I Glimmer Man ser vi Seagal som hårdför snut med en fetish för buddhistiska bönepärlor, österländsk medicin i form av malda djurkön och ett par nävar av väloljat stål. Lägg till ett brokigt förflutet och du har Seagal i samma roll han alltid spelar (förutom i Machete) och det är just det han gör bäst. Av någon märklig anledning är han ihopparad med Wayans... Som ska föreställa filmens comic relief... Öööh... Seagal är cirka 7000ggr roligare. Utan att ens anstränga sig.
Hur som helst. De jagar en seriemördare som ger sig på hela familjer men det visar sig vara en annan man bakom gärningarna som apar efter denne seriemördare för att dölja sina egna motiv.
Fuck it. Inte fan ser man en Seagal film för dess djupa komplexa storys. Nä, fan heller. Det man är ute efter är en hårdkokt action-rulle och precis detta bjuder Glimmer Man på. Seagal är stenhård, levererar oneliners på löpande band och delar ut stryk i alla väderstreck, ibland samtidigt.
Stryk fucking Wayans från rullen och du har en toppfilm!
Perfekt för en söndag.
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar