tisdag 20 mars 2012

Love Godess Of The Cannibals aka Die Of Pleasure aka Papaya Dei Caraibi

Kärt barn har många namn. Om Joe Damato's sleaze-fest är ett kärt barn eller ej lämnar jag upp till betraktaren.

Ett kärnkraftverk byggs på en karibisk ö. Detta ogillas starkt av Papaya (filmens hjälte/skurk beroende på hur du ser det) en inföding med stort agg för allt som förstör infödingarnas sätt att leva i det förflutna. Så hon tar det i egna händer att försöka stoppa bygget. Vi får följa Sara, en reporter som är på ön för att, ja, rapportera typ? Hon träffar en gammal knullkompis (som är en av de ondskefulla inblandade i bygget) på ön som senare faller pladask för Papaya och som följd av detta råkar illa ut. Hon nästlas in mer och mer i infödingarnas leverne och hamnar mitt i en bisarr snusktriangel.
Jag vet hur det låter och det är precis så det är.

Jag har sett en del Damato rullar. Och detta är förmodligen en av de bättre och mer samanhängande han gjort. Storyn är inte superunik eller särskilt invecklad. Det är dessutom väldigt oblodigt för en "kannibal"-film. Förutom en avbiten penis, ett ritualmord, en gris-sprättning och lite off-screen våld så händer det inte något direkt våldsamt. Kannibal temat går mig lite förbi. Det finns liksom inte där, så varför anspela på det? Jaja. Skit samma.
Musiken är i alla fall kickass och skådisarna gör ett hyfsat bra jobb. Dessutom så är filmen nedlusad med så mycket snusk och bröst att det mesta andra bleknar.

En sevärd titel för sleaze-fantaster. Men i annat fall kan du gärna missa denna.

Betyg: 2,5/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar