackningar och med förträffliga omslag. Jag äger bara 3st av deras släpp än så länge, men fler lär det bli! Snart släpper de den fantastiska "Dellamorte Dellamore" och det är fan på tiden att man ska kunna äga den i en dräglig utgåva utan att behöva bli ruinerad på köpet.
Betyg: 4,5/5
Cold Prey/Fritt Vilt
5 ungdomar på snowboard-utflykt. En av killarna ramlar och bryter benet ganska brutalt.
De ramlar över ett övergivet hotell och tar skydd där i väntan på att kunna ta sig hem med sin skadade vän... Men de är inte ensamma...
Snart börjar de falla offer för en maskerad mördare och det är inte längre en fråga om att komma hem, det är en kamp för överlevnad.
Cold Prey är en norsk slasher. En slasher i ordets sanna bemärkelse, fast med en egenskap som inte alla slashers har. Nämligen spänning! Är du ute efter blod och övervåld är inte detta rätt film. Vill du ha en nagelbitare är detta däremot rätt. Inte den mest nervkittlande jag sett, men den lyckas ganska bra och slutscenen är jäkligt bra!
Norrbaggarna kan det här med film. Särskilt av den blodiga och/eller märkliga varianten.
Absolut sevärd för skräckfans!
Betyg: 3,7/5
De ramlar över ett övergivet hotell och tar skydd där i väntan på att kunna ta sig hem med sin skadade vän... Men de är inte ensamma...
Snart börjar de falla offer för en maskerad mördare och det är inte längre en fråga om att komma hem, det är en kamp för överlevnad.
Cold Prey är en norsk slasher. En slasher i ordets sanna bemärkelse, fast med en egenskap som inte alla slashers har. Nämligen spänning! Är du ute efter blod och övervåld är inte detta rätt film. Vill du ha en nagelbitare är detta däremot rätt. Inte den mest nervkittlande jag sett, men den lyckas ganska bra och slutscenen är jäkligt bra!
Norrbaggarna kan det här med film. Särskilt av den blodiga och/eller märkliga varianten.
Absolut sevärd för skräckfans!
Betyg: 3,7/5
onsdag 8 februari 2012
This Night I Will Possess Your Corpse
Den andra filmen om Ze (Coffin Joe). Målet är fortfarande att skaffa sig en son för att uppnå odödlighet. En son skapad av två perfekta väsen, där det ena är han själv (ödmjuk? Javisst!).
I sin strävan kidnappar han 6st icke troende (detta är viktigt) kvinnor som han ska välja ut en lämplig brud från. Drt går mindre bra men leder till en del ganska underhållande scener.
Denna gången har han dessutom en liten Igor till sitt förfogande vid namn Bruno. Komplett med puckelrygg och allt.
Filmen är i svart/vitt precis som sin föregångare, förutom i en del av filmen där Ze hamnar i helvetet. José's vision av helvetet är uppenbarligen att alla är fastkletade i gröt medans muskulösa män iförda endast bodypaint och stringtrosor ömsom piskar och spetsar grötmänniskorna. Okidoki.
Huvudtemat är som i sin föregångare starkt byggt på ett förakt för kristendom och vidskeplighet. Ze är en man av vetenskap och "fakta".
Inte lika underhållande som den första men absolut en sevärd film.
Betyg: 3,5/5
I sin strävan kidnappar han 6st icke troende (detta är viktigt) kvinnor som han ska välja ut en lämplig brud från. Drt går mindre bra men leder till en del ganska underhållande scener.
Denna gången har han dessutom en liten Igor till sitt förfogande vid namn Bruno. Komplett med puckelrygg och allt.
Filmen är i svart/vitt precis som sin föregångare, förutom i en del av filmen där Ze hamnar i helvetet. José's vision av helvetet är uppenbarligen att alla är fastkletade i gröt medans muskulösa män iförda endast bodypaint och stringtrosor ömsom piskar och spetsar grötmänniskorna. Okidoki.
Huvudtemat är som i sin föregångare starkt byggt på ett förakt för kristendom och vidskeplighet. Ze är en man av vetenskap och "fakta".
Inte lika underhållande som den första men absolut en sevärd film.
Betyg: 3,5/5
tisdag 7 februari 2012
At Midnight I Will Take Your Soul
"What is life? It's the beginning of death!"
Episk öppning på en film! Jag köpte Coffin Joe boxen efter att ha läst om regissören José Mojica Marins och hans inflytande över skräckfilm. Hade inte hört talas om honom vidare mycket förutom hans omnämnande i diverse recensioner där han hänvisades till.
Storyn kretsar kring Coffin Joe (en dödgrävare i en liten brasiliansk by) och hans strävan efter att föra sitt namn vidare. Joe är en ganska kickass kille. Han blir förbannad på sin fru som inte ger han kött på grund av religiösa skäl och utropar att han ska minsann ha biff och sätter gladeligen i sig människostek om han så måste.
Vidare försöker han hångla upp sin bäste väns brud och sen tränger han sig på ett poker-parti och hugger av en killes fingrar när han vägrar släppa pengarna han förlorat. Detta efter att han stövlat in på en pub och skickat iväg en random kille att hämta lite lamm åt honom hemifrån.
Nobody fucks with Joe (eller Ze som han heter egentligen).
I sin besatthet av att få ett barn, något som hans fru Lenita inte kan ge honom, så har han helt enkelt ihjäl henne. Drogar henne med eter och får en tarantella att bita henne. Brutal!
Han ger sig efter sin kompis brud, övertygad att hon kan ge honom det han vill ha.
I Coffin Joe har José skapat någon så brutal och hänsynslös att jag sällan skådat dennes like. Jag gillar honom! Totalt likgiltig inför andras känslor, brutal, våldsam och en jävel på att föra dialog. Hans hånande av kristendomen och fåren som följer den är dessutom jävligt underhållande.
"At Midnight..." kom redan 1964 och får väl anses ganska brutal för sin tid. Storyn och dialogen är välskriven för vad det är. Alla roller spelas bra, i synnerhet den av Joe. Musiken är härligt tidstypisk och scenografin är to die for.
Är du en skräckbuff och vill få en historielektion så bör du kolla in denna om du inte redan gjort det. Ytterst underhållande. Kan knappt bärga mig att plöja igenom de resterande 7 filmerna i boxen!
Betyg: 4/5
Episk öppning på en film! Jag köpte Coffin Joe boxen efter att ha läst om regissören José Mojica Marins och hans inflytande över skräckfilm. Hade inte hört talas om honom vidare mycket förutom hans omnämnande i diverse recensioner där han hänvisades till.
Storyn kretsar kring Coffin Joe (en dödgrävare i en liten brasiliansk by) och hans strävan efter att föra sitt namn vidare. Joe är en ganska kickass kille. Han blir förbannad på sin fru som inte ger han kött på grund av religiösa skäl och utropar att han ska minsann ha biff och sätter gladeligen i sig människostek om han så måste.
Vidare försöker han hångla upp sin bäste väns brud och sen tränger han sig på ett poker-parti och hugger av en killes fingrar när han vägrar släppa pengarna han förlorat. Detta efter att han stövlat in på en pub och skickat iväg en random kille att hämta lite lamm åt honom hemifrån.
Nobody fucks with Joe (eller Ze som han heter egentligen).
I sin besatthet av att få ett barn, något som hans fru Lenita inte kan ge honom, så har han helt enkelt ihjäl henne. Drogar henne med eter och får en tarantella att bita henne. Brutal!
Han ger sig efter sin kompis brud, övertygad att hon kan ge honom det han vill ha.
I Coffin Joe har José skapat någon så brutal och hänsynslös att jag sällan skådat dennes like. Jag gillar honom! Totalt likgiltig inför andras känslor, brutal, våldsam och en jävel på att föra dialog. Hans hånande av kristendomen och fåren som följer den är dessutom jävligt underhållande.
"At Midnight..." kom redan 1964 och får väl anses ganska brutal för sin tid. Storyn och dialogen är välskriven för vad det är. Alla roller spelas bra, i synnerhet den av Joe. Musiken är härligt tidstypisk och scenografin är to die for.
Är du en skräckbuff och vill få en historielektion så bör du kolla in denna om du inte redan gjort det. Ytterst underhållande. Kan knappt bärga mig att plöja igenom de resterande 7 filmerna i boxen!
Betyg: 4/5
F
Nu finns det tydligen en genre som kallas "hoodie horror". Fuck it.
"F" kretsar kring en paranoid, försupen lärare som efter att ha blivit anfallen av en elev under klasstid blir smått besatt av ungdomsvåld.
En kväll när han sitter med sin egen dotter i kvarsittning blir hans värsta mardrömmar besannade. Ett gäng anonyma kids i gråa luvjackor springer runt på skolan och har ihjäl personalen. Låter det vagt? Det är det också.
Texten på baksidan jämför denna med "Eden Lake", en film som jag tyckte extremt bra om. Men där Eden hade sina starkaste punkter i karaktärsuppbyggnad, ett påtagligt verkligt hot från vit slödder-ungdom och en påtryckande känsla av ypperlig avsky för vad de fucking skitungarna gjorde så har vi här ingenting. Vi får aldrig reda på vilka antagonisterna är, vad som driver dem eller varför. Det är ok med lite mystik, inte minst i skräck, men en total avsaknad av några som helst motiv eller bakgrundshistoria gör det inte särskilt intressant. Vad man tror är att de ska förlita sig på magstarka scener eller paranoia i sig självt. Men nästan allt våld sker off-screen och det lilla blod vi får se är inget gastkramande.
David Scholfield gör en bra rollprestation som Robert (läraren det handlar främst om) men i övrigt lämnar ensemblen en del att önska.
Musiken gör sitt bästa med att förstärka "skräcken", men det hjälper föga.
"F" kunde ha varit en bra mycket intressantare film än vad den var. Ge mig samma film, men med lite motiv och lite mer utveckling så skulle jag gladeligen ge den två tummar upp. Nu lämnar den mig bara med en känsla av "varför?" medans "Eden Lake" lämnade mig med en bitter smak i munnen, en älta känsla av avsky och en förhöjd puls.
Gör om, gör rätt.
Se endast om du absolut måste. Kolla in "Eden Lake" istället om du vill se något bra.
Betyg: 1,5/5
"F" kretsar kring en paranoid, försupen lärare som efter att ha blivit anfallen av en elev under klasstid blir smått besatt av ungdomsvåld.
En kväll när han sitter med sin egen dotter i kvarsittning blir hans värsta mardrömmar besannade. Ett gäng anonyma kids i gråa luvjackor springer runt på skolan och har ihjäl personalen. Låter det vagt? Det är det också.
Texten på baksidan jämför denna med "Eden Lake", en film som jag tyckte extremt bra om. Men där Eden hade sina starkaste punkter i karaktärsuppbyggnad, ett påtagligt verkligt hot från vit slödder-ungdom och en påtryckande känsla av ypperlig avsky för vad de fucking skitungarna gjorde så har vi här ingenting. Vi får aldrig reda på vilka antagonisterna är, vad som driver dem eller varför. Det är ok med lite mystik, inte minst i skräck, men en total avsaknad av några som helst motiv eller bakgrundshistoria gör det inte särskilt intressant. Vad man tror är att de ska förlita sig på magstarka scener eller paranoia i sig självt. Men nästan allt våld sker off-screen och det lilla blod vi får se är inget gastkramande.
David Scholfield gör en bra rollprestation som Robert (läraren det handlar främst om) men i övrigt lämnar ensemblen en del att önska.
Musiken gör sitt bästa med att förstärka "skräcken", men det hjälper föga.
"F" kunde ha varit en bra mycket intressantare film än vad den var. Ge mig samma film, men med lite motiv och lite mer utveckling så skulle jag gladeligen ge den två tummar upp. Nu lämnar den mig bara med en känsla av "varför?" medans "Eden Lake" lämnade mig med en bitter smak i munnen, en älta känsla av avsky och en förhöjd puls.
Gör om, gör rätt.
Se endast om du absolut måste. Kolla in "Eden Lake" istället om du vill se något bra.
Betyg: 1,5/5
The Hills Have Eyes 2 (2007)
Uppföljaren till Aja's remake av Craven's klassiker utspelar sig 2år efter familjens mindre trevliga utflykt i öknen.
Militären har börjat ett search and destroy uppdrag i området efter familjens trista öde.
Filmen öppnar med en ganska motbjudande födsel-scen hos mutanterna, vilket befäster idén om att mutanterna ökar sin befolkning. Nice.
En grupp oerfarna soldater är där för att rensa, men det blir snart andra puckar. De attackeras av mutanterna lite pö om pö och till sist tas fighten ner i gruvorna i berget.
Någon djupare beskrivning behövs verkligen inte. Folk dör. På horribla sätt. Blod är det gott om och saker som är menade att vara på insidan av kroppen hittar gärna ut i friska luften.
Återigen ingen Oscars-vinnare, men gandka underhållande. Vet du vad du ger dig in i och gillar den sortens film så är det inte så mycket att klaga på. Effekterna är schyssta, skådisarna gör ett bra jobb och soundtracket gör sitt bästa för att hålla oss spända.
Absolut värd en titt!
Betyg: 3/5
Militären har börjat ett search and destroy uppdrag i området efter familjens trista öde.
Filmen öppnar med en ganska motbjudande födsel-scen hos mutanterna, vilket befäster idén om att mutanterna ökar sin befolkning. Nice.
En grupp oerfarna soldater är där för att rensa, men det blir snart andra puckar. De attackeras av mutanterna lite pö om pö och till sist tas fighten ner i gruvorna i berget.
Någon djupare beskrivning behövs verkligen inte. Folk dör. På horribla sätt. Blod är det gott om och saker som är menade att vara på insidan av kroppen hittar gärna ut i friska luften.
Återigen ingen Oscars-vinnare, men gandka underhållande. Vet du vad du ger dig in i och gillar den sortens film så är det inte så mycket att klaga på. Effekterna är schyssta, skådisarna gör ett bra jobb och soundtracket gör sitt bästa för att hålla oss spända.
Absolut värd en titt!
Betyg: 3/5
måndag 6 februari 2012
Poolboy: Drowning Out The Fury
Har inga ord. Absolut en av de märkligaste filmer jag nånsin sett. Kan inte riktigt avgöra om den var bra eller inte.
Blanda grindhouse-kvalité av story med en förvirrande meta-inställning, en rejäl dos marklåg humor och en hel drös med världens sämsta effekter.
Köpte denna för Danny Trejo, Kevin Sorbo och den besynnerliga titeln.
Vad jag fick var en väldigt märklig upplevelse.
Jag vågar inte rekommendera denna.
Men jag kan säga så här: scenen med en saxofonspelande Hitler i 30-talskostym tillsammans med Trejo's närvaro är värt att sitta genom filmen för.
Betyg: se den på eget bevåg...
Blanda grindhouse-kvalité av story med en förvirrande meta-inställning, en rejäl dos marklåg humor och en hel drös med världens sämsta effekter.
Köpte denna för Danny Trejo, Kevin Sorbo och den besynnerliga titeln.
Vad jag fick var en väldigt märklig upplevelse.
Jag vågar inte rekommendera denna.
Men jag kan säga så här: scenen med en saxofonspelande Hitler i 30-talskostym tillsammans med Trejo's närvaro är värt att sitta genom filmen för.
Betyg: se den på eget bevåg...
Frankenfish
Kille dör i ett träsk. Proffs skickas dit för att undersöka, djur-expert med sig. De snubblar över en båt från kina med massa lik. En monsterfisk i vattnet käkar upp folk.
Ett samhälle mitt inne i träsket bestående av 3st husbåtar. En där änkan av mordoffret bor, en där hans bästa vän från kriget bor och en där ett väldigt jordnära hippiepar bor.
En efter en slaktas de av en besynnerligt stor monsterfisk som proffset och djurexperten lyckas locka dit (av misstag) efter sin tripp till kina-båten.
Enkelt. Väldigt enkelt. Och otroligt underhållande. Storyn är enkel men genomtänkt. Karaktärerna är genomarbetade och välspelade. Och det viktigaste, monstret/monsterna är välgjorda. Både deras gummi och CGI utförande. Slöfset är gojsigt och välgjort.
Detta är inget prisvinnande, men ett måste om du är en creature feature fantast som jag.
Se den!
Betyg: 3,5/5
Ett samhälle mitt inne i träsket bestående av 3st husbåtar. En där änkan av mordoffret bor, en där hans bästa vän från kriget bor och en där ett väldigt jordnära hippiepar bor.
En efter en slaktas de av en besynnerligt stor monsterfisk som proffset och djurexperten lyckas locka dit (av misstag) efter sin tripp till kina-båten.
Enkelt. Väldigt enkelt. Och otroligt underhållande. Storyn är enkel men genomtänkt. Karaktärerna är genomarbetade och välspelade. Och det viktigaste, monstret/monsterna är välgjorda. Både deras gummi och CGI utförande. Slöfset är gojsigt och välgjort.
Detta är inget prisvinnande, men ett måste om du är en creature feature fantast som jag.
Se den!
Betyg: 3,5/5
London Zombie Epidemic/Devils Playground
Har du sett "28 Days Later"? Då har du sett denna också. Samma rulle. Fast smittan har sin grund i en energi-boost medicin kallad RAK 295, istället för aggresiva apor.
Zombiesarna är snabba, viga och skriker massor. Dem är alltså av en anti-Romero variant. Vilket absolut kan vara spännande. Själv tyckte jag "Dawn of the Dead" remaken var bra och jag är dessutom ett stort fan av både "28 Days Later" och än mer dess uppföljare "28 Weeks Later".
Den snabba varianten funkar här också. Vi har ett par stabila huvudroller. Storyn är av tunn "fly och överlev" variant, men funkar. Effekterna är ok. Dock är jag inget fan av att visa en smittspridning genom svartfärgade ytliga blodådror. Det ser lite billigt ut.
Överlag en ok rulle. Zombiefans som inte är alltför hardcore Romero fanatiska kan få 90min underhållning. Väljer du att se en av de andra filmerna jag nämnde så får du dock en trevligare kväll. Sevärd, men långt från originell.
Betyg: 2,5/5
Zombiesarna är snabba, viga och skriker massor. Dem är alltså av en anti-Romero variant. Vilket absolut kan vara spännande. Själv tyckte jag "Dawn of the Dead" remaken var bra och jag är dessutom ett stort fan av både "28 Days Later" och än mer dess uppföljare "28 Weeks Later".
Den snabba varianten funkar här också. Vi har ett par stabila huvudroller. Storyn är av tunn "fly och överlev" variant, men funkar. Effekterna är ok. Dock är jag inget fan av att visa en smittspridning genom svartfärgade ytliga blodådror. Det ser lite billigt ut.
Överlag en ok rulle. Zombiefans som inte är alltför hardcore Romero fanatiska kan få 90min underhållning. Väljer du att se en av de andra filmerna jag nämnde så får du dock en trevligare kväll. Sevärd, men långt från originell.
Betyg: 2,5/5
torsdag 2 februari 2012
Crocodile 2: Death Roll
Efter den horribla Crocodile så var det inte med lätta fingrar jag slängde in dess uppföljare i spelaren.
Till min extremt glada förvåning så var denna förvånansvärt bra (ja, ni fattar att det inte är någon Oscar-vinnare vi snackar, men iaf).
Karaktärsutveckling, effekter, miljö, foto, soundtrack. Allt jobbar tillsammans mot samma mål och att det jobbar överhuvudtaget gör denna filmen överlägsen sin föregångare enbart på de grunderna.
Krokodilen är ännu en gång docka + CGI. Men nu känns det som att någon lagt ner lite tid på det!
Filmen öppnar med ett bankrån som introducerar filmens skurkar. En brokig skara kriminella varav en är LÖJLIGT lik killen med stor näsa från komedigruppen Lonely Island (du vet vem).
De rånar banken, tar ett flyg och ska fly. Planet åker in i en storm, ska vända, skurkarna kapar planet, tumult uppstår, planet nödlandar.
Väl på marken tar det inte lång stund innan planets kapten blir lunch åt en krokodil. Skurkarna skjuter ihjäl den, känner sig macho, håller resterande folk från planet gisslan och börjar vandra mot sitt mål. Men ack ack ack. Den RIKTIGA besten hittar sin döde kamrat och ger sig ut på hämndstråk.
Effekterna (krokodilen) är långt ifrån perfekta. Även storyn lämnar en del att önska. Den till stor del okända skådispoolen gör det bästa de kan. Vad detta bevisar återigen är att man inte ska förlita sig på namn. Tobe Hooper gjorde den första. Den sög. Kraftigt. Denna uppföljare är regisserad av en man vid namn Gary Jones. Som är ljusår bättre på vad han gör.
Kontentan är att vill du se en av Crocodile filmerna så se denna. De två filmerna är fristående och har bara blod samt krokodiler gemensamt (vilket får en att önska att Gary skulle ha valt ett annat namn åt sin film för att distansiera den från det andra skräpet.)
Tobe Hooper. Två ggr under denna bloggens levnadstid har du gjort mig löjligt besviken. Dränk dig!
Betyg: 3/5
Till min extremt glada förvåning så var denna förvånansvärt bra (ja, ni fattar att det inte är någon Oscar-vinnare vi snackar, men iaf).
Karaktärsutveckling, effekter, miljö, foto, soundtrack. Allt jobbar tillsammans mot samma mål och att det jobbar överhuvudtaget gör denna filmen överlägsen sin föregångare enbart på de grunderna.
Krokodilen är ännu en gång docka + CGI. Men nu känns det som att någon lagt ner lite tid på det!
Filmen öppnar med ett bankrån som introducerar filmens skurkar. En brokig skara kriminella varav en är LÖJLIGT lik killen med stor näsa från komedigruppen Lonely Island (du vet vem).
De rånar banken, tar ett flyg och ska fly. Planet åker in i en storm, ska vända, skurkarna kapar planet, tumult uppstår, planet nödlandar.
Väl på marken tar det inte lång stund innan planets kapten blir lunch åt en krokodil. Skurkarna skjuter ihjäl den, känner sig macho, håller resterande folk från planet gisslan och börjar vandra mot sitt mål. Men ack ack ack. Den RIKTIGA besten hittar sin döde kamrat och ger sig ut på hämndstråk.
Effekterna (krokodilen) är långt ifrån perfekta. Även storyn lämnar en del att önska. Den till stor del okända skådispoolen gör det bästa de kan. Vad detta bevisar återigen är att man inte ska förlita sig på namn. Tobe Hooper gjorde den första. Den sög. Kraftigt. Denna uppföljare är regisserad av en man vid namn Gary Jones. Som är ljusår bättre på vad han gör.
Kontentan är att vill du se en av Crocodile filmerna så se denna. De två filmerna är fristående och har bara blod samt krokodiler gemensamt (vilket får en att önska att Gary skulle ha valt ett annat namn åt sin film för att distansiera den från det andra skräpet.)
Tobe Hooper. Två ggr under denna bloggens levnadstid har du gjort mig löjligt besviken. Dränk dig!
Betyg: 3/5
Babycart At The River Styx
Ogami Itto och hans lille "cub" fortsätter sin resa genom vad han själv så kärleksfullt kallar helvetet. Yagyu klanen är mäkta förbannad på Ogami för hans busiga mord på deras killar och den kvinnliga falangen av klanen ger sig efter honom. Allt medan han själv söker deras källa för att ta kål på dem.
Hans tjänster blir köpta av Awa klanen och de släpper bomben att de tre bröderna kända som The Gods of Death även kommer stå i hans väg.
Men Ogami fruktar ingen man, eller kvinna...
Ogami är lika stenhård som vanligt och vem som än står i hans väg får plikta med sitt liv.
Finfint foto, bra framåtskridande story/berättande, superba skådis-insatser, mängder med stympning/blod, inzoomade arga ögon, buskiga ögonbryn och löjligt bra musik.
Den andra installationen i serien gör ingen samuraj-fantast besviken.
Betyg: 4/5
Hans tjänster blir köpta av Awa klanen och de släpper bomben att de tre bröderna kända som The Gods of Death även kommer stå i hans väg.
Men Ogami fruktar ingen man, eller kvinna...
Ogami är lika stenhård som vanligt och vem som än står i hans väg får plikta med sitt liv.
Finfint foto, bra framåtskridande story/berättande, superba skådis-insatser, mängder med stympning/blod, inzoomade arga ögon, buskiga ögonbryn och löjligt bra musik.
Den andra installationen i serien gör ingen samuraj-fantast besviken.
Betyg: 4/5
onsdag 1 februari 2012
Alligator 2: The Mutation
Ålrajt. Alligator nummer två alltså. Vad har vi här då? Jo. Samma film. Exakt samma film.
Bara några små ändringar till formeln. Polisen är här gift med reptilexperten istället för att träffa på henne i tjänsten (vilket eliminerar all sorts sexuell spänning i filmen). Hans partner dör inte i "se monstret i kloaken för första gången" scenen. The big bad är nu en korrupt fastighetsutvecklare som släpper ut gift istället för medicinutvecklare som dumpar hormonproppade hundar. Storviltsjägaren är utbytt mot ett gäng krokodil-jägare. Och slutslafset är på ett tivoli istället för bröllop.
Beslutet av att använda en riktig alligator till vissa av scenerna var väldigt bra. Dock förvirrande med tanke på att det är en smärtsamt uppenbar storleksskillnad på dockan och den riktiga. Jag kan svära på att de dessutom snott ett klipp från den första filmen. Ett helt meningslöst klipp på när alligatorn glider ner i vattnet. Isf: por qoui?!
Slutsats: Se den första! Robert Forster + gummi-alligator = awesome. Detta är bara en trött upprepning utan några som helst färska inslag. Inte sämst, men bara en ren kopia helt enkelt.
Betyg: 2/5
Bara några små ändringar till formeln. Polisen är här gift med reptilexperten istället för att träffa på henne i tjänsten (vilket eliminerar all sorts sexuell spänning i filmen). Hans partner dör inte i "se monstret i kloaken för första gången" scenen. The big bad är nu en korrupt fastighetsutvecklare som släpper ut gift istället för medicinutvecklare som dumpar hormonproppade hundar. Storviltsjägaren är utbytt mot ett gäng krokodil-jägare. Och slutslafset är på ett tivoli istället för bröllop.
Beslutet av att använda en riktig alligator till vissa av scenerna var väldigt bra. Dock förvirrande med tanke på att det är en smärtsamt uppenbar storleksskillnad på dockan och den riktiga. Jag kan svära på att de dessutom snott ett klipp från den första filmen. Ett helt meningslöst klipp på när alligatorn glider ner i vattnet. Isf: por qoui?!
Slutsats: Se den första! Robert Forster + gummi-alligator = awesome. Detta är bara en trött upprepning utan några som helst färska inslag. Inte sämst, men bara en ren kopia helt enkelt.
Betyg: 2/5
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)